Välkommen! › Forum › Dagbok › Slutar efter 44 år med Ettan lös
- Detta ämne har 253 svar, 31 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år, 11 månader sedan av iceman.
-
FörfattareInlägg
-
6 augusti, 2015 kl. 09:41 #86033icemanMedlem
Dag 108. Tack misja och Booka! Alltid trevligt att få uppmuntran av de som ligger lite före mig i kampen.
Snus är ett gift som är förklädd till vän men är din fiende. Du tvingas ha med din ”vän” var du än går men ”vännen” gör dig illa. Du har hjärntvättat dig själv att tro att snuset är din vän som du inte kan vara utan.
Tänk dig att en dag för länge sen blev du erbjuden en salva som ska kännas fantastisk bra och du kommer att känna dig lycklig en stund av den. Salvan ska du ta på kinden. Du provar salvan och ja – du känner dig lycklig. Inget mer händer så du provar salvan igen efter några dagar och ja du blir lycklig ett stund igen. Efter ytterligare några försök har du fått ett litet sår på kinden där salvan satt. Det kliar och svider. Du tar salvan igen och vips så känns det bra – det kliar och svider inte längre. Men… efter några timmar så kliar och svider det igen på kinden och det rejält. Du smetar på salvan igen, smärtorna är borta … för några timmar. Du känner dig nu inte lycklig när du smetar på salvan – det tar bara bort plågan från såret på kinden. Nu måste du ta salvan ofta – flera gånger om dagen för att stå ut. Den kostar över 60 kronor burken så det börjar kännas i plånboken. Efter något år tvingas du ha salva på kinden nästan hela tiden – annars börjar det klia och svida något ohyggligt. Så länge du har salva på såret står du ut.
En dag får du reda på att det är salvan du tar som ORSAKAR ditt sår på kinden. Salvan ger dig dessutom massa biverkningar i form av ökad risk att dö i hjärtinfarkt och stroke, eventuellt också ökad cancerrisk. Slutar du ta salvan så kommer såret att läka men det tar ganska lång tid. De första 5 dagarna utan salva kommer du att ha det ganska svårt och må dåligt. Sen kommer det att ibland svida och klia lite då och då men det blir sakta bättre. Du slutar att ta salvan, plågas en hel del men efter några månader känns kinden ganska bra.
Du ser parallellen med snuset. Snuset orsakar dina plågor (abstinensen) och det botar också mycket tillfälligt abstinensen. Lyckan från första snusen är borta sedan länge och du snusar frenetiskt bara för att känna dig normal för en kort stund.
6 augusti, 2015 kl. 11:34 #86034sverkerMedlemFantastiskt bra skrivet! Det är ju precis så det är, att tvingas ha salva på såret hela tiden. Och att det är salvan som orsakar såret. Slutar man ta salvan så läker såret. Grymt bra paralellbeskrivning för så funkar det med snuset i verkligheten. Tack Iceman!
8 augusti, 2015 kl. 09:09 #86066icemanMedlemDag 110. det går ganska lätt nu och jag känner mig som en frisk icke-nikotinist. Fortfarande kan jag få ett sug vid bilkörning. Vid långa sträckor kan det bli enformigt och jag kan bli lite trött. Snusmonstret säger då att lösningen finns vid nästa bensinmack. Det gör det säkert och en snus skulle pigga upp mig omedelbart. Men vad snusmonstret inte säger är att jag skulle hamna i snusträsket igen.
Försökte en period att bara vara ”bilsnusare”. Kör 50-100 mil en två gånger i månaden. Snus gjorde det lättare att vara pigg och alert. Jag tillåt mig själv köpa en dosa och ta med vid längre bilkörning. Sen när jag kom hem fick jag också snusa upp den dosan men inte köpa fler. Det hela höll väl ett par månader. Sen köpte jag en dosa till efter jag kommit hem. Tillbaka till träsket och en dosa per dag.
