Att jag är så beroende visade sig verkligen för ett par dagar sen. Jag var iväg och handlade, bor kvar hemma och jag brukar sköta inköpen när farsan är bortrest på jobb. När jag är och handlar så brukar jag passa på att köpa snus i samma veva. Så när jag står där i kassan och betalar för varorna, så kommer syrran gående. Förvånad blir jag, och inser samtidigt att jag inte kan köpa snus nu. Hon hade blivit skickad till affären av morsan, som hade ringt till mig ett par ggr och jag hade inte hört mobilen. Hon hade blivit orolig och trott att jag ramlat ihop i affären, så därför hade hon skickat syrran. När jag kom hem så var jag förbannad. Jag sa inte varför, vilket gjorde mamma frustrerad. Till slut tyckte jag att jag var orättvis som var så sur utan att säga varför, så jag berättade för henne som det var. Att jag hade tänkt köpa snus, men kunde inte göra det när syrran var med för jag skämdes. Mamma har vetat om mitt snusande ett tag, och jag sa nu att datumet är satt. Sen kramade jag om henne. Hon påminde mig om hur mycket jag hade tjatat på henne om att sluta röka, och tillslut så hade hon gjort det och nu tuggar hon nikotintuggummi sedan flera år tillbaka. Och pappa som hade så fina tänder innan han började snusa. Det här är mitt löfte, och jag vill inte bryta det en gång till.
.
så på måndag är min första snusfria dag sen jag började 1972 