Motivationen avgör

[mumintrollet]

Grattis med 60dgr!

Du börjar definitivt ha det värsta bakom dig.
Sakta men säkert kommer du att inse du egentligen redan är inne i en enda lång fade out fas.

[VanQuijote]

Jo, jag är nog i en slags ”fade out”-fas. Inga attacker på flera veckor, inga allvarliga i alla fall. Det känns väldigt enkelt just nu. Utförs. Snusmonstret har gjort ett par trevande försök att hacka in lite skadlig kod, men dessa har enkelt avstyrts av mitt egenkodade antivirus-program ”Motivation”.

Jag är idag, efter 67 nikotinfria dagar, fullständigt övertygad om att motivationen är den enskilt viktigaste faktorn för att lyckas sluta snusa! Sedan är även stöd, beröm/peppning och förståelse från andra också viktiga ingredienser (och där spelar detta forum en viktig roll).

Den starkaste motivationen i mitt fall är att kunna göra mig fri från något som har styrt min tillvaro. Varje. Dag. Hela. Mitt. Vuxna. Liv. Det var en känsla som kom smygande och som sedan var helt avgörande för beslutet att sluta.

Dag 1-5: De första dagarna var för mig inte fullt så helvetiska som jag hör andra vittna om. Synrubbningar och enorm rastlöshet, men jag var inte särskilt irriterad och jag sov helt okej.

Dag 6-25: Upplevde en del rejäla attacker, särskilt kvällstid. Minst varannan kväll sopade jag i mig massvis med mackor, chips, godis, vad-som-helst. Snusmonstret var ständigt närvarande med alla sina ursäkter för att ta en snus eller köpa en dosa och sluta med slutandet. Samtidigt upptäckte jag en massa positiva fysiska förändringar – inte minst en mycket lägra vilopuls och en mycket djupare sömn. Tuggade ständigt, varje vaken minut, på läkerol, salmiakpastiller eller ingefära.

Dag 26-45: Väntade på den stora depressionen. Som aldrig riktigt visade sig. Förrän när jag slutade vänta på den. Det mesta gick ganska enkelt under den här perioden. Slutade med läkerol och salmiakpastiller. Körde bara med ingefära. Attacker alltmer sällan, kanske 1-2 i veckan. Hade en kort period med sömnproblem, vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Började räkna på hur mycket jag hade tjänat på att sluta köpa snus. Unnade mig ett par nya löparskor som jag egentligen inte behövde. Skön känsla!

Dag 46-60: Depressionen smög sig på mig. Nedstämd och lite uppgiven fast utan anledning. Eller ja, kanske delvis kopplat till ofrivilligt träningsuppehåll. Mycket tankar på snus, även om de var lätta att slå bort. Upplevde den värsta (mycket värre än de första dagarna) attacken hittills en lördag förmiddag efter ett par glas vin på fredagen. Hade snus funnits nära så hade motivationen inte varit tillräcklig.

Dag 61 – : Tycker att det går väldigt enkelt just nu. Äter fortfarande omotiverat mycket kvällsfika och tuggar fortfarande ingefära dagarna i ända. Sover som en stock på nätterna, vaknar utvilad och pigg. Tänker tugga ingefära en månad till. Eller kortare om det inte längre behövs. Tänker också unna mig något mera. Och köpa blommor till min fru!

• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av VanQuijote.
• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av VanQuijote.

[Vante Ante]

Heja VanQuijote!

Var stolt över Dig själv.
Glöm inte det.
Du reser emot friheten 🙂

Allt Gott/
Vante Ante

[VanQuijote]

Och plötsligt, bara sådär, så är det 77 dagar sedan min sista snus!

Tack Vante Ante! Du är forumets solsken du, sanna mina ord! 🙂

Det här med slutandet rullar liksom av sig själv nu. Jag tänker inte ens på det längre. För 50 dagar sedan läste jag att andra beskrev det så och då kändes det som en ouppnåelig dröm. Och samtidigt nästan lögnaktigt att påstå nåt sånt! Nu när jag själv befinner mig i utförsbacken så inser jag att de hade rätt!

