Nu jäklar smäller det!

[jallaz 6.1]

min sömn blir jäkligt ojämn när jag slutar, somnar som ett barn kl 20 istället för 01, vaknar lite då o då på nätterna, ibland kallsvettig, ibland hungrig, ibland förvånad, ibland av märkliga snusdrömmar, ibland pigg, oavsett hur dåligt/ojämnt jag sovit så känner jag mig mer utvilad när jag måste gå upp än när jag snusade? Tror det blir mer psykiskt än fysiskt eftersom man är uppe på nätterna istället för att sova..

Oj!!! Nu ser jag i din text varför du har sömnproblem??
Du kan ju inte sova som en ”stock”, 😉 då kommer du ju aldrig komma över det,,,!

Kämpa på, det blir bättre

[Boba Fett]

Haha, sant Jallaz 6.1, det kanske är dumt att försöka sova som en stock. De senaste nätterna har det faktiskt blivit lite lättare med sömnen också, och jävlar vilken skillnad det gör. Med två små barn hemma, den minsta på nio månader, så är min sömn redan ganska hårt prövad. Så när sömnen ballade ur fullständigt förra veckan började det kännas kritiskt ett tag.
Dag tolv utan nikotin nu. Jag har fått varma händer igen, den känslan är häftig. Efter 15 år med nikotin hade jag vant mig vid mina kalla händer, och trodde nästan att det var ett kroniskt tillstånd. Och mat, herregud, jag fantiserar om mat hela tiden. Det är ju så sjukt gott att äta nu. Vilket märks på vågen. Jag väger nu över 80 kilo för första gången på säkert 10 år, och fortsätter det så här så kommer jag och mina nya stuprörsjeans att behöva ha ett uppehåll från varandra. Men skit i det, de extrakilona jobbar jag bort framöver.
Ett annat stort plus är att min sambo vill hångla igen. Först nu, när jag slopat snuset, inser jag hur defensivt hon pussats de senaste åren. Och man ska inte underskatta kraften i rättframma, offensiva pussar.

[Boba Fett]

Dag tretton. Känner mig riktigt upprymd över att jag varit nikotinfri i nästan två veckor. Det känns i kroppen. Jag känner mig piggare, varmare, mer fylld av energi.
Den kommande helgen blir ett eldprov. En stuga långt ute i obygden, ett par väldigt goda vänner (och förhärdade nikotinister), en bunke instrument, inspelningsgrejer och respektingivande kvantiteter alkohol. Jag fruktade för den här helgen när jag bestämde mig för att sluta, tänkte att den skulle ställa till det. Men nu känner jag inte så längre. Förr i världen hade jag bunkrat upp med både snus och cigg inför en sådan här helg, och sedan både rökt som en borstbindare och kedjesnusat hela helgen. Men nu har jag inte alls någon lust att få nikotin i kroppen, jag vill absolut inte paja det växande välmåendet jag känner genom att tumma på snus- och rökstoppet. När jag tänker på det nu så är jag inte ens sugen på snus eller cigg, snarare undrar jag hur jag kunde missbruka nikotin så länge.
Jag fixar det här. Men har ni några tips inför helgens utmaning får ni gärna hojta till. Att stanna hemma är inget alternativ, och det går nog inte heller att helt ducka för öl.

[VanQuijote]

Jag har hittills upplevt att de situationer som på förhand har känts som riktiga eldprov har varit de ”enklaste”. Antagligen för att man är beredd på trubbel. Under alkoholintag och själva berusningen har jag inte varit mer sugen än annars. Däremot har dagen efter varit en lång plåga…

Tipset är väl annars att hitta något som är gott till öl (tuggummi, lakritsal, läkerol o.dyl. går ju bort). Nötter i mängder kanske? 🙂

Ha en härlig helg!

[mumintrollet]

Jag är av exakt samma åsikt som VanQuijote.
Alkoholintag som jag trodde skulle vara den värsta boven av alla triggade inget snussug överhuvudtaget. På förhand skulle jag trott tvärtom, det var ju då jag bytte rinnande snusar på löpande band. Samma har jag läst av många andra, men det är säkert individuellt. Jag hade ej heller problem dagen efter, märkligt nog.

Dvs var inte alltför orolig, det går nästan garanterat bättre än du tror 🙂

[Boba Fett]

Det blev så fullt upp med förberedelser innan avfärden, och sedan med inspelning och häng under helgen, så jag har inte hunnit skriva här i dagboken på några dagar. Men ni hade helt rätt VanQuijote och Mumintrollet. Det var inte särskilt svårt att avstå i helgen. Jag kunde till och med följa med polarna ut på rökpaus utanför stugan, utan att själv be om cigg eller snus. I stället för nikotin fokuserade jag mer på matlagingen och såg till att vi fick riktigt gott käk, och lade också lite extra pengar på nötter och annat tilltugg.
Det är lite intressant, jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om nötter, chips eller liknande tilltugg när jag har druckit öl. Jag har ju redan haft mitt tilltugg, den eviga snusen. Men nu, utan snusen, öppnar det för nya möjligheter att faktiskt undersöka vad som är gött tillsammans men en kall öl. Paranöt till exempel, är den god till öl? Jag vet inte, jag känner den knappt. Men den tål att undersökas.
Jag upptäckte också en annan positiv effekt av att avstå nikotin i helgen. Tidigare gånger när jag spelat in musik har nikotinsuget ofta pockat på i bakgrunden. Typ, vi tar två tagningar till, sen får det bli en cigg eller en rejäl dubbelsnus. Särskilt när det varit knepiga grejer som ska göras så har snusen gått åt i en alldeles rasande fart. Den här gången var inte det störmomentet med, inget fipplande med snusdosan och inget spring för att röka. I stället kunde jag fokusera fullt ut på vad jag höll på med, och det kändes som om jag fick lättare att gå in helt i musiken.

