slutar 2013

[Flatpicker]

Ja, det känns overkligt att kunna känna annorlunda när den psykiska abstinensen är som värst. Det bästa man kan göra är att fokusera på något annat. Träning är faktiskt det absolut bästa. Det låter klyschigt men det finns en anledning till att det blivit en klyscha. Det funkar! Kör ett par hårda pass och ät mycket god mat efteråt! Det är sjukt svårt att hitta motivationen när dopaminhalterna är på bottennivåer men man får fan tvinga sig till att ta tag i det. Man har inget att förlora. Att börja snusa igen vore så fruktansvärt patetiskt, eller hur?

[Slut2013]

Gav mig ut och sprang igår.
Hjälpte i stunden och rensade huvudet något, men fick mig också att tänka.

Jag har haft ångest som snusare och nu kommer de tillbaka, Meningslösheten och oron. paniken.
Under tiden jag mått så här har jag irriterat mig på saker och inte orkat göra saker.
Dessa saker höll jag på att förlora igår.
Tvekar på mitt förhållande och på mina studier.. skitjobbigt..

Idag ska jag ge mig in i stan, jag ska sätta mig i skolan vilket jag inte gjort på en vecka. Det tar emot..
Även något så kul som att jag skall bygga idag, måste in o köpa grejer till det. Men finns ingen glädje till det.
Det måste sluta snart!

Det är verkligen klagomuren för mig detta:P de känns bra att släppa ur sig här.
Tack för att många läser och att ni delar med er!

[Motivation]

Hej Slut2013.

Du får klaga hur mycket du vill här. Vi andra vet hur det är. Vi har varit där också, stunder när ingenting var roligt, bara piss.

Jag hade en period under de första 2 veckorna när jag allvarligt funderade över om det var värt det. Men du måste tro mej…..det är det!

När jag var i ditt läge och folk skrev här att det skulle bli bättre om någon månad (!) så kändes det så fruktansvärt långt fram…. Nu har jag själv nått över 100 dagar och det känns inte alls svårt att låta bli att snusa. Det är faktiskt skitlätt att låta bli. Man kan ha stunder när man tänker på snus och fantiserar om snus. Men det är som sagt inte alls svårt att låta bli. Du måste kämpa ett tag till, sedan blir det lättare……jag lovar!

[Slut2013]

Igår kunde jag nästa kollapsa så illa var det. MEN! genom att träffa lite annat folk, få rätt ord och se rätt saker så hamnade jag på rätt bana igen.
Fick upp mycket goda minnen och hopp inför framtiden. Lutade mig tillbaka igår och njöt av att jag var lycklig. Samt spred min lycka.
Inte här, tråkigt nog.. detta är klagomuren;P

Inatt sov jag nästan hela natten.
Vaknade upp utan att tänka på snus, men kände efter om jag var glad. Lite gladare var jag.
Felet där är väl att man blir mer ledsen om man känner efter om man är ledsen?

Tror jag är vid krönet till bättre tider snart iaf.
Kämpa på ni andra!

[Perseus]

Motion är bra för att ge sig själv endorfinkickar vilket är många ggr bättre än nikotin.
Motionstillfällena ger en också tid att rensa hjärnan, fundera och kanske också komma till klarhet på ett sätt som man inte tillåter sig att syssla med under normal ruljans. Bra eller dåligt?
Jag gillar inte strutsbeteende så där är svaret på min fråga, om du frågar mig dvs.

Hur går det med Onicon? Du borde vara i läge att må mkt bättre nu efter 12 dagar?
Jag mådde illa, riktigt illa, ca 4 dagar sedan repade jag mig. Vid 7-12 dagar upplevde jag det som ”enkelt”. Skall tillägga att jag klippte snus helt och tillät inga subsitut alls.

[Slut2013]

Inne på min 14 dag nu.
Känns jävligt bra. fast jag än håller på med onico. vilket gör mig lite nere.. det känns som att jag inte kan släppa det helt.
Det kommer visa stunder då jag känner mig nere. sen är jag på högtopp i lycka.
Brukar vara morgonen som är värst.. på kvällarna är jag jätte lycklig.

Känner mig dock mer stressad nu igen, som att stressen kommer tillbaka till mig.
Och det var en stor anledning till att jag slutade, att bli mindre stressad, andas normalt och slippa trycket över bröstet.

Ha de!

[Slut2013]

över 2 veckor!. det är helt otroligt.
Känner mig piggare och freshare.
Känner en vinst känsla och att jag klarar av de mesta. men suget finns kvar, jag saknar det inte.
Men som alla andra, glömmer jag bort varför jag slutade.

Deprimerad fortfarande, inte lika mycket men det är fortfarande en saknad i kroppen.
Som jag sa innan, jag saknar det inte men min kropp gör det. Och en bit av min hjärna gör det.

Panikångesten har kommit tillbaka nu när min kropp beter sig konstigt och jag förändras.
Stressen också för den delen. Finns inte så mycket lugn kvar.
Ibland tänker på den första veckan, dels nertrappningen och veckan utan nikotin. hur glad jag var över allt, och stolt att jag hade get mig fan på det här.
Att jag skulle börja snusa och göra om den veckan,, för den var bättre än nu.

Kämpar på. 2 veckor blir lätt 3. sen är jag snart uppe på månader och därefter år.. tiden går fort när man har roligt.. ska väl försöka satsa på det:)!

[cumulusnimbus]

Att må mysko hör till! Som du säger, två veckor blir snabbt tre och det blir lättare ju längre tid det går. Kämpa på!

[Slut2013]

Min stress beror nog inte så mycket på att jag inte snusar, det beror på att min hjärna säga när jag börjar bli stressad
” du skulle stressa ner med nikotin” och då blir jag mer stressad.
För mycket stress leder till depression.
Känns skönt att ha sagt det, att ha insett det.

Igår fick jag upp tanken på hur mycket bättre mitt doftsinne har blivit.. njuter verkligen. och att vissa saker smakar mer än va de brukar, eller till och med annorlunda än förr. kul är de iaf.

 

 

[Zito]

Känner samma nedstämdhet som du. Min hjärna försöker övertala mig hela tiden med: det är inte värt det, du kommer må så här för evigt, ta en nu så du slipper vara så nere bl.a.,bl.a.,bl.a.

Gäller att inte lyssna på den!  Kämpa på!

 

[Författare]

Inlägg