- Detta ämne har 185 svar, 22 deltagare, och uppdaterades senast för 1 år, 10 månader sedan av
.
-
Okej. Så här var det. Veckan innan påsk hade jag ett jävla humör. Blev arg på barnen för småsaker. Bråkade med frun. Fick dessutom inget gjort på jobbet. Och så kom den där tanken igen: nikotin är lösningen. Tänkte att jag ju kunde tugga några 2 mg-tuggummin i alla fall. Bara 4-5 stycken om dagen, kanske. Det är knappast särskilt farligt och inte blir det särskilt dyrt heller. Tanken gjorde mig ärligt talat lite upprymd. Jag hade liksom hittat ett sätt att få använda min drog igen. Jag kanske till och med kunde tugga bara i några dagar och så vara utan igen när allt kändes bättre. Bra idé. Så jag gick till butiken. När jag betalade för paketet kände jag mig både glad och bedrövad, om man nu kan känna så. Hjärnan mindes känslan av nikotinet och blev upprymd av att få smaka igen. Samtidigt kände jag mig så jävla sorgsen och besviken på mig själv. Allt kämpande, alla strider de senaste veckorna skulle raderas i ett slag.
Hur som helst. Jag föll. Jag tuggade skiten och det blev ju inte bara 4-5 stycken. Jo, de första dagarna, men under påskhelgen satt jag med läppen full av snus igen.
Så. Blev jag en bättre människa? Jo, lite bättre humör kanske. Lite effektivare på jobbet, kanske. Men jag var både glad och effektiv under snusstoppet också. Fast känsligare för motstånd, kanske man kan säga. Som snusare påverkas jag mindre av stress och regn och sju timmar utan mat. Som icke-snusare måste jag arbeta mer med mig själv. Påminna mig om att stressen går över, att vinden vänder, måste se till att äta och sova när jag ska. Att träna. Det är lättare att bara köra när jag snusar.
Är jag nöjd med att jag snusar? Nej, fy för fan. Först och främst känner jag mig värdelös för att jag kastade bort alla ansträngningar. Att jag inte lyckades hålla ut en dag, två dagar till. Att jag inte kunde inse att svaret inte finns i nikotinet. Dessutom har jag ju, under de här knappa två veckornas snusande, insett att livet inte är härligt varje stund.
Så nu nollar jag räknaren och imorgon kör jag igen. Hoppas att den här resan kanske blir lite, lite lättare. Har lärt mig lite av återfallet och har kanske ett något mindre beroende nu jämfört med när jag slutade förra gången.
Ledsen att jag lämnade er bakom mig, Nikotinils och Mic. Men om ett år har ni 413 snusfria dagar och jag 365. Då är skillnaden inte så jättestor ju 😉
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.