[Boba Fett]

Dag 19. Känns rätt lugnt. Det har gått några dagar sedan jag senast kände något riktigt jobbigt snussug. I stället fantiserar jag väldigt mycket om mat. Just det här att smaklökarna vaknar igen har varit rena uppenbarelsen för mig. Och om ni frågar mig så är det ett tungt skäl att inte börja igen, ett skäl som jag ska försöka minnas i framtiden när lockelsen att bara ta en snus, eller en cigg, blir svår. Varför mula in munnen med nikotin när det finns så mycket gott att äta därute?

Jag har också en fundering, som ni andra sluta snusa-kämpar kanske har tankar om. Jag har försökt prata om mina avgiftningsupplevelser med ett par vänner som själva är aktiva snusare. Inte för att försöka tvinga dem att sluta, jag vet att det krävs egen vilja och övertygelse för det. Men för att jag tänker att de borde kunna relatera till mina upplevelser (vilket skulle kunna vara ett stöd för mig) och kanske också kan vara intresserade av och ha nytta av mina erfarenheter. Meen, reaktionerna har varit ganska märkliga. Särskilt en god vän (själv storkonsument av lössnus) har bemött mina erfarenheter med kommentarer av typen ”nej, det känner jag inte igen” och ”Jaha? Du blir nog mer påverkad än mig av snus” och ”du verkar göra en större grej av beroendet än vad jag gör”. Samma polare har också, lite förvånat, hävdat att det väl i princip är ofarligt med snus. Och han är tämligen obenägen att relatera till negativa upplevelser av nikotinbruk, som huvudvärk somliga kvällar när man snusat mycket osv osv. Det gör mig konfunderad. För själv vill jag hävda att jag var medveten om mitt missbruk och dess baksidor också långt innan jag spottade ut min sista snus.
Sen är det inte så att jag nödvändigtvis måste snacka hål i polarens huvud om snusande, han får ju självklart fortsätta snusa om han vill. Men han är en väldigt nära vän, så det faller sig naturligt att beskriva vad jag går igenom. Att då inte kunna mötas i gemensamma upplevelser är väldigt frustrerande.
Har ni också upplevt det, att det kan vara svårt att prata med nikotinister som själva inte lagt av?

[Kistatarzan]

Boba Fett,
En broder i liknande läge: bekanta med en överdrivet lojal inställning till nikotin. Jag var likadan själv fram till nyligen. Men ett obestridligt faktum är just snusets konsekvenser för smaklökar och blodcirkulationen. Det håller alla med om. Smärtsamt tydligt när man åker skidor eller knallar omkring i höstkylan. I övrigt: jag tränar, spelar gitarr, lusläser den här sajten, men tyvärr är mitt goda humör som bortblåst. Som Kafka, liksom. Snusat dagligen i 42 år och snusfri sedan helgen.

[Vante Ante]

Heja Boba Fett!

Du krigar bra 🙂

Min känsla är att din vän inte vill inse eller orkar ta tag i
sitt snusande.Eller komma till beslutet att sluta.
Alla har vi olika försvar till varför o s v.
Jag förstår oxå att du inte vill tjata sönder din kompis i din
iver & stolthet över din egen kamp.

Att acceptera kan vara svårt ibland.

Ta ett djupt andetag & le ofta./
Vante Ante

[Boba Fett]

Ja, ni har säkert rätt Kistatarzan och Vante Ante, att det handlar om försvar och missriktad lojalitet, för att slippa ta tag i det egna beroendet. Att man är i olika faser – mer eller mindre benägen att prata om att sluta osv – förvånar mig egentligen inte heller. Jag menar, det tog ju mig en lång, lång tid att bli redo att sluta själv. Men just min polares grepp att börja bortförklara mina upplevelser och erfarenheter som något lite udda och misstänkt, som antagligen inte skulle drabba honom på samma sätt, det är lite svårt att hantera. Men att le ofta är ett väldigt bra råd, det försöker jag tillämpa i stort och smått 🙂

Kämpa på Kistatarzan! Fem dagar utan snus nu? Då borde du ha tagit dig igenom den gräsligaste abstinensfasen. Kanske har du redan börjat känna positiva hälsoeffekter? Annars kommer de snart, jag tyckte själv det var väldigt häftigt och påtagligt hur händerna blev varma igen. Och förstås smaklökarna, att äta riktigt gott och skämma bort sig själv ett tag är ett tips. Jag känner mig också mer fylld av energi nu, liksom mindre säckig på kvällarna.
För egen del känns det som om sömnen också börjar ordna upp sig. Jag ska kanske inte ropa hej riktigt än, men de senaste dagarna har jag sovit riktigt bra. Tre veckor utan nikotin idag. Tror det får bli bubbelvin med sambon för att fira i kväll.

• Det här svaret redigerades för 9 år sedan av Boba Fett.

[Författare]

Inlägg