Livet känns skit!!!

[Anonym]

Detta blir mitt första inlägg, troligtvis inte mitt sista.. Känns ganska skönt att skriva av sig så att jag för en liten stund slipper tänka på snus. Vet inte riktigt vart jag ska börja, har aldrig upplevt sån hemsk abstinens. Har sett en del på ett program som heter ”Celebrity rehab with Dr. Drew”, vet inte om ni känner till det, men jag kan helt klart identifiera mig med en heroinmissbrukare. Jag är vanligvis en väldigt glad och optimistisk person med nära till skratt. Nu sitter jag och gråter och känner mig extremt apatisk, inget känns kul, jag känner inte direkt något. Det här är min andra dag utan snus, men med lite stöd från onico och nikotintuggummi. Vet inte om jag skulle vara vid liv nu annars. Jag har även haft någon märklig ”magåkomma”, känner mig uppsvälld och gasig, rapar väldigt mycket men det känns inte som att det gör någon skillnad. Känner mig inte sugen på mat, men genom ett under har jag lyckats klämma i mig ett par bitar med friterade räkor nu på kvällen. Som sagt, problemen och dom märkliga åkommorna bara hopar sig och jag ser inget ljus i slutet av tunneln. Är det någon annan som upplevt liknande ”symptom”?

Hur länge håller sånt här i sig? Är det bättre att försöka sluta helt eller ska man använda ”livsuppehållande medel” ett tag till tills det värsta lagt sig, beror väl säkert på person men just nu så känns det bra att använd lite hjälp. Detta får väl runda av mitt första inlägg.

Sov gott alla

[mammamu]

Hej Nenne! Jag har snart gjort fyra veckor. Denna gång. Har slutat tre gånger förut – processen att sluta har varit svårare varje gång, denna gång helt för jävlig. Just nu tänker jag att jag ska försöka komma ihåg hur det var, det skulle verkligen kunna hålla mig från att börja igen. Det är ett fruktansvärt gift vi har använt oss av, och avtändningen/avvänjningen/avgiftningen är lika förskräcklig den.

Jag har läst någonstans att själva den kemiska reningen av kroppen är över på 48 timmar. Själv tycker jag att det lättade tydligt på tredje dagen, fram till dess var jag direkt sjuk. Nu är det bara suget jag har att brottas med, vilket är nog så svårt, särksilt som min sambo snusar, så det finns liksom hemma och tillgängligt hela tiden.

Jag tycker, för min del. att det har varit bäst att slute helt utan nikotinhjälpmedel, för att inte göra plågan längre än nödvändigt. Däremot är jag ganska generös mot mig själv med nikotinfritt snus, och godis . Visst, jag har gått upp en del redan, men det kan jag ta sen.

I alla fall så mår jag bättre och bättre nu, och känner mig både stolt och friskare. Kroppen känns liksom lättare på något märkligt sätt.

Håll ut en dag i taget – du kommer att fixa det.

Vi ses här och peppar varandra!

[Anonym]

Hej Mammamu!

Det är verkligen ett oerhört starkt gift vi frivilligt stoppar i oss. Kan efter ditt fina svar, känna mig lite positiv, då jag ialf inte har en sambo som snusar… Och att du dessutom har klarat av 4 veckor låter helt enormt. Du är nu officiellt min nya förebild.. )

Kan nog inte heller minnas att de tidigare gånger jag försökt sluta har varit ens i närheten av denna. Har ju då inte direkt slutat, bara bytt det mot cigarretter, korkat men helt klart mera skonsamt mot psyket, ialf om man jämför med nu. Men sen har jag ju börjat snusa så klart och här står jag igen.. Som du skriver, tänk om man faktiskt kunde komma ihåg hur jävla jobbigt man haft det. Då skulle man ju aldrig börja igen. Kanske:-)

Ja, livet börjar sakta komma tillbaka idag. Igår slets jag verkligen mellan hopp och förtvivlan, idag har väl varit lite samma men inte riktigt lika intensivt. Idag, precis som igår, så är aptiten inte direkt på topp, man skulle kunna säga, icke existerande. Tänkte att jag för min egen skull, skulle spalta upp diverse märkliga åkommer som jag upplever. Tror att det kan bli rolig läsning sen när jag väl är kvitt beroendet. Dessutom kommer jag se att de märkliga åkommorna minskar för var dag, hoppas jag.. )

– Gasig, rapar mycket

– Svår panikångest

– Ledsen, typ hela tiden

– Apatisk, stundtals

– Ingen aptit

– Glädjen är helt borta

– Ingen ork

Måste ju ha några plus också…

+ Min sambo vill fortfarande vara med mig

+ Jag är inte ensam om lidandet

En dag i taget.. )

Sov gott

[mellan]

Goddagens! Jag sitter just nu på 12 bastanta timmar utan snus (hade en burk kvar som jag ploppade in tills lunch idag). Än så länge känns det faktiskt bra! Ska väl dock nämna att jag är 25, har snusat i ca 9 år eller så, och att det helt enkelt är dags. Är precis färdigpluggad efter att ha nött 5 år på universitet, köpt lägenhet, nytt jobb, livet börjar på allvar – varför då inte samma veva satsa på att bli av med giftet man nyttjar varje dag?

