slutar 2013

[Slut2013]

Nu har jag äntligen lagt ner nikotinfritt snus!
Igår tog jag mina två sista prillor i livet..
Det går inte undvika att bli lite ledsen, någonstans där i bakhuvudet så finns suget kvar efter dosan i fickan, nikotin lukten och smaken av general.
Många bra minnen och stunder med njutningar av mitt snus.
Men mycket negativa också.. jag valde ju faktiskt att sluta en gång i tiden. Även om jag glömmer bort varför jag slutade så komemr jag alltid komma ihåg att jag faktiskt slutade av någon anledning.

Det som motiverar mig att inte börja igen är att folk säger att de åkt dit genom att man tänker ” jag tar bara en prilla” ” jag ” det är ju lättare att sluta nu när ajg vart ifrån det ett tag”
99% Har åkt dit igen, och sanningen är den att de snusar mer än vad de en gång gjorde.
Jag litar på de och vill inte hamna där igen.

Det är nog med vissa ångestkänslor som kommer nu, utan nikotinfritt och min dosa i fickan.
Men jag kör med dasspapper istället. Det är bara processen att rulla ihop en prilla som skiljer sig från nikotinfritt.
När man haft inne pappret ett tag så märker man ingen skillnad alls!.
Plus att papper rinner aldrig, du kan ha inne en pappersprilla hela dagen!

Jag drar ner på kaffet väldigt väldigt mycket också.
Inga roliga julklappar i år alltså:P..
Men i slutet så är det ändå jag/ vi som lyckats och får tillbaka mest.

Kämpa på!
/V

[martin_1]

Bra jobbat, kämpa vidare!

[Slut2013]

Sitter här med papper under läppen och blir lika glad för det som med nikotinfritt.
Jag känner också att mitt temperament har stigit sen jag slutade med nikotinfritt.
Men min dosa saknar jag inte.. bara när jag tänker på den. Jag känner att jag många gånger behöver pappersrullar istället.. haha

Detta året känns som en evighet faktiskt.. Undra om tiden går saktare för oss som inte snusar?

Kämpa på! så hörs vi

[Slut2013]

Här om dagen så gav jag bort mitt sista tuggummi. Jag har ju mitt papper tänkte jag och bakade till lite skithuspapper i käften som jag nu har redo i facket på bildörren.
Det var som om jag satt och väntade på att få ett rus eller den här sköna belönings kicken i skallen.. Men den kom ju aldrig.
Jag var lika glad som innan jag stoppade in pappret. Det gav 0!
Så då spottade jag ut det.. trycket under läppen var borta och jag kan inte säga att jag under 4 dagar har saknat det.
Inte så att jag måste gå och baka en pappersbit, det kan lika gärna kvitta nu.

Dock så väntar en framtid med mycket oupplevda känslor och äventyr jag inte vart med om förr. Det är så jag går och tänker att jag ska börja snusa igen för att mitt liv tar en annan vändning.

Snuset har vart min närmsta vän i 10 år, någon som alltid vart där när det var stressigt, jobbigt, metalt och fysiskt.
Den där grejen som gjort livets alla härligheter mycket härligare.
Det är nu jag nästan glömt bort varför jag slutade och försöker hitta en lucka för att börja igen.
Jag önskar att snus inte var så ohälsosamt som det är.

Jag blir ledsen när jag tänker på att aldrig snus mer, men också stolt över att inte göra det.
Det som kan pigga upp många gånger är just tanken till att jag vet att jag kan börja igen, att jag kommer eventuellt att börja snusa någon gång sen igen.
Att tänka att jag ska göra det kan lugna ner mig många gånger..

Hjärnan är en sjuk fettklump som stör mig ibland.

Nu ska jag dricka vatten och vänta på att tiden ska gå.

Kämpa på!!

[Slut2013]

38 dagar kvar! sen är 1 år avklarat!

kämpa på ni andra!

