Om att kräkas och att vänja sig

[MichaelB]

God förmiddag alla slutare!

Fjärde dagen har inletts och än så länge känns det ganska bra. Fortfarande ofokuserad och dålig finmotorik och ett rätt rejält sug, men humöret är okej. Första nikotinfria arbetsdagen på evigheter, så nu ska jag försöka få något gjort.

Och färgen kommer snart tillbaka, Nikotininils!

[MichaelB]

Hur går det för er, flickor och pöjkar?

Nu har jag jobbat nästan en hel dag. Det går långsammare än det brukar, men är ingen katastrof. Snart fyra nikotinfria dagar. Än så länge har jag inte tänkt tanken att börja igen. Vid tidigare snusstopp har jag alltid romantiserat nikotinet. Trott att jag inte kunde bli riktigt lycklig utan. Att jag inte skulle kunna prestera på jobbet utan. Att jag inte skulle kunna vara en glad människa utan. Den här gången känns det faktiskt annorlunda.

Fast jag vet ju att fyra dagar är en verklig piss i Nilen i slutarsammanhang. Att många börjat igen efter flera år. Så jag ska väl lugna mig lite. Värre dagar kommer med all säkerhet och malande abstinens i flera veckor kan få den starkaste på fall. Men just nu känns det inte så. Och det är väl bra, eller?

[nikotinils]

MichaelB med flera!
Det går väl ganska bra – är inne på dag sex och har faktiskt varit hyffsat effektiv på jobbet idag. Lite koncentrationssvårigheter, men inte alls som i fredags då det kändes som mitt IQ var nere på Neanderthalnivå. Håller dock på att slita ut mina käkar med tuggummituggning….. Jag tror det känns annorlunda om man vill att det ska göra det – har man ingen gedigen motivation så är det lätt att falla tillbaka i: det är ju inte ens särskilt farligt, något ska jag väl få unna mig, o.s.v.. Min riktigt stora motivation den här gången är min dotter. Jag lovade henne att sluta till hennes födelsedag den 14 januari. Det gjorde jag inte, och på sportlovet gömde hon min stock med snus. Jag lyckades låta bli att bli arg på henne, men jag såg i hennes sexåriga ögon att hon kände av min desperation över att inte ha koll på snustillförseln. Jag är helt enkelt slav under snuset och skulle prioritera bort en massa viktigare saker bara för att få min fix. Det får vara nog med snusslaveri för min del! Håll ut ni också!

[mic]

Bra kämpat MichaelB och nikotinils! Går ju bra så här långt 🙂

När det gäller tuggummi..skippa dom och stoppa in ingefära istället. Funkar mycket bra och är dessutom nyttigt! Prova och se om det är något 😉

Angående gråa dagar?? Det ÄR gråa dagar nu..men det beror inte på snuset..så är det för de flesta just nu..MEN snart är våren här och då är vi snusfria.. vilken känsla det kommer bli!!

Nu kör vi på!

[MichaelB]

Bra kämpat, du också!

Ja, ska kanske testa ingefära.

Och det är nog sant som du säger att det är gråa dagar för alla just nu. Har tänkt på det där en hel del de senaste dagarna. När man har använt en drog i flera år är det svårt att tolka sina egna signaler. Är jag irriterad för att jag inte snusar eller är jag irriterad för att chefen är konstig? Är jag hungrig eller sugen på nikotin? Är jag trött för att jag har sovit dåligt eller för att jag inte snusar? Är jobbet tråkigt eller är jag nikotinlåg?
Ja, ni fattar.

Det blir kanske lättare att tolka om några veckor när abstinensen lagt sig. Ska bli spännande att få träffa sig själv.

Och fan vad duktiga vi är! Jag tror fan att vi kommer att greja det!!

[martin_1]

Hoppas det går bra för er, kämpa på!

[nikotinils]

Inspirerande Martin att någon som varit snusfri så länge fortsätter peppa andra!

[MichaelB]

Ja, känns som att man själv kan lyckas när man ser att andra har gjort det!

[MichaelB]

Fast tänk om man efter ett år av nikotinfrihet fortfarande är trögtänkt och lättirriterad och deprimerad? Ska man börja igen då?

[nikotinils]

Nej, då ska man inte börja snusa igen utan söka vård! Man ska inte utesluta att långvarigt nikotinanvändning kan vara en typ av självmedicinering mot depression – tror det delvis är sant för mig själv. Nikotin är ju ett centralstimulerande medel och när både kropp och psyke vant sig vid detta för att hålla sig på ”normalnivå”, så är det inte så konstigt om reaktionen kan bli stark när man slutar! I de allra flesta fall så kan nog någon typ av terapi, t.ex. kognitiv beteendeterapi, hjälpa, men ibland kan det nog behövas antidepressiv medicinering i en övergångsfas. Kan tyckas dumt att byta ut en substans mot en annan, men fördelen är att de vanligaste antidepressiva medlen inte är beroendeframkallande, utan kan fasas ut när man inte behöver dem längre!

[Författare]

Inlägg