Det jag ville säga var att jag, precis som alla andra härinne, har försökt att sluta många gånger om, men det ibland känns det bara rätt. Och för mig just nu känns det rätt. Det finns inget som håller mig kvar i beroendet, och även om det är lång kvar bit och jag kommer definitivt att trilla dit igen – om än temporärt.

Men visst, redan nu känner jag att jag blir mer aggressiv och irriterad, muttrar mer och förväntar mig mer, haha. Underbart hur stor personlighetsförändring det kan bli bara för att man inte ger kroppet ett gift.

Hursomhelst, du är inte ensam, jag sitter i samma förjävliga båt av ångest och andra otrevligheter!

Men i slutändan är det bara vi som tjänar på det hela. Ingen annan. Bara vi.

[Anonym]

Tjena Mellan!

Känns verkligen skönt att veta att det finns fler där ute som ska sluta snusa, för man behöver verkligen allt stöd man kan få.. )

Det där med personlighetsförändring är ju helt sjukt, fattar inte att det går så snabbt. Helt plötsligt har jag förvandlats till ett negativt jävla surkart.. Usch!!

Tror också på att vi tjänar på det, känns inte riktigt som det just nu bara..

[mammamu]

Hej igen!

En effekt av slutandet som jag faktiskt redan kan se komiken i är mina helt sjuka, sinnesförvridna, fuullkomligt galna drömmar. Varje natt är en ändlös räcka av surrealistisk film, känns det som. Skulle kunna skriva några böcker efter detta. Ibland känns de så verkliga så jag tror att de hänt. Var tvungen att ringa en kompis häromdagen och fråga om hon verkligen var gravid… med den där killen som jag känner men hon knappt har träffat… det var hon inte. Hahahaha.

EN mindre rolig effekt är att jag gråter för minsta lilla motgång. Och då menar jag minsta lilla…. men det är rätt komiskt också, efteråt.

Håll ut, vi tar en dag i taget.

[mellan]

Hej, klockan är nu 09.13, på en lördag. Detta hör givetvis inte till de normala sakerna i mitt liv, att jag är uppe 09.13 på en lördag (har egentligen varit vaken sen runt 7.30) men det går icke att sova! Ännu en bi-effekt, sweet. Och ja, drömmarna är helt knasiga! Jag vaknade häromnatten av att det var kallt, såg att dörren var helt öppen och alla möbler, elektronikapparater var borta, till och med fönsterrutorna var stulna! SÅ jag beväpnade mig och gick runt i vad som helt plötsligt var en helt enorm lägenhet och jagade tjyvar.. Sen vaknade jag, haha.

Jag kan dock säga att jag har försökt hålla mig så glad som möjligt (glad är i detta fall att jag inte briserar och skriker på folk för att jag tappat en penna) och ska sanningen fram så.. Det går faktiskt ganska bra. Har ni varit snusfri i ca 5 dagar, och det känns bra. Gemytligt. Givetvis finns det en del ångest inkluderat samt att det går upp och ner – men i det stora hela känns det faktiskt bra.Det känns som om omgivningen stöttar, även flickorna som säljer fakesnus på 7 eleven osv, man får alltid ett ”lycka till”, ”starkt jobbat” osv. Det känns alltid bra!

Och det säger jag till er också nu! Fan, kämpa! Fatta hur skönt det kommer bli att åka på 3 veckors semester till USA och inte behöva tänka på att smuggla in snus eller hur mycket pengar man faktiskt spenderar på ett gift! Om bara ett kort tag kommer vi alla att må sjukt bra!

[Ambi]

Hej på er.

Jag har också fått svårt att sova på nätterna. Det är min 5 nikotinfria dag idag. Jag kör med nikototinfritt snus. Det blir nästa punkt att sluta med det.

Det är skönt att läsa om er andra som sitter i samma båt och vill bli snusfria.

[Snusmupp]

Ni kämpar på bra allihopa!!! Det är svårt att föreställa sig, men man tar sig igenom eländet och det går fort… riktigt fort. 5500 dagars snusande – avgiftad och näst intill helt återställd på dryga hundra dagar… Som sagt, det går fort!

Snart är Ni igenom det värsta, bara att nöta på i samma goda anda!

[Anonym]

Tjena!

Det här med sömn e bra konstigt, har alltid varit en sån som sover genom ALLT och framför allt, genom hela natten, men så fort jag slutade med snuset, så blev det helt plötsligt att jag började vakna mitt i natten, fatta ingenting! 1-2 ggr per natt blir det, jävligt skumt. Har nu klarat av min första vecka och de mesta av mina märkliga sjuksymptom är borta. Har fortfarande någon form av panikångest som kommer och går. Trots att jag har sambo och barn, så har jag kännt mig väldigt ensam i stunder, jag saknar verkligen min bästa kompis, den var alltid med, på fest, efter maten, när jag var ledsen eller stressad eller bara mådde fantastiskt och ville fira.. )

Tanken var väl till en början att jag bara skulle sluta rakt av, har fått ändra lite, då suget efter snus varit helt galet starkt. Så nu tar jag någon Onico under dagen, känns helt ok. Hellre det än snus.

Fortsätt kämpa allihop:-)

Ha det bäst

[Författare]

Inlägg