Vad jag märkte när jag ”bilsnusade” var att hälsoeffekterna var mycket negativa. Jag var ju ”snusperiodare”, höll upp en eller två veckor och kedjesnusade sen vid bilkörningen. Jag blev bokstavligen nikotinförgiftad när jag kom hem och hjärtat rusade. När jag körde en dosa per dag och naturligtvis dubbelprillor så rusade inte hjärtat på samma sätt. Men då hade jag förhöjd puls och förhöjt blodtryck.
10 augusti, 2015 kl. 18:50 #86103LinaMieMedlemGrattis till tresiffrigt! Din dagbok är en sån som kommer ligga som veteranernas, en bibel för de nya!
Så galet bra jobbat iceman!
Jag är inte inne lika frekvent här så jag ligger lite efter i mina kommentarer 🙂
12 augusti, 2015 kl. 07:23 #86127sverkerMedlemDu är en stor inspiration för mig. Men periodsnusare blir jag aldrig, för mig så är det svart eller vitt som gäller i allt jag företar mig. Antingen snus eller ingen snus alls. Känns bra att ha gjort det här valet, även om det kom sent i livet.
Grattis till en stor bedrift hittills! Jag är inte heller så bra på att kommentera (ligger efter jag med i kommentarsfältet), fokuserar mest på mitt eget slutande. Men har läst allt vad du skrivit.
Det här fixar vi!
Sverker
14 augusti, 2015 kl. 08:25 #86167icemanMedlemDag 116. Tack LinaMie! Du har varit en inspirationskälla för mig. Så glad att du lyckats. Starkt!
Snart 4 månader och det går ganska lätt. Men jag vet hur lätt det är att falla dit igen. Jag får aldrig, aldrig tro att det går att det går att ”bara en, bara en gång”. En enda snus och det är kört.
Har nu läst min egen dagbok och ser hur mycket bättre det blivit vecka för vecka. Vilken plåga det var första veckan, sen kampen mot snusmonstret i tre månader. Tomheten och attackerna från monstret men också lättare dagar. Efter 90 dagar blev det allt lättare och jag är ingen ”drug addict” längre. Känner mig inte som en sån. Suget är i stort borta.
15 augusti, 2015 kl. 20:51 #86174PerseusMedlemBra jobbat iceman. Du är en vinnare!
Nu är det bara tillryggalägga fler dagar. Det kommer attacker emellanåt även framöver men de motar du bort lätt.16 augusti, 2015 kl. 09:31 #86176icemanMedlemDag 118. Har läst hela din dagbok Perseus. Och några andra veteraners dagböcker. Detta för att få tips och lära mig hur man gör men också för att förbereda mig på vad som komma skall. Det som slår mig är att alla veteraner utkämpat samma kamp. Så otroligt lika dagböckerna är. Visst – de yttre omständigheterna är olika men faserna och kampen mot det svarta nervgiftet är detsamma.
Jag är beredd på nya attacker från snusmonstret framöver. Men enligt veteranerna här kommer de alltmer sällan. Själv kallar jag mig inte veteran förrän jag uppnått 365 dagar. Det tips som jag kan ge alla som ska sluta snusa är:
1. Läs veteranernas dagböcker och skriv sen egen dagbok när du slutar
2. Lägg upp en strategi där det ingår att ALDRIG någonsin ta mer nikotin
3. Sätt upp delmål t.ex. 3 dagar, 1 månad, 3 månader… även om du aldrig mer ska snusa
4. Kör Cold Turkey metoden. Några få har lyckats via nedtrappning men de flesta veteranerna här har kört Cold Turkey. Även jag.Själv måste jag nu ta tag i vikten efter en alltför bra semester. Hade räknat med att gå upp några kilon när jag slutade snusa men nu har det blivit fem kilo för mycket. Beroendet av tuggummi (vanliga) är också en ovana jag kämpