Är inne på mitt andra seriösa snusstopp. Det första varade i 10 (!) år. Vet egentligen inte varför jag började igen, men det hade naturligvis inget med ordinärt ”snussug” att göra. Det blev ytterligare 10 snusår innan jag bestämde mig för att det fick vara nog. Jag har skummat lite grand bland de texter som skrivits på forumet och åtskilliga nämner motion och löpning som en stor lindring. Jag skulle vilja skriva under på det och verkligen betona att motion- i mitt fall också löpning- varit helt avgörande för att ta mig igenom de jobbiga perioderna och skapa nya vanor. Det första snusstoppet för 20 år sedan gjorde mig faktiskt på sikt till regelbunden löpare. Från att aldrig ha idrottat överhuvudtaget ökade jag successivt belastningen till att springa 4-6 mil/vecka- periodvis än mer inför marathonlopp. Under innevarande snusstopp kör jag samma metod- fast det naturligtvis går betydligt lättare denna gång eftersom jag aldrig hållit upp med löpningen. Skillnaden är att jag ökat träningsdosen. Med det sagt vill jag absolut inte påstå att det är lätt att sluta snusa. Min erfarenhet är dock den att motion, gärna intensiv sådan, gör projektet betydligt lättare- både för stunden då nikotinabstinensen bekämpas med endorfiner- och på sikt om nya motionsvanor skapas som i sig ökar sannolikheten för ett fortsatt snusfritt liv.
.