Inget större sug på ett par veckor och jag börjar medvetet dra ner på alla substitut utom ingefäran. Två veckor till, sen så…

[mumintrollet]

Skönt eller hur 🙂

Grattis! Nu är det bara att jogga i mål och faktiskt njuta av känslan när man börjar fatta att man verkligen är på väg att fixa det 😉

[VanQuijote]

Tack mumin! 80 dagar – räknaren rullar vidare. Jag börjar våga tro att det här kommer att gå hela vägen och det känns fantastiskt skönt! 🙂

Det känns viktigt att fortsätta dela med sig av resan även om slutandet inte är lika centralt i tillvaron som tidigare. Den fas av slutandet som jag befinner mig i är ju den fas som jag själv drömde om och längtade efter när jag just hade tagit beslutet. De känslor jag var ute efter – att det bara rullar på, att man inte tänker på snus hela tiden, att man inte saknar något osv.

Om några nya slutare läser så hoppas jag verkligen att ni vågar tro att det faktiskt är möjligt att ni klarar det här! Att ni snart kommer att kunna bocka av 3 dagar, 10 dagar, 30 dagar osv. Och att ni så småningom kommer att fungera som normala människor utan det djävulska gift som snuset är!

[VanQuijote]

Pratade idag med en arbetskamrat som liksom jag har slutat snusa och blev då varse om ytterligare en positiv effekt av slutandet! Vi kom under en diskussion fram till att vi båda tidigare har känt av konstiga hjärtslag precis vid insomnande, nåt som ibland nästan gör ont (en mycket obehaglig känsla!). Kuriosa: Han berättade att han hade tagit upp saken med en läkare en gång, och fick då en förklaring kopplad till något slags överlämnande mellan vaket och sovande tillstånd samt bruk av nikotin och koffein.

Min arbetskamrat beskrev hursomhelst att känslan har försvunnit sedan han slutat med nikotin. Jag hade inte alls kopplat den här känslan till nikotin förut, men jag insåg att jag inte heller har känt av något liknande på länge och tänker då att det har med slutandet att göra.

Någon annan som har känt något liknande? Eller som fortfarande gör det?

[cumulusnimbus]

Visst är det fantastiskt att märka av fler och fler positiva effekter av nikotinstoppet. Jag blir efter över tre år fortfarande överraskad gång på gång. Och fler positiva effekter lär man upptäcka vartefter tiden går.

Undrar hur många dolda hjärtinfarkter som snus ligger bakom egentligen? Känslan av att kallsvettig vakna av ett andningsstopp, med bröstsmärtor och oregelbunden hjärfrekvens, önskar man inte ens sina värsta ovänner. Efter en veckas snusstopp var alla symptom borta och har inte visat sig igen. Bara det är skäl nog för mig att aldrig glömma hur tvärlurad jag var så länge.

[Dman76]

Tack VanQuijote! Den där obehagliga ”hjärtrusningen” vid insomning har även jag upplevt i flera års tid! Inte bara vid insomning utan ibland även när kroppen slappnar av ordentligt i vaket tillstånd. Har alltid kopplat det till muskelspänningar och stress men aldrig funderat på nikotinets roll i det hela. Nu när snuset är ur systemet har det ju försvunnit även för mig, vilket jag inte hade reflekterat över!

Tack för tipset, sånt kan behövas en dag när det går lite tungt. 🙂

[mumintrollet]

Jag anmäler mig också!
Jag antar ni menar det hjärtslaget som först verkar saknas och som kommer med fördröjning på ett otäckt sätt som känns helt upp i halsgropen?
Jag förknippar det inte heller enbart med insomning utan också medan jag låg och slappade på soffan. Nu har inte jag heller upplevt det på ett tag, tidigare hände det ju nu och då.

Har du fakturerat apotekstanten ännu VanQuijote? 🙂

[Författare]

Inlägg