[Motivation]

Hej, ditt inlägg den 21 januari,
fasen vad jag känner igen mig. Vissa stunder känns det så där fortfarande.
Hjärnan är verkligen en sjuk fettklump. Förr var snusen belöningen, nu är vetskapen om att man minsann kan börja med snus om det krisar sig ett slags löfte om belöning i framtiden… Varför, varför tänker man dessa tankar överhuvudtaget. Jag vet ju så väl att den belöningen är inget jag behöver, och det är ju inte längre en belöning för mig. I och med att man genomskådat drogen, kämpat och vunnit kampen mot abstinensen och genomlidit alla helvetets kval rent mentalt så kommer ALDRIG en snus kännas som belöning igen. Den kommer att kännas som ett stort nederlag….. sjuk fettklump- inga tvivel.

[Slut2013]

17 dagar kvar!

Det finns inte så mycket behov av att vara kvar här längre.. förutom den att titta in o hjälpa er andra som ligger i startgropen.
Så te dig som läser detta och vill komma ett år fram i tiden. Det är inga problem alls att hålla sig ifrån skiten nu.
Du kommer känna dig ”botad” pigg, kry, full med energi och en lycka över hela livet.
Kämpa på frö det är de värt

[Slut2013]

1 år

Jag har nu suttit och läst igenom min resa från beslut till helvetet, tillbaka upp på den solklaraste himmel och ner på mian stadiga fötter igen.
När jag tänker tillbaka på det så känns det som jag aldrig snusat. Det känns så overkligt att JAG skulle vara e nikotin brukare!
Nej, det är inte jag och det kommer det aldrig bli.

Ett citat från min dagbok var bl.a ”Det är verkligen ingen dans på rosor att sluta snusa..
Längtar så förbannat till att vara fri!!!!!!”

Och nu när jag läser det så tänker jag tillbaka på den här mannen som kämpade så innerlig för att komma någonstans där han en gång varit förr. Som en fri man, som ett hälsosamt barn på nytt.
Då när jag skrev detta, så visste jag egentligen inte vart jag var på väg. Vilken känsla det var jag strävade till, eftersom det var sååååå längesedan som jag hade haft ett liv utan nikotin.

Idag har jag 10 år bakom mig med en plastdosa i fickan..
När jag tänker tillbaka så kan jag sakna det.. men det är inte snuset jag saknar. Det är allt runt omkring dosan som jag kan sakna och längta tillbaka till.
Hjärnan vill säga mig att ” det var tack vare snuset som din dåtid var så rolig”.
– Men du är gjord av fett och jag har nu bevisat att jag är starkare än dig.

Min dagbok beskriver mycket ångest och oro kring min vardag. Att vänner och familj skulle sättas så på spel för att jag tog bort en drog. Att man får känslor som man inte trodde man hade..
Rädslan över att inte veta vad som händer med kroppen.
Tveksamhet över vad man verkligen kan göra mot sig själv.
Prövningen om att bekämpa sin närmsta fiende.. egot.

Jag har idag ingen tvekan som helst på att fortsätta vara nikotin fri! All form av snus motstår jag med ett brett och stolt leende på läpparna.
Det kommer ett sug efter snus mellan vissa månader.. men inte starkare än att jag kan tänka på något annat lika snabbt.
Det är inte jobbigt eller ledsamt att motstå tankarna som kommer helt plötsligt.
Jag vet att till och med någon som inte röker kan få sug på att röka!

Jag ska citera en av slutasnusas mest hjälpsamma medlemmar.

”Efter regn kommer solsken. Det blir bättre och vinsten är enorm. Du vinner din frihet och ditt liv tillbaka.”.cumulusnimbus

Man kan komma med små belöningar till sig själv under denna resas gång men slutpriset är oslagbart.
Man får sitt liv tillbaka..
Tack för mig! Hoppas min dagbok hjälper just dig som bestämt att -nu får det vara nog..

/V

[nybrocorner]

Härrrligt… du har så rätt…
Grattis…

[martin_1]

Grattis! Kloka ord, hoppas det fortsätter gå bra!

[Författare]

Inlägg