Hallå där alla gamla och nya snusslutare… Som de flesta vet så har jag kämpat mycket och länge… jag har haft hårt pannben och kört min egen väg… Ville bara ge ett livstecken… Jag njuter verkligen av den energi jag har som ickesnusare… Skurar ur köket, diskar allt som finns och torkar ur alla skåp, lådor,kyl, frys osv… Sen hårdtränar jag för minitri i kalmar… Jag som aldrig hade sprungit en meter älskar nu att motionera… idag körde jag 8 mil på cykel, igår simmade jag 500 meter, körde 2 mil på cykel och sprang 5 km… och så kan jag forsätta…De sista veckorna har jag höjt min tränigsdos, slängt min ingefära, och jag är så sjukt stolt för att jag klarade att slänga dosan… Jag hade då ingen aning om vilken högvinst jag skulle dra…att jag skulle resa mig från soffans förbannelse och bli 20 kilo lättare, springa halvmaror och nu planera för ett minitri…
Om jag återfallit eller aldrig slängt min dosa skulle jag idag sitta med en fruktansvärd abstinens som jag inte kunde bota med snus, socker, alkohol eller nåt annat jag stoppade i munnen… Jag gick stadigt upp och min hälsa var sviktande…
Jag har vunnit tillbaka ett liv med kvalitet… och jag är så tacksam över er alla snusslutare som stöttat mig och som öppnade en ny värld genom att få mig ut att springa…
Du som är i början av din bana som snusslutare… mitt råd är… stånga dej fram genom återfall, sjuka tankar, ihållande vanor, kompisar som vill få dej på fall… osv… Ljuset i tunneln är värd all möda…
Jag är så lycklig så att jag har svårt att hitta ord…
Många ord blir det… men trots all min kamp, alla mina tårar så är det så sjukt värt allt!!!
Lycka till allihop där ute…
.
