Nu ska det ske!

[jaeger]

Intressant historia 🙂 Känner igen mig en hel del i den.
Känner även igen att i början av nikotin karriären piggar nikotin upp på morgnarna. Detta övergår dock i något skede till det motsatta. Nu som nikotinfri känner jag mig mera utvilad och pigg än på år och dar med snuset.

10 dagar, bra kämpat, bara att knega vidare 🙂

[VanQuijote]

Det är alltid spännande att höra andras nikotin-historia, särskilt då så många mönster och tankar verkar vara lika, oavsett individ…

Du har fattat rätt beslut och du har redan kommit långt, bra jobbat!!!

[DrSnus]

Tack jaeger och VanQuijote! Det var intressant att bena ut för sig själv hur det har varit egentligen också.

Nu till ett annat ämne. Jag tycker mig ha anat ett mönster bland snusare: de är sköna typer! Laidback, avslappnade, hetsar inte upp sig för småsaker. Har ni någonsin träffat en nervöst lagd eller kolerisk snusare? Det är nästan så att jag tycker mig kunna känna igen snusare på deras framtoning, och när de plockar upp dosan ur fickan och langar in en prilla får jag min fördom bekräftad.

Om nu detta stämmer undrar man vad som är hönan eller ägget. Vi vet ju alla hur en snus kan lindra irritation, uttråkning, trötthet, ja snart sagt alla negativa känslor. Är det bara så att snuset jämnar ut humöret så att man blir en sån där lugn, sympatisk typ? I så fall ligger vi slutare illa till. Men jag vill nog snarare tro att det är såna lugna, sympatiska typer som oss som får smak på snuset, eftersom det förstärker vår naturliga läggning och därmed hjälper oss att vara oss själva. Någon som är van att hetsa upp sig kanske skulle tycka att snuset fungerade som en obehaglig känslomässig broms?

Jag är nog ute på ganska hal is med dessa teorier men det känns ändå som att det finns nånting där. Eller vad säger ni?

Över två veckor nu!

• Det här svaret redigerades för 9 år sedan av DrSnus.
• Det här svaret redigerades för 9 år sedan av DrSnus.

[DrSnus]

Godisätandet har eskalerat. Jag har varit frikostig med lakrits och salmiak, framför allt turkisk peppar och lakrisal. Det frekventa sockerintaget leder dock till ökat sockersug. Igår tryckte jag i mig överblivet halloweengodis, center, bullar, gamla kärleksmums från frysen, glass osv. Så kan vi inte ha det. Nu blir det därför en sockerfri vecka (i alla fall uppenbart socker som godis, kakor, glass, läsk osv). Jobbar hemifrån idag. Sitter nu och knaprar på en morot efter att det kliat i fingrar och tänder efter nåt sött.

Så småningom vill jag helt bli av med det här drivet att stoppa saker i munnen (förutom vanlig mat då, hungern tänkte jag ha kvar). Men tills vidare får morot duga.

[VanQuijote]

Det vore oerhört starkt att klara en sockerfri vecka i den fas du är just nu. Jag var helt chanslös och kastade mig över alla former av sötsaker och snabba kolhydrater. Nu har jag lite mer kontroll på läget. Tuggar ingefära dagarna i ända, men det ska ju bara vara nyttigt så det får vara ett tag till.

Kör sockerfritt så länge du inte riskerar att ersätta sockret med nikotin! 🙂

[DrSnus]

Ja man får passa sig för att bli för överambitiös! Men jag kände hur sockret drog iväg till att bli samma tvångsmässiga intag där man aldrig blir nöjd och det slutar med att man sitter och mår illa av godiset och åt sig själv. Det har dock varit ett par väldigt ”sugna” dagar det senaste. Har gått och skurit av en bit hushållsost och tryckt i mig och sånt. Summan av lasterna är konstant…

[Boba Fett]

Haha, jag känner igen mig så väl. Har verkligen mulat in allt från turkisk peppar, lakrits och fishermans friend till lösgodis och choklad sedan jag spottade ut den sista snusen. Första veckan hade jag en ”allt är tillåtet”-filosofi, och jag har inte direkt reviderat den sedan dess. Jag har nog bestämt att det för egen del är okej ett tag till. Fast jag börjar faktiskt bli lite trött på smaken av turkisk peppar, eller av starka halstabletter för den delen. Samtidigt som jag upptäckt att jag gillar den där starka, lite peppriga smaken från färsk ingefära. Så mitt recept bli nog att stegvis växla över från godis och snask till bitar av ingefära och annat nyttigare. Med betoning på stegvis då, sitter här med flabben full av saltlakrits just nu 🙂

[sverker]

Intressant att du tar upp att vi snusare är lugna, sympatiska laidbacktyper. Jag känner igen dragen hos mig själv, och är i grunden en väldigt lugn person. Tror att det är just därför jag drogs till snuset mer än cigaretter. Har aldrig känt mig nervös eller kolerisk, däremot blir man nästan för mycket laidback av snuset. Åtminstone så blev jag väldigt slö och oföretagsam av det de senaste 15-20 åren om inte tidigare. Nu däremot så känner jag mig också lugn men på ett annat vis, men har samtidigt ett större behov av att vara social mer än tidigare då jag snusade. Det händer mer nu sedan jag la ner snusandet, och det har med ökad energi att göra. Kan inte sitta still på samma sätt längre och känna mig tillfreds på samma sätt. Är mer engagerad i olika saker nu, och har ett större behov av att röra på mig som jag inte hade som snusare.

[DrSnus]

Liten uppdatering. Hemma med båda barnen hela dagen idag, dvs ingen förskola. Går och försöker söva den lilla just nu medan den stora kollar på youtube. Har hållt mig ifrån godis och sånt men känner mig sigen och hungrig mest hela tiden. Så fort barnen äter mellanmål trycker jag in mig en macka, frukt, pannkaka jag också.

[DrSnus]

Då har vi passerat tre veckor! Känns bra. Det kommer tillfällen då jag blir rejält sugen på snus, men det är nog inte mer än ett om dagen i snitt. En känsla jag saknar är tryggheten i att ”vilken situation jag än hamnar i, kan jag klara den bara jag har min snusdosa”. Snuset var ju universalkur för varje motgång och negativ upplevelse eller känsla. Men jag saknar inte det tvångsmässiga kedjesnusandet och hur man var tvungen att stoppa in en ny stup i kvarten för att inte ”halka efter”. Som en flytväst eller livboj, skönt att slippa ha på sig den och ha rörelsefriheten, men läskigt att släppa tryggheten.

[Författare]

Inlägg