Slutar efter 44 år med Ettan lös

[mic]

Tänkte bara säga att du har helt rätt angående ”bara en” och att det är ett sjukt starkt gift vi har att göra med.. Förhoppningsvis så tänker någon en extra gång efter att ha läst din text. När det gäller mitt fall så..jag visste nog att det var så, men situationen just då var sådan att jag helt enkelt gav fan i vilket. Helst ska man nog ha lite tur att livet i övrigt fungerar bra de första kritiska månaderna, eftersom det är väldigt enkelt att gå tillbaka till det man lärt sig funkar och känns tryggt när livet krisar..

Men att det något blir lättare med snus, och att livet skulle bli bättre? Nej, inte på något sätt. Bara en illusion. Det lindrar på ett sätt, men knäcker en på så många andra. Men det vet vi ju. Egentligen. Ändå faller många av oss. Helt sjukt!

Hoppas du fixar det Iceman. Jag har ju ”bara” snusat i dryga 30 år, så om du fixar det så är ju inte hoppet ute för mig heller..

Lycka till i din kamp!

/Mic

[iceman]

Mic: Svårigheter i livet kan lätt sabba ett sluta snusa försök. Din kvinna drar, du blir arbetslös, blir sjuk, någon nära anhörig dör, ekonomiska bekymmer – allt kan leda till att du börjar ”trösta” dig igen. Det fungerar inte men du tror det.

I mitt fall valde jag en tidpunkt när jag kände mig stark och inte hade några stora problem vid beslutet. Sen gäller det att ha lite tur att det inte händer något allvarligt första året. Känner mig fortfarande stark men olyckor kommer oftast utan förvarning.

I ditt fall så är mitt råd att snusa på rejält och samla kraft för ett nytt försök. Nedtrappning ger dig bara extra sug och större nikotinkickar så undvik det. När du känner dig stark och motiverad igen, men inte förrän dess – kör. Inga halvhjärtade försök utan bara seriösa. All-in är det som fungerar. Läs på sluta snusa sajterna om veteranernas lyckade försök.

Lycka till i din kamp också! Du kämpar även om du nu haft ett bakslag. Ge inte upp utan du kommer att komma igen. Du är inte ensam om bakslag. Jag har tidigare klarat nio månader utan snus som längst.

[iceman]

Dag 66. Vaknade på morgonen med ett rejält sug efter snus. Även efter 66 dagars abstinens kan suget kännas starkt. Vissa dagar känns det ingenting, andra är suget starkt. Jag har märkt att när jag har lite att göra så är suget större. I midsommarhelgen, när jag var distraherad av alla släktingar och vänner, så kände jag nästan inget sug alls. Men idag ska jag jobba hemma och har inga tunga saker att ta tag i. En riktigt lugn dag. Tid för att känna suget alltså.

Nu pratar jag om psykologiska abstinensen och inte fysiska. Det som sitter i flera månader och till och med år. Än så länge har jag ingen tanke på att följa suget och sticka iväg för att köpa en dosa. När jag känner suget väntar jag ut det. Distraherar mig själv med något.

Sensmoral: Sysselsätt dig med något när du känner sug så blir det lättare. Motion fungerar naturligtvis extra bra.

[hopplössnusare]

Kämpa vidare, du fixar det!

[iceman]

Dag 68. Snussuget finns fortfarande kvar när jag vaknar på morgonen. Inget jag lider mycket av – det bara finns där och går över när jag kommer upp. Jag tänker inte på att åka till macken för att köpa en dosa när jag får sug. Absoluta nolltoleransen gäller.

En anledning att skriva på denna sajt är att få ta del av andras erfarenheter och peppet. För mig finns det en viktig sak till. Dagboken gör att jag dokumenterar hur jobbigt det är att sluta. Jag har haft en tendens vid tidigare försök att förtränga svårigheterna och tycka ”det var ju lätt att sluta snusa”. Det gjorde att jag blev övermodig och tog ”bara en”. Jag kunde ju ”lätt” sluta igen. Fel.

[LinaMie]

Precis så!

Om du inte redan fattat det, du är grym! En förebild och på god väg mot 3 månader! Vi är många som erfarit en mycket trevlig nedförsbacke efter ca 90 dagar. Grovt räknat runt 80 har vi upplevt en stor prövning..om den skulle drabba dig med så vet du nu att den kan komma. Den slog hårt för mig, det var nära…mycket nära och det var nästan olidligt tunga dagar. Men sen kom nedförsbacken och det med besked!

