Nu tar vi det

[iceman]

Efter 8 dagar är det värsta över. Det blir nu sakta bättre och lättare. Din hjärna är omprogrammerad till nikotinjunkie. Du kommer att få slåss med nikotinmonstret närmaste månaderna. Men det är en tankekamp.

Du är inte sjuk. Du är inte sängliggande i influensan eller kräksjukan. Du kan gå till jobbet och ta hand om barnen. Kämpigt ja, men så dålig är du inte. Så fortsätt och ge inte upp.

Att ta en snus nu löser ingenting. Det är bara du själv (nikotinmonstret) som försöker lura dig att ta en. Visst får du en kick som en heroinmissbrukare också skulle få och livet leker någon timme. Men sen tillbaka till träsket. Mata in snus bara för att slippa må dåligt. Kickarna blir allt mindre. Kostar pengar och hälsan tar stryk.

Att snuset skulle lösa något problem är bara nikotinmonstret som försöker lura dig. Monstret kan försöka lura dig på många sätt. Ett är att få dåligt humör och låta det gå ut över andra. Lösningen på bota dåliga humöret är – ”en snus”.

Tips – läs veteranernas dagböcker här. Då vet du vad som väntar men också hur du kan klara av monstrets härjningar. Känn den härliga känslan av att vara fri. Du kan klara det om du vill. Och det vill du väl.

Lycka till!

[irenpanik]

En hel vecka, bra jobbat! 🙂 Särskilt med tanke på hur lång den första veckan brukar kännas!

Tänk på att den där missbrukar-rösten som talar om för dig att det skulle bli bättre med snus ljuger (du kanske skulle känna dig bättre av en rejäl sup också, men skulle det lösa något i längden?) Hade inte den tillfälliga kicken lockat så hade den inte funnits. Men den tillfälliga kicken är ju något som varje rutinerad snusare vet ; en omöjlighet i längden.

Även om alla säkert kommer vackla någon gång i den egna motivationen under slutandet så tror jag det skulle löna sig i längden att programmera in bättre i sin egen skalle varför du själv inte vill fortsätta snusa (om du inte vill det vill säga, det förutsatte jag…). Så länge man har en tillräckligt stark motivation kanske det inte spelar någon roll om den kommer utifrån (barnen i det här fallet) eller ifrån sig själv, men överlag brukar det nog vara mindre återfallsrisk om man själv vill sluta för sin egen skull.
Man själv är nog stor bov i att råka förvärra abstinensen genom att man glamouriserar snuset eller bara råkar låta sig dras med i suget så det blir ännu värre. Så kanske har de som verkligen bestämt sig och nästan hyser avsky mot snuset faktiskt mindre fysiskt sug? Vet inte om det är så, men det är uppfattningen jag fått.

[Nopaj]

Tack @irenepanik och @iceman för pepp och uppmuntran! Mycket uppskattat. 🙂 Jag tar till mig det ni säger, jag vet ju att ni har rätt. Och även om jag nu bara varit snusfri i nio dagar så kan jag redan förnimma en tillvaro utan snus OCH utan abstinens. Men jag menar verkligen förnimma i betydelsen förnimma. Större delen av tiden är det just nu ett jävla nötande. Men ja, det gör skillnad att påminna sig om varför jag inte vill snusa. För det vill jag så klart inte. Och det hjälper att tänka på vad som skulle hända en stund efter att jag fallit och tagit en snus, herregud vad jag skulle deppa över att ha förlorat mot det jävla monstret. Det kommer inte att hända. 🙂

[Nopaj]

Men hur långsamt kan tiden gå? De senaste 12 dagarna har varat för evigt, känns det som. Och nätterna. Vaknar 03.00, pigg som en mört och somnar egentligen inte om ordentligt(förrän strax före det är dags att gå upp). Annars tuffar det på rätt okej. Överanvänder nog inte ingefära, men är väldigt glad att den finns där.
Något jag inte upplevt ännu är stoltheten jag kände förra gången(innan jag torskade). Men då höll jag i och för sig upp i åtta månader. Det dröjer nog lite längre än 12-13 dagar innan man vill börja malla sig… 😀

[Anders P]

Sömnen är det värsta håller med dig där. Men det finns något gott som väntar på dig när du väl får tillbaks din riktiga dygnsrytm. Du får ju friheten tillbaks. Jobba på nu bara. Imorgon har du 2 hela veckor. Riktigt bra jobbat.

[Nopaj]

Knepiga dagar just nu. Köpte nikotinfritt snus och roar mig lite med det av lite oklara skäl. Det känns helt ok att ha något under läppen och det skrämmer mig inte så mycket heller eftersom att jag hör till de vars stora fajt är den mot nikotinet snarare än snusandet. Men jag kan ju lika gärna knapra på ingefära, och det är inte alls lika… ”nästan-skamfyllt” som jag uppfattar att nikotinfritt snus är. Nåväl, det är fortfarande sluta-snusa som gäller, mer och mer för varje dag som går. När jag nu sitter och pladdrar om det tror jag att jag kommer på vad det här med nikotinfritt snus handlar om. Det som gjort mig mest osäker på om jag ska klara det här är när det vankas umgänge med snusare och i synnerhet under festligare sammanhang. När jag åkte dit senast var det just under dessa omständigheter jag brast, för att så småningom ha åkt dit helt och hållet igen. Jag tror att nikotinfritt snus kommer att vara det som hjälper mig igenom de där tillfällena framgent, och över en tid. Det är förstås å ena sidan dumt att låta en kass vana leva vidare längre än nödvändigt. Men när jag nu vet exakt varför jag klantade till det senast, är det då inte bättre att klanta till det utan nikotin? Jo, för mig är nog svaret ”ja” och det är nog så jag klarar mig förbi de där tillfällena nästa gång. Det jag tagit reda på med en dosa nikotinfritt snus under en vanlig dag på jobbet är att det faktiskt är helt ok som substitut. Lite kontraproduktivt, det medges. Men i en vidare mening stärker det här mig, jag vet att nästa gång det är party kommer jag inte att åka dit. 🙂

[Författare]

Inlägg