Måste tyvärr återposta en text från min blogg som jag skrivit idag
Det gör ont, men såhär är min väg… Knappast rak, men det går framåt.. a
Jag har fallit djupt i självömkans träsk. Så djupt att jag igår bestämde mig för att börja snusa igen… Anledningen är att jag tappat mitt kognetiva övertag. Det är helt enkelt inte värt kampen… Men jag var smart nog att inte köpa snus direkt utan skjuta på börjandet… Jag vill att det skall vara ett moget beslut! Däremot så tog jag ett återfall. Jag var och hämtade ut cykeln, slog mig på byxorna, och sa… Jag verkar ja tappat min dosa… Killen var hygglig nog att ge mig en snus och jag flög högt en stund… Innan jag föll pladask… Idag har jag jobbat med mitt kognetiva övertag och bestämt att denna månaden och nästa månads snuspengar skall gå till dotterns glasögon. På det viset skjuter jag upp mitt snusbörjande två månader, och blir påmind om att det finns positiva följder av min snuskamp då jag ser hennes glasögon. Som du förstår så har jag idag bestämt mig för att nu djävlar e det jag som har kommandot… Nu gäller det… Antagligen är det en av de sista kamperna… Och jag tänket VINNA! Gårdagens magplask ger mig idag styrka att gå vidare… Vad har jag att vinna på att snusa… INGENTING. Vad har jag att vinna på att slutföra min kamp… Jadu… Jag e redan en VINNARE… Beslutet att börja snusa igen, tar jag idag tillbaka. Nu tar jag kommandot igen…
.
