Idag är jag inne på mitt fjärde dygn som niktontinfri. Önskar jag att jag kunde säga. För jag har ju fuskat.
Min jäkla hjärna har hundratals gånger under de senaste 4 dagarna sagt åt mig att ”Det är OK om du vill ta en snus, du har ju slutat nu, och det kommer inte vara hela världen om du tar en”, och vid tre tillfällen har jag faktiskt lyssnat på den. Men genast har det dåliga samvetet satt in, och jag har aldrig lyckats njuta av kicken, utan bara vart full av skam.
Ett problem är nog att jag har flera dosor kvar i kylskåpet, så nu bestämde jag mig för att göra mig av med dem. Skrev till en kompis och frågade om hon ville ha de sista 4-5 dosorna som fanns kvar av den stock som inhandlades innan jag visste att jag skulle sluta.
Nu är det slut på fuskandet.