Nu jäklar smäller det!

[Boba Fett]

Nä, nu har jag haft ett par ruttna dagar, där mitt humör åker jojo och jag känner mig både nedstämd och irriterad utan några större skäl till det. Jag vet inte om det kan handla om dopaminbrist? Men snussuget har kommit tillbaka med förnyad kraft, och jag känner att jag plötsligt har taggarna mer utåt mot sambon och vännerna. Det känns lite som om bägaren för tålamod har sprungit läck, och i situationer där tålamodet skulle behövas (i vissa samtal med sambon, när barnen ska kläs på osv) kan jag nästan känna hur det forsar bort mellan mina fingrar. Det är jobbigt att hantera, jag har varit den tålmodige i familjen tidigare.
I morse fann jag mig själv tänka att jag kanske borde unna mig en liten dosa, eller kanske ett paket cigg. Tanken fladdrade mest förbi, men under några sekunder där var hjärnan bara allt för beredd att hålla med. Vilken skruvad tanke ändå, att unna sig för att man varit duktig med att sluta.
Nåja. Jag ska inte. 23 dagar nu, och jag har börjat upptäcka att det finns olika kvalitet på färsk ingefära.

[DrSnus]

Känner igen mig mycket. Senaste dagarna har varit mest elände med lite ljuspunkter av normalt mående mellan varven. Både jag och frun har konstant sömnbrist då bebisen sover riktigt dåligt just nu, så det är nog en delförklaring, men känner också att det inte är hela anledningen. Som idag fick jag sova 1 ½ timme på förmiddagen för att ta igen lite sömn, men mådde ändå kasst när jag vaknade igen. Sur och jävlig och allt känns meningslöst. Svårt att fatta ens de enklaste beslut för att det känns som att allt är skit oavsett. Snustrollet skriker ”gå och köp en dosa så du får må som folk igen!”.

Kämpa på!

• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av DrSnus.

[VanQuijote]

Boba Fett, du är just nu inne i den mentalt jobbigaste fasen! Störst påverkan på humör, massiva snus-sugattacker och flest märkliga diskussioner med snusmonstret. Du gör det strålande som håller ut!

Roligt att du tar upp ingefäran. Jag är själv storkonsument och har fått samma insikt som du vad gäller kvalitet. Jag skulle nog kunna hålla åtminstone ett treminutersanförande om mina upplevelser av olika bitar färsk ingefära… 🙂

[Boba Fett]

Ja, usch, att ta sig en snus så att man kan bli som folk igen, den känslan har snurrat mycket i huvudet de senaste dagarna. Det börjar också gå upp för mig nu, på allvar, att ett tungt skäl till att det är så svårt att bli kvitt snuset är att det är så djävulskt lätt att börja igen. Verkar som om vi är inne i liknande svackor, DrSnus. Jag känner igen väldigt mycket även i det du skriver. Är själv också hemma pappaledig med småbarn, en niomånadergrabb som vaknar någon sväng varje natt, så en del av de mer snusstressiga prövningarna kommer helt klar från olika tålamodskrävande situationer med barnen.
Men det är nog bara att kämpa på, som du säger. Snart en månad nu för din del, det är lysande bra jobbat!
Och det är på något sätt skönt att höra, som du säger VanQuijote, att det brukar komma en psykiskt tuff period i det här skedet. Jag nämnde det för min sambo också, efter att ha läst ditt inlägg. Det blev enklare för oss att prata om mitt svajiga humör då, när det gick att koppla till andras erfarenheter också. Så tack för den!
Och när det gäller ingefäran. Haha, ja, härligt att det inte bara är jag som noterat att det är skillnad på ingefära och ingefära. Än så länge har jag dock bara upptäckt att vissa bitar haft en stöddigare bränna och mer långvarig smak än andra, men jag har inte klurat ut om det går att skilja på bra och dåliga bitar innan köp. Jag går mest på de rötter som ser roligast ut.

[mumintrollet]

Kämpa vidare, snart en månad ju!

Det sega långdragna när man vandrar i ingenmanslandet är inte kul, men det är temporärt fast det inte alltid känns så. Helt plötsligt kommer du att märka att det går fler och fler goda dagar på de dåliga och då börjar det bli fart på räkneverket utan att du ens hinner tänka över det.

