Tackar alla kämpar!
Känns bra att tiden har gått så fort, och att jag både är utvilad och handlingskraftig på dagarna nu.
Jag ser ljuset i tunneln, känns inte lika traggligt längre. Men är inte övermodigt lycklig heller, dag för dag så är jag snart uppe i 90 dagar. Snustankar finns de kommer och går och har förstått att det är något jag får leva med, när t.om veteranerna får det ibland.
Jag undviker stress i den mån det går. Har också märkt att socker triggar snus begäret så det undviker jag. Sömn, motion och regelbundet matintag underlättar även om ätandet liknar nån form av tröstätande just nu. Dagarna kan se lite olika ut, ena dagen energisk som tusan, nästa dag trött men på det hela så går det ganska bra just nu.
Mumintrollet, Vante Ante och Michael:
Kämpa på ! Tiden läker alla sår sägs det. Och stämmer ta mig tusan också 🙂
