efter 307 dagar kan man ha ett helvete – det vet jag nu…
alltihop började i fredags… jag var hos en kompis och drack några pilsner… han snusar mitt gamla märke… vi har inte träffats på ett och ett halvt år – så detta var första gången vi träffades under min slutasnusaresa… vi har försonats efter att ha varit rätt besvikna på varandra, så kvällen blev lyckad och riktigt rolig… men den drog igång… Snuset har varit ett kitt i vår gemenskap och jag blev så avundsjuk…
Jag vet att jag inte behöver snusa bara för att alla andra gör det… men det drog igång… allt kändes plötsligen så meningslöst…
Jag sover dåligt, har en massa sjuka tannkar och det känns så hopplöst så att man lika gärna skulle kunna ge upp… Tänk om man aldrig blir kvitt det här suget… tänk om denna resan aldrig tar slut…
Samtidigt har jagt nåt skit i kroppen så jag svettas på nätterna, orkar inte springa, har svårt att koncentrera mig…
Det gör ju att jag inte klarar att höja mina dopaminhalter…
Jag är riktigt låg… mår så dåligt och hjärnan utnyttjar det till den milda grad att jag håller på att bli tokig…
Tro nu inte att jag planerar ett återfall och vill tala om hur dåligt jag mår först… NEJ än har jag kämparglöd – men så illa upplever jag min situation just nu… Livet är ett helvete… – samtidigt vet jag att nikotinet skulle vara en mycket kortsiktig lösning på detta…
.
