Hej
I sommar har jag varit nikotinist (storrökare/snusat/i vissa perioder både och) i stort sett hela tiden under 20 år, om nikotinguden får bestämma.
Om jag ger mig fan på att bestämma är det slut med det nu. 19/1 slutade jag med ciggen och gick över till snus. Efter ngn vecka gick jag över till mini-snus för att underlätta det här stoppet. Började återuppta joggandet igen i mitten på mars. Dessutom har jag i princip slutat med godis för att inte gå upp i vikt. Lätt hänt att man börjar knarka godis istället!
Om en halvtimme ungefär, har jag varit snusfri i 15 timmar. Fick direkt en dålig start med bara 3 timmars sömn. Har svettats och kallsvettats omvartannat idag.
Har lägsta nivån nikotinplåster. Har plåster för sex dagar, få se om jag använder alla eller skippar dom. Det är ju nikotinhelvetet som ska bort.
Klurar på om jag ändå ska ha en dosa nikotinfritt snus i nödfall.
Har haft snusreflexer men kan argumentera bort dom. Dessutom har jag två dosor kvar i kylen. Men dom tänker jag ge fan i. Ska ge dom till en kompis imorgon.
Hur jag förberedde mig för det här steget: Har försökt att tänka och intala mig att det kommer vara fördärvligt jobbigt. Att om jag inte går igenom denna skärseld är jag ändå tillbaka på ruta noll igen. Att den här jobbiga tiden kommer kännas väl värd det, när det värsta är över!
Nu är det deppmode och jag känner mig olustig i kroppen. Men det kunde vara värre!
Tänkte skriva av mig lite här för att stå ut.
Bra kämpat allihopa!
Att ro i-land dom jobbiga målen ger en mer seger!
.
