Välkommen! › Forum › Dagbok › Slice slutar
- Detta ämne har 25 svar, 7 deltagare, och uppdaterades senast för 11 år, 3 månader sedan av Motivation.
-
FörfattareInlägg
-
29 augusti, 2013 kl. 20:12 #81094SliceMedlem
Idag har det känts nästan oförskämt bra, har inte lagt särskilt mycket tankemöda på snus. Tänker dock inte ropa hej, det har inte ens gått två veckor…
Hade en lite kämpig situation på jobbet idag, ett typiskt skeende jag tidigare hade tagit udden av med mitt snusande, men som jag idag fick möta ”ren”, så att säga. Gick ok.Jag inser att jag har lite tur, nästan ingen i min närhet på jobbet eller privat snusar, så jag blir inte exponerad för det, och ingen har velat bjuda under min tid som nikotinfri nu, skönt! När jag stannade till på macken idag såg den rejält tilltagna snuskylen inte helt oinbjudande ut, men det var inga större problem att behärska sig. Såg en ny sort jag inte kände igen, känns lite som att det var ett tag sedan jag var i ”branschen”, normalt sett (d.v.s. som intensiv snusare) hade jag haft benkoll på alla sorter!
Kämpa på alla!
1 september, 2013 kl. 19:37 #81124SliceMedlemIdag är det två veckor sedan jag lade ned snusandet. Än så länge känns det definitivt som att det kommer gå vägen. Det finns inte på kartan att jag ger upp och lägger in nu! Suget börjar faktiskt ge med sig, har hänt flera gånger att jag har avslutat en måltid och inte omedelbart känt impulsen att ta en snus, mycket positivt!
2 september, 2013 kl. 12:11 #81126Per NMedlemDu är verkligen på rätt spår, det vågar jag påstå! 🙂
Jag beskrev min historik i tråden ”Overkligt” och kan lägga till att substitut var inte heller något för mig, triggade mig enbart vid tidigare försök att sluta och drog ut på eländet istället.
Känner sig som en riktig (fd) snuspundare på något sätt, verkar vara många som började i tonåren och nu tröttnat 20-25 år senare. Som jag beskrev i andra tråden, jag var ett med snuset, den var en del av min identitet.
Din liknelse från profylaxen äger all evidens i världen, sanna mina ord! Alltså med värkarbete och dess intervaller, det är direkt applicerbart på nikotinabstinensen, rakt av. Nu är det förvisso svårt att jämföra smärta med smärta och då min erfarenhet av att föda barn av naturliga skäl är noll så kan jag fundera över om det inte hade varit att föredra en kortare men intensiv dos smärta med ett nyfött barn som direkt belöning jämfört med att sluta snusa..? 😉
Håll ut men ta inte ut segern i förskott, det är när man slappnat av som man är som mest sårbar för moteld…
4 september, 2013 kl. 08:38 #81141SliceMedlemTack för peppen, Per N! I vissa lägen känns det som att en förlossning definitivt vore att föredra!
Nu är jag mitt i den här på forumet så beryktade tredje veckan, och jag måste säga att den för mig upplevs precis så svår som många av er andra skriver om tyvärr… 🙁 Abstinens som liknar den som var de första dagarna har återkommit ibland, dock inte lika intensiv. Vad värre är så känns det som jag har hamnat i ett lite lägre tonläge rent mentalt, saker och ting är inte riktigt lika roligt som vanligt. Är också mycket mer lättstressad än normalt, och har jättesvårt att fatta beslut.
Hoppas det hela vänder om några dagar, fortfarande är återfall inget alternativ, jag har på vissa sätt redan ”vant mig” vid att vara snusfri, och det är inget jag kommer att ge upp nu. Jag ser det som en seger varje gång jag gör något som jag inte tidigare gjort som snusfri, i går åkte jag till exempel tunnelbana för första gången sedan slutandet!
Kämpa på alla!
11 september, 2013 kl. 10:14 #81211SliceMedlemTredje veckan tog slut till slut, är nu mitt i den fjärde som helt nikotinfri. Känns överlag bättre, även om suget vägrar ge med sig, det dyker upp några gånger om dagen fortfarande. Jag ser en utmaning i att mota bort tankar som att ”nu är jag ju av med beroendet, det går att typ festsnusa kontrollerat nu” eller liknande. Jag vet mycket väl att det kommer gå käpprätt om jag ger efter för sådant, så det finns inte på kartan.
Finns det inga fördelar då? Jojomän, det är fantastiskt skönt att slippa tänka på att ha snus hela tiden, att själv bestämma vad man stoppar i sig, och jag känner också ett slags svindlande stolthet i att vara på väg att lyckas med något verkligt stort, att äntligen bli snusfri!
Det kommer vara fullt möjligt att sluta, det känner jag starkt. Kämpa på alla!
11 september, 2013 kl. 10:53 #81214MotivationMedlemHej Slice,
känner igen mig i din beskrivning. Det blev liksom en period när inget var riktigt kul….och det där med att allt ska göras för första gången utan snus-polaren. Men det går över det också. Kämpa på, din kropp är värd att vara nikotinfri!! -
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.