Välkommen! › Forum › Allmänt › relationsproblem
- Detta ämne har 4 svar, 5 deltagare, och uppdaterades senast för 12 år, 8 månader sedan av antonia.
-
FörfattareInlägg
-
7 mars, 2012 kl. 08:02 #70362tjallamallaMedlem
Hej!
Jag har varit tillsammans med min sambo i fyra år. I augusti försökte jag sluta snusa men det gick inte så bra, blev väldigt arg och introvärt, började tvivla på vår relation och så började jag snusa igen och relationen blev betydligt bättre.
Nu vid årsskiftet slutade jag igen, denna gång med nikotinplåster. Januari ut hade jag nikotinplåster och det gick över förväntan, lite sug såklart, men inte så mycket sura miner och deppighet.
Sedan första februari har jag varit utan niktinplåster men feströkt några gånger och därför inte varit helt utan nikotin. Det har gått bra och jag är glad på jobbet och bland vänner tycker jag. Så nu för några veckor sedan började jag tvivla på vår relation igen. Jag känner mig inte kär, känner en längtan efter att vara ”fri”, ensam, har ingen sexlust och så vidare.
Jag kan inte reda ut om det beror på att jag slutat snusa eller om det är ”riktiga” jag som känner såhär.
Har ni tips på hur man reder ut mitt problem? Strategier? Hur lång tid bör man vänta?
Tacksam för svar
7 mars, 2012 kl. 08:45 #76419igraMedlemJag känner igen mig så otroligt väl i din beskrivning. Har haft en rejäl svacka i relationen och insåg först för någon vecka sedan att den helt och hållet sammanfallit med snusslutandet, började under nedtrappningsfasen och kulminerade efter ett par veckor utan snus. Skrattretande att jag inte gjort kopplingen tidigare.
För min del var insikten del av boten. Utan snus har jag varit inne i ett nedstämt läge och har haft nära till negativa tankar om mig själv och min relation, irritation och stingslighet. På något sätt har jag gett relationen ”skulden” utan att göra kopplingen med snuset, hur korkat det än låter. På jobbet och bland vänner har allt varit topp men hemma har det brustit.
När jag såg mönstret och jämförde med hur relationen såg ut innan jag slutade snusa blev jag ganska skakad. Jag gjorde en helomvändning och ansträngde mig för att det skulle bli som innan. Inledningsvis, de första dagarna, kändes det lite konstlat och krystat men efter hand kom det mer och mer naturligt. Efter knappt en vecka fungerar relationen bättre än någonsin men jag känner att jag fortfarande har nära till irritation och stingslighet.
Mitt generella råd är därför att ta det kallt, håll ut, förklara för dig själv att det är snuset och inte relationen när du hamnar i tvivel, agera kärleksfullt när det känns dassig trots att detta är svårt. Tids nog kommer det klarna.
Lycka till!
22 april, 2012 kl. 05:11 #76420peteralmungeMedlemTack för dom visdomsorden. Jag har känt exakt lika i mitt förhållande.men det är är bara att kämpa på nikotinjävulen ska ej få vinna
23 april, 2012 kl. 06:23 #76421G742049MedlemIntressant tanke, jag har precis spenderat hela helgen med ett praktgräl. Initierat av mig.. Ska granska mig själv lite djupare !
23 april, 2012 kl. 17:00 #76422antoniaMedlemThat’s interesting with this problem in relationships and addictions. For me I saw a dependency problem in a relationship and dependency on some kind of addictive substance.When I stopped taking the addictive substance with help of support group I became more self confident after a time and didn’t feel the same any longer about the person I was living with.
The feeling of being introverted,anxiety and negative feelings about myself came back when I stopped the snus after 6days or so. I felt I was suppressing anxieties with the use of some addictive substance ,also food. It seems to give us a false sense of security. I think that giving up addictions helps us to move on in life and be free to find ourselves and it does not require being in a relationship. This is my experience. I work in a creative field so this helps me and i believe we all have the capacity to be creative.
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.