Nu MÅSTE det gå!!!

[LinaMie]

Tack Mic! Det var precis vad jag behövde läsa precis just nu!!

Grymt jobbat och fortsätt i samma anda!

[misja]

Jag hoppas att situationen i din familj blir lättare snart och vad otroligt starkt av dig att klara krisen utan nikotin. Det skulle vara så lätt att ursäkta ett återfall när man går igenom svåra saker men klarar man det då har man motivationen som krävs. Bra jobbat!!!

[mic]

Hej

Tack LinaMie och Misja för ert stöd! Härligt att ni också kämpar på och inte ger upp i första taget. Ni är stora inspirationskällor för många här så ”keep up the good work” 🙂

Och till dig tussen..du kommer fixa det om du verkligen vill och kämpar på. Och om du faller så ge inte upp utan på det igen. Till sist går det! Och denna sidan kan verkligen göra underverk när man har det som värst, för hur man än mår så kan man vara säker på att någon tidigare mått likadant och skrivit om det här. Inspiration och stöd av de som förstår behövs!

Så skriv här när du startar din resa, så ska du se att du också kommer få stöd på din resa! Jag lovar att titta in här och kolla hur det går för dig!

10 veckor eller 70 dagar idag. Med tanke på veckan som varit så känns det inte som läge att fira, men att jag är stolt och glad över min sluta-snusa-resa det kan ni vara säkra på. Äntligen är jag FRI!

Ha det gott alla som kämpar på, TILLSAMMANS är vi starka!

[LinaMie]

Håller med! Det här forumet är guld och en livlina när det är på väg åt fel håll. Man får peppning och stöd när man behöver det av de som vet precis hur det är! 75 dagar, grymt!! Stolt över din resa är du med all rätt!

Tussen, precis som mic säger, försök och om du faller -på´t igen bara! Skriv här och läs här, finns massor med tröst, förståelse, peppning och stöd här!

[LinaMie]

Kikar in och skriver att du är GRYM! Du fixar det. Kämpa, stå emot. Jag har förmiddagen ledig och ska snöra på mig skorna och ge mig ut och pressa kroppen till bra musik. Jag tar i för dig med idag och hoppas ditt elände lättat lite!

[mic]

Tydligen är jag inte så grym LinaMie. Jorden runt på 80 dagar har man ju läst. Jag gjorde min egen inre resa på 80 dagar. Nu är den slut, tillbaka till verkligheten. Eller vad som nu är min verklighet efter dryga 30 år i snusvärlden. Känns som att komma hem. Som att återse sin käresta vän. Sad but True. Jag fixade det. Trodde jag..men till sist så blev allt övermäktigt för mig. Just nu är jag helt väck..så många känslor just nu. Hatar mig själv..men jag hittade ingen väg ut. Har kämpat så djävla mycket. Önskar så att ni som läser detta, framförallt LinaMie nikotinils misja kanske kan dra någon lärdom av detta. Det man kan säga är att det går aldrig över. Man är aldrig safe! Hoppas som fan att ni fixar det! Just nu känns det som att jag ger upp kampen, men jag vet inte hur jag känner imorgon när generalen är slut. Då har jag ett val igen. Tillbaka i kampen eller ge upp för lång tid framåt. Förmodligen for life..Så känns det..

Tror du skrev en gång (linaMie) att suget efter snus är fan så mycket större än suget efter sex. Jag kan ju lugnt skriva under på det. Skulle vara lättare att bli munk känner jag.

Om jag nollor mig imorgon och försvinner så Tack som fan för all pepp osv. ni är underbara människor!!

/Mic

[MichaelB]

Tråkigt att höra, Mic!!

Jag vet ju precis hur det är (även om jag inte hade lika många snusfria dagar som du när jag gav upp). Ja, fy fan så svårt det här är. Och fy fan vilken lång tid som krävs för att komma från skiten, på riktigt. Nikotin är ju trots allt en drog som får oss att må bättre, som har fått oss att må bättre i åratal. Inte särskilt konstigt att det är svårt att stå emot. Det är tungt att må risigt vecka ut och vecka in. Men till slut är väl kampen över och så mår man bra igen? Jag hoppas det i alla fall..

Hur som helst: Det fina med att börja igen är att man kan sluta igen. Och du har ju lärt dig massor av det här försöket och kommit längre än du har gjort tidigare. Nästa gång går det hela vägen!

Jag tycker att den här resan är lite lättare än min förra eftersom jag insåg att livet ibland är skit även med snus under läppen. Men visst har jag varit nära att ge upp flera gånger de senaste veckorna.

Välkommen tillbaka när motivationen är tillbaka! Hoppas att det blir redan imorgon!

/M

[LinaMie]

Jag hoppas du stannar! Fortsätter kämpa. Hur du än väljer att göra nu så kan du alltid komma tillbaka.
Jag drar definitivt lärdom av det här, jag har redan sedan ett tag börjat banka in det i huvudet på mig själv, jag är aldrig safe. Aldrig.

Och ja, det var jag som skrev att suget efter snus är större än suget efter sex… Jag tror jag skulle klara klosterlivet lättare än tanken på ett liv utan snus.

Kom igen mic, fortsätt kämpa. Snubbla kan vi alla men vi kan också resa oss.

Hur du än väljer att göra så kom ihåg vilken storartad resa du gjort och att du kan göra den igen. Det är aldrig försent och oavsett så är du inte en dålig människa!

[mic]

MichaelB!! Jag trodde du hade gett upp! Igen! Jag nämnde dig inte för att jag trodde du hade ramlat.. Förlåt! Va glad jag blir att du kämpar på! Blir nästan tårögd över att ni ens bryr er. Om ni visste vad det värmer. Jag lovar inget om hur det blir imorgon, men om jag kämpar vidare så ska ni ha all cred för det! Tack!!

Jag tror ni anar hur jag har det nu. Är i himlen men längtar lite tillbaka till jorden..så kanske man kan beskriva det..

Kan vi ta in på ett kloster nära varandra isåfall LinaMie? Fast då kanske klosterlivet också går åt pipan, så vi kanske inte ska testa.. 🙂

Anyway.. Jag har upplevt sjukt många fördelar med att vara nikotin o snusfri. Bl.a. Slog jag mitt omöjliga? milrekord för en vecka sen. Har nog inte varit i så bra fysisk form sen jag var i 20 årsåldern! Men..och trots allt det positiva så har jag drabbats av en del motgångar på sistone och..längtan till något som lindrar blev för stor. Kanske inte så konstigt när man vet var man sökt trygghet i alla dessa år..

Guld värt att dela detta med såna som er. Som förstår vilket helvete man går igenom. Ingen som inte varit där kan förstå.

Vad som än händer. Ni är bäst!

/Highway to Hell?

[LinaMie]

Närliggande kloster känns onekligen lite roligare! Misslyckas med klosterlivet behöver kanske inte heller räknas till det mest negativa som hänt i ens lilla liv, om det nu skulle gå åt pipan menar jag.

Jag förstår precis det där med lindring och trygghet… Belöningssystemet i hjärnan är starkt och svårt att förändra..
Ingen som inte upplevt det här kan veta hur det är. Det är en ständig kamp med upp och nedgångar.

Välkommen tillbaka, när det än blir! (annars ses vi kanske i trädgårdarna mellan klostren 😉 )

[Författare]

Inlägg