Precis slutat.

[apt]

Nu är det nog. Har säkert försökt sluta snusa mer än 10 gånger, men alltid åkt dit ganska omgående igen.

Anledningen till återfallet är alltid endast EN snus. Och har man tagit en kan man ju ta en till… osv.

Taktiken är att låta kroppen boostas med lite endorfiner och adrenalin genom att träna varje dag, lämpligtvis med ett löppass. Efter träning är det precis som om min kropp inte behöver snus, så jag tänker ta vara på det och samtidigt gå från soffpotatis.

Sedan i onsdags har jag sprungit 25 km som en liten ”mjukstart”. Nu kör vi!

[irenpanik]

Bra beslut apt, och bra kämpat! ”Bara” att fortsätta med det!
Den där ”bara en snus” är livsfarlig, så hoppas du lärt dig undvika den vid det här laget! 😛
Motion tror jag är skitbra, men skulle nog undvika med att satsa alltför högt (om det inte är rimligt att hålla i längden eller om man löper större risk för skador för att man tar det hårt) för får man avbrott i träningen har man dragit på sig ytterligare ett beroende man kommer få abstinens från. Hellre hålla sig på en realistisk nivå menar jag, men bara du vet vilken nivå det är för dig! 🙂
Den bästa taktiken är nog att vara motiverad nog att sluta, för gott. Sen finns det såklart massor med tänkbara knep för att underlätta på vägen. Hoppas du tagit dig dit nu efter så många försök! 🙂

[apt]

En vecka klar! Det kliar bakom ögonen, kan inte fokusera blicken, helt yr och virrig och ryckig. Det svider under läppen, precis som om kroppen reagerar på att nåt saknas där. Koncentration lika med noll. Puls ca 40 slag per minut.

Det _enda_ som lindrar abstinensbesvären är löpning. I spåret tänker man inte på snus en enda gång. Har sprungit 37 km under den här veckan, i princip varje dag. Kommer fortsätta – det är precis som att träningen blir belöningen för slutandet. Andra gånger jag har försökt sluta har jag ersatt snuset med nånting annat – godis etc. Den här gången gör jag inte så, jag bara slutar snusa och tränar istället. Inga konstiga regler.

Återkommer när det gått en månad, 30 april, som är nästa delmål. Den här gången kommer det att gå vägen. Lycka till alla andra; jag läser vad ni skriver.

[OlleSvensson]

apt, du är inte rädd att du kommer skada dig när du rivstartar löpningen sådär? Jag hade varvat löpning med simning, yoga, gym, squash med nån kompis etc. Löparknä eller andra överbelastningsåkommor tar lång tid att bli av med och risken är att du trillar dit på snuset igen om du inte kan träna. Ta det jag skriver med en nypa salt- du känner din kropp bäst men fundera över saken.

[apt]

Tack för omtanken 🙂 Vid tidigare försök att sluta snusa har jag gjort motsatsen; öst i min kilovis med onyttigheter och mått betydligt sämre än med snus. Just nu springer jag i behaglighetstempo (ca 5 min/km) i 7 km i princip varje dag. Belöningen efter ett sånt pass i form av endorfiner gör att jag inte tänker på nikotin under nästa dag…

Jag lyssnar dock väldigt noga på kroppen.

Nu går jag in i radiotystnad igen!

/Dag- och kilometerräknaren

[apt]

I månad snusfri!

Svintufft. Svårt att koncentrera sig fortfarande. Känns som man har ett spännband runt huvudet, som spänner mer och mer ju längre dagen går. Somnar bara jag blundar för länge. Vaknar tidigt.

Löpningen har avtagit lite, kör nu mer normala pass. Det behövdes ursinnig urladdning i början för att få upp endorfiner. Behövs fortfarande endorfiner, men är inte lika känslig.

Så för att summera;

1 vecka – CHECK!
1 månad – CHECK!

Återkommer 30 juni om jag kan, då har jag klarat mitt nästa delmål på tre månader.

Ha det det bra tills dess och glöm inte att återfall bara är en prilla bort!

[hanna100]

Kämpa på! Nu har du ju klarat en hel månad och det är ju svinbra jobbat! Hurra!

[irenpanik]

Snyggt, bra kämpat av dig! 🙂 Räknar med att se dig här om två månader igen med fler glada besked!

[Författare]

Inlägg