Fortsätt som du gör och jag är övertygad om att du kommer lyckas!

[iceman]

LinaMie: Du är med 103 dagar min förebild. Inte bara för de 103 dagarna utan för att du har haft det kämpigt, nästan fallit men hållit emot. Grymt starkt. Du har kommit tillbaka med full styrka. Samtidigt har du peppat alla andra. När jag läser din dagbok känner jag igen svårigheterna. Någon som lätt har slutat snusa utan svårigheter skulle inte vara någon bra förebild för mig.

Ska vara uppmärksam på dagarna kring 80. Kommer att vara på semester utomlands då i midnattssolen. I det enda land utanför Sverige som jag vet säljer svenskt snus på alla mackar. Men det oroar mig inte. Snus finns ju överallt i Sverige också. Priset för att jag skulle få ett återfall är nu mycket, mycket högt. ”Bara en” finns inte på kartan.

[iceman]

Dag 71: 90 dagars och 100 dagars målen närmar sig. Bara en månad till 100 dagar.

I Allen Carrs – Easy Way to Stop Smoking står det att suget efter du haft fysiska abstinensen egentligen inte finns. Carr påstår att psykiska suget beror på att vi är hjärntvättade att tro att vi ska ha sug. Du kan undvika detta sug genom att tänka rätt.

Tror inte på detta. Den stora utmaningen för de som slutar snusa är inte fysiska abstinensen som går över på ett par dagar utan psykiska suget. Nikotinet har programmerat om din hjärna så att du upplever ett påtagligt sug även månader efter du slutat. Detta sug kan få dig att vilja börja snusa igen. Trösten är att suget kommer mer och mer sällan och du tänker mindre och mindre på snus.

Nu försvinner jag på semester ett tag, reser bort och kommer inte ha möjlighet att skriva här. Första semestern sen jag slutade snusa och det är en utmaning i sig eftersom detta land utanför Sverige säljer svenskt snus överallt. De är inte med i EU med dess löjliga snusrestriktioner. Blir flera hundra mil med bil. Men jag är taggad, känner mig stark och ska inte ta ”bara en”.

Nyckeln till att lyckas sluta snusa är att bestämma sig för att ALDRIG ta ”bara en, bara en gång”. Det gäller också att ALDRIG, ALDRIG feströka eller festsnusa. Detta utan undantag. Beslutet att ALDRIG mer ta nikotin är ett svårt, nästan deprimerande beslut men nödvändigt om du ska lyckas. Nikotin är mer beroendeframkallande än heroin – glöm aldrig det.

[LinaMie]

Du kommer fixa semestern iceman! Du är väl förberedd och vet vad du ska akta dig för.
Jag önskar dig en alldeles strålande semester med total nolltolerans!

Beslutet att sluta med nikotin kan vara den största tjänst vi någonsin gör oss själva. Den största gåva vi väljer att ge oss själva. Min vilopuls är bättre. Min hy är klarare och mer elastisk. Mitt flås är extremt mycket bättre. men ffa är min självkänsla bättre. Jag valde och genomförde. Jag kan.

Du kan också! Snart 100! Stort!

[iceman]

Dag 84. Tillbaka från semestern. Har lyckats stå emot snusmonstrets envisa försök. Men inte utan besvär och vedermödor. Periodvis i timmar har jag varit helt utan sug men sen kommer snusmonstret med ”Äh vad då – ta en dosa. Bara en. Det gör inget, Det räknas inte”. Bilkörning är svårt utan snus som piggar upp och skärper sinnena. Har kört med vanliga tuggummi som substitut för snus.

Vid minsta motgång så tittar snusmonstret fram. Efter 84 dagar är faran inte över. Jag räknar med att faran att börja snusa igen ALDRIG är över för mig. Men det blir sakta, sakta lättare och längre mellan sugen. Det gäller att hela tiden vara motiverad. Jag kämpar på men lätt är det inte. Det svåra just nu är att låta bli att argumentera med snusmonstret (d v s med mitt eget psyke). Försöker avsluta diskussionen när snusmonstret visar sitt fula tryne.

[Författare]

Inlägg