Onico bakslag

Välkommen! Forum Allmänt Onico bakslag

Etiketter: 

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 44 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #82895
    martin_1
    Medlem

    Jag har fallit till föga och köpt en dosa onico. Jag kunde inte låta bli till slut.

    Jag ÄR besviken över bristande självdisciplin. Men om jag ska vara lite snäll mot mig själv så är jag ändå glad att jag gjorde det. Nu kan jag sluta fundera på det. Det är inte vanan jag saknar, det var ganska otillfredsställande och smaken gjorde det till en obekväm upplevelse. Snusade 3 bitar för nån dag sen och har inte saknat det en sekund sen dess.

    Det är nog nikotinet jag saknar, eller i slutändan att må bra.

    Att stoppa saker under läppen är bara ett sätt att få i sig nikotin. Ingen ickesnusare skulle någonsin bli beroende av onico, tror jag.

    Hjärnan kommer inte glömma nikotin i första taget känns det som. Så fort man mår dåligt så föreslås huskuren snus för att bota själsliga krämpor.

    Fy fan, men nu börjar det vända. Jag har inte vunnit den här dusten än, men det känns som jag är på rätt väg! Snart 10 månader också! Framåt!

    All dagar kan inte vara bra. Kämpa på allihop!

    #82896
    martin_1
    Medlem

    Det slog mig nu att jag kanske inte kan säga att jag inte snusat på snart 10 månader, då jag faktiskt snusat onico.

    Men det tänker jag inte räkna! Det är ju beroendet jag vill bli av med, och jag känner att onico om något fick mig att distansera mig mer från snuset. Om jag tar i lite så känns som om jag kickat vanan, vilket är en seger.

    Jag räknar mina nikotinsnusfria dagar! 🙂

    #82907
    Kickan
    Medlem

    Det är klart du ska göra det! Bra gjort:-)

    #82915
    Jajo
    Medlem

    Självklart ska du räkna och vara stolt över dina nikotinfria dagar – det var ju inte snuset i sig du var beroende av, utan nikotinet däri som du du missbrukade. Och du är fri och firar 300 dagar imorgon, GRATTIS i förskott! 🙂

    #82917
    martin_1
    Medlem

    Tack ska ni ha! Ja 300 va! Jag gillar hur det ser ut. 300 dagar, känner mig nästan som en veteran. Mitt snussug som jag har varit under attack av senaste tiden har lämnat, lika plötsligt som det kom. Skönt!

    Det luriga med snusattacker är att när man är mitt uppe i en så känns det inte som om det finns något slut på det och man tänker ”är det nån ide att hålla på och må så här”… men så försvinner det till slut och man tänker att det var en väldig tur att jag höll ut, för nu mår jag superbra och är inte ett dugg sugen på snus alls längre. Jag var bara lurad ett tag!

    Jag måste komma ihåg till nästa gång att det faktiskt går över HELT förr eller senare även om det kan kännas lite hopplöst när man är mitt i det.

    Oj, nu skrev jag samma sak 3 gånger typ. 😀 Tål att repeteras kanske, det går över! 😉

    Nu mår jag bra i alla fall och jag närmar mig året med stormsteg!

    Hoppas det går bra för er också!

    p.s. Ja jajo, det var nikotinet där i som jag missbrukade… bra att påminna sig om att det faktiskt var ett missbruk och inget annat.

    • Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av martin_1.
    • Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av martin_1.
    • Det här svaret redigerades för 10 år, 4 månader sedan av martin_1.
    #82923
    Anonym
    Inaktiv

    Grattis till 300 dagar i efterskott, och att du lyckades styra upp det efter attacken :! Bra jobbat.

    #82932
    martin_1
    Medlem

    Tack!

    #83261
    martin_1
    Medlem

    Fan, det barkar åt fel håll det här. Jag var snabb att säga att onico inte var för mig i första inlägget i den här tråden. Men nu kom jag på mig själv med att sitta med onico under läppen å 3 dosor i kylen.

    Det har kommit smygande det här. Jag lurar mig själv, förnekar lite. Men det kan väl inte vara en tillfällighet om man plötsligt har flera dosor i besittning?

    Jag ändrar mitt första uttalande om att jag kickat vanan, till att jag förmodligen saknat det som fan.

    Jag vet inte var jag är på väg med det här, eller varför jag börjat med den här ovanan nu. Är det sommaren som triggar igång nått?

    Jag är kluven. Jag blir orolig över mitt beteende och vad det kan tänkas leda vidare till. Samtidigt som det känns om om jag är 3 år och nån satt en nallebjörn i knät på mig.

    Vi får se hur det går… Men om jag försvinner från forumet så vet ni var ni har mig. Och följ inte efter! 🙂 Dummheter att stoppa upp saker under läppen.

