Hej Allihopa!
Henrik heter jag, 36 år gammal och veteran i slutasnusa träsket. Har figurerat på den ”andra” slutasnusa sidan tidigare, men tycker att tonen verkar trevligare här.
Som jag sa är jag veteran i det här med att sluta snusa, vilket är tragiskt i sig, men skam den som ger sig.
Jag startade min första riktigt seriösa slutasnusa resa den 6:e September 2011. Det var en otroligt spännande resa där man kastades mellan hopp och förtvivlan i ca 2 månader. Efter 2 månader mådde jag bättre än vad jag någonsin mått och trodde i min naivitet att jag varigenom skärselden under ytterligare ca 2 månader. Efter 5 månader kom den hemska grå tiden som vi alla hatar och som gjorde att jag helt enkelt inte längre tyckte det var värt att kämpa…. Jag började igen efter ett totalt stopp på 7 månader.
Resa nummer 2 som också började den 6e September, dock 2012 var skrämmande lik resa nr 1. I stort sätt alla datum och tider stämde mot första resan. Úpp och ner som en jojjo i 2 månader. Må som en prins mellan månad 2-4. Grått, grått, grått mellan månad 5-7, och jag började igen…
Så vad kan man då dra för lärdom av detta? Givitvis att jag inte höll ut och kämpade länge nog, det kan vi nog alla enas om… Vad mer? Jo att livet blir inte roligare bara för att man snusar. Jag vet då jag kört 2 slutasnusa race på kort tid. Visst, det gråa försvinner, det gör det men samtidigt blir vardagen mer ”plan” emetionellt efter någon månads snusande, man tappar liksom lyckorusen och sorgedagarna, på gott och ont. Jag saknar att vara riktigt lycklig vilket jag bara varit som ickesnusare.
Som sagt, jag går in i resa nr 3 imorgon och målet är givitvis att lägga av för gott. Jag har mycket erfarenhet i detta ämnet och vet att denn helgen kommer bli lite småskakig då nikotinet skall lämna kroppen för att därefter flyta på ganska bra någon månad innan det jag kallar ”the Great depression” som i båda mina tidigare resor infunnit sig mellan dag 40-70 ungefär.
Wish me luck! Imorgon kör vi!
.