[Boba Fett]

Ja, jag hoppas du har rätt Mumintrollet. OCh faktum är att jag haft ett par riktigt hyggliga dagar nu sedan sist jag skrev. Så det är inte bara gråtoner. Snarare spräckligt, med både ljusglimtar och dova, murriga fläckar.
Men 30 dagar i dag! På sitt sätt känns det obegripligt. Jag har aldrig tidigare, inte sedan tonåren, varit nikotinfri så här länge. Det känns stort. Det känns som ett viktigt första delmål i kampen mot nikotindjävulen.
Jag firade det lite redan i går, faktiskt. Eller, egentligen var vi ute för att fira min sambos födelsedag. Men mina 30 snusfria dagar inkluderades också på ett hörn i firandet. Det blev en helkväll på en kanonbra libanesisk restaurang, med säkert 13-14 rätter som passerade förbi och ett gott vin till det. För smaklökarna var det rena himmelriket. Framåt nattkvisten rullade vi hem, proppmätta, rundfotade och glada.
Just det, att fira hållpunkter i snuskampen med restaurangbesök, ska jag absolut försöka fortsätta med. Dels är det ett trevligt sätt att uppmärksamma att smaklökarna återvänt till livet. Dels är det ett fint sätt att inkludera eventuella partners, eller familj och vänner, i snuskampen.

[Boba Fett]

Hepp! Plötsligt, när man sitter och funderar på om man kanske skulle skära till en bit ingefära, eller om det möjligtvis är dumt att fortsätta med detta substitut, så dyker en sådan här länk upp i Facebook-flödet. NU vet jag förvisso inte hur mycket stöd dessa påstådda positiva effekter har i rejäl forskning. Men går det att hitta tio skäl, så borde ju åtminstone några av dem vara korrekta. Kul för oss nyblivna ingefära-junkies, med andra ord 🙂
http://www.newsner.com/2015/11/det-haer-haender-med-din-kropp-naer-du-aeter-ingefaera-varje-dag/

[Boba Fett]

I dag utbrast min kontorskollega ”nej, nu skulle det smaka finfint med en snus. Eller vad säger du?”. Sen plockade han fram en dosa och viftade inbjudande med den. Det är den första så tydliga provokation jag utsatts för sedan jag slutade. Men till min förvåning kände jag inget särskilt. Viss överraskning, förstås, över själva provokationen. Men det fanns ingen krok som drog mig mot dosan, ingen framvällande lust att tacka ja och ”bara ta en”. Så det var inga problem att tacka nej, det krävdes ingen förhandling med mig själv.
Nå, jag kanske ändå ska vara lite tydligare med kollegorna om hur seriös satsningen är, för att undvika fler liknande situationer framöver. Eftersom jag är pappaledig merparten av veckorna i höst har jag inte träffat dem så mycket på sistone.
Har förresten bestämt mig för att jag ska göra mig av med Knox White-dosan som hängt med oöppnad sedan jag spottade ut min sista snus för 38 dagar sedan. Det känns inte som den fyller någon funktion längre. Den bara liksom ligger där och påminner mig om att jag brukade snusa. Och det kommer jag faktiskt ihåg ibland ändå.

[Boba Fett]

46 dagar nu. Det har rullat på rätt bra i några dagar, så pass att jag inte varit så noga på att ha ingefära, tuggummin eller annat tuggsubstitut hemma de senaste dagarna. Men igår hände en grej som tog mig lite med överraskning. Efter middagen när jag skulle slänga på en kanna kaffe så var kaffet slut, och sambon sa något obekymrat om att vi fick köpa det nästa dag. Där och då, när jag inte kunde få mig en kopp starkt kaffe, blev det plötsligt fullt utslag på snussugen. Så jag började rota efter ingefära i kylen, men den var slut. Och påsen med tuggummi jag haft i jackfickan va också slut. Plötsligt började jag känna mig smått desperat, med växande spänningshuvudvärk. Fast det var inte direkt så att jag längtade efter smaken av snus, jag var mer liksom inträngd i ett hörn och med en sjudande irritation som kändes helt befängd men samtidigt var för stark för att bara kunna skaka av mig. Till slut hittade jag ett gammalt tuggummi som låg löst i fickan och började tugga på det. Då började det värsta sjunka undan så smått.
Nu har jag fyllt på lagret med både ingefära, tuggummin och halstabletter, och tänker att det nog är klokt att ha lite sådana substitut nära till hands ett tag till.
Och kaffet då? Jag sprang ner en halvtimme senare och köpte ett paket på kvartersbutiken för smått hutlösa 50 spänn.

[Boba Fett]

Dag 47. Inte så mycket nytt att rapportera. Funderade en stund idag över mina tidigare, misslyckade, försök att sluta med nikotinet. Med de försöken i minnet kändes det rätt stort att jag nu, denna gång, snart varit nikotinfri i 50 dagar. Har aldrig kommit så här långt tidigare. Och som jag känner det just nu har jag verkligen ingen lust alls att släppa in nikotinet i mitt liv igen.
En god vän som varit både snusare och rökare, men lyckades sluta för några år sedan, uttryckte det rätt bra härom dagen. Han pratade om det djupa självförakt han kände de där sista åren när han fortsatte suga i sig nikotinet dag ut och dag in, trots att han mådde sämre av det och egentligen var dödstrött på både snusen och ciggen.
Att bli fri från det självföraktet måste ju vara en stor hälsovinst i sig.

• Det här svaret redigerades för 9 år sedan av Boba Fett.

[Författare]

Inlägg