    #83265

    Det har snart gått ett år och då har du testat allt utan snus en gång. Sen är det bara upprepning. Klart du fixar det,inte ovanligt med svårigheter så nära mållinjen. Snart kommer semestern med välförtjänt vila, då lättar det. Kämpa på!

    #83266
    Jajo
    Medlem

    Martin, kämpa på! Släng ut Onicon och distrahera dig med roliga saker (börja följ en serie varje ledig minut, motionera, vad du kommer på) och ge inte upp när det snart gått ett år!

    Frågor från min egen sluta-dagbok som du kan svara på (min egna svar i kursiv, om de kan hjälpa nåt):

    Varför slutade jag röka och snusa?

    – Ingen mer huvudvärk, inga fler tupplurar! Jag slutade för att jag inte längre orkade med att känna mig jagad, att det kändes som att hela mitt liv var på hold tills jag slutat röka och snusa. Varje dag med nikotin var ännu en dag som jag såg som ”misslyckad” eller ”den sista dagen med nikotin, så det gör inget att det var en skitdag”. Men ärligt talat, hur många skitdagar kan jag tillåta mig själv att ha? Hur många dagar kan jag använda till att skjuta upp väldigt viktiga saker som jag måste göra för att jag snusar eller röker?

    Anledningarna till att det är underbart att jag har slutat:

    – Jag behöver aldrig mer känna mig jagad av att ”jag snart måste sluta” eller skam för alla återfall.
    – Jag kan känna stolthet över mig själv igen, att jag gjorde det en gång för alla, och mitt självförtroende förstärks något enormt: klarade jag av det trots alla mina nederlag så är det kanske den största segern i mitt liv.
    – Min hälsa blir så himla mycket bättre: inga fler tupplurar, träning och bra kost och vitaminer hamnar faktiskt på plussidan. Jag orkar mer, blir starkare och friskare för var dag.
    – Jag blir vackrare! Inga mer påsar under ögonen friskare hud, friskare, starkare och vackrare kropp.
    – Jag slutade lägga pengar jag absolut inte hade på GIFT.
    – ENERGI! ENERGI! ENERGI!
    – Jag får känna den underbara tillfredsställelsen över att inte handla cigg eller snus, varje gång jag befinner mig i kassan på Pressbyrån eller macken eller affären.
    – Jag kan se på andra rökare och snusare, hur de kastar bort sitt liv, sina pengar, sin hälsa, sin tid, sin ro, för ett gift. Och tycka synd om dem.
    – Jag kommer snart att minnas hur det är att vara etthundraprocent AVSLAPPNAD. Inget nikotinmonster jagar mig, bara ligga i sängen/vara ute på stan/vara på tåget/vara i bilen/överallt, utan att behöva röka eller snusa. Såklart. 😀

    Hur länge rökte och snusade jag?

    Jag rökte och snusade i drygt sju och ett halvt år. Sju och ett halvt år som jag förgiftade min kropp och lade mina pengar på ett gift, snarare än på saker som kunde förbättra min hälsa och mitt liv.

    Hur länge har jag varit rök- och snusfri?

    Hur lång tid tar det att bli fri från beroendet?

    Jag tror inte längre att det är så enkelt som att få ur nikotinet ur kroppen för att lyckas, men jag tror inte heller det är så svårt som att behöva vänta tills nikotinet är ute ur kroppen. Jag tror helt enkelt det handlar om att TA BESLUTET. Vilket jag gjort. Och sen gråta de bittra, bittra tårarna när de kommer, istället för att fara och köpa cigg som en jävla knarkare. (FACIT: efter tre dagar var det chill.)

    Om jag började röka, skulle jag vilja sluta igen?

    Ja. Ja. Ja. Ja. Jag vill inte vara en rökare eller snusare. Cigaretter äcklar mig, beroendet äcklar mig, att vara en äcklig liten knarkare som ger bort sitt liv åt lite snuskig tobak äcklar mig.

    Hur lång tid skulle det ta innan jag slutade? Veckor? Månader? År..? När jag blev allvarligt sjuk?

    Precis. Jag vill inte vara där.

    Kommer det bli enklare att sluta nästa gång?

    Nej. Det blir bara svårare och svårare för var dag som går. Ärligt talat, det blir bara svårare.

    På vilket sätt tror jag att rökning är positivt för mig?

    På NOLL sätt. Jag blir tröttare, sjukare, fattigare, förlorar självrespekten, skadar min kropp, orkar inget av det jag verkligen vill göra… Det finns INGA fördelar.

    Är det värt att börja igen och kasta bort allt jag kämpat för?

    Nej. Nej, nej, nej, nej. Och jag ska aldrig göra det igen. Det lovar jag mig själv! Den 25 mars klockan 05:40 kommer jag att ha haft det första rök- och snusfria dynget för resten av mitt liv. 🙂

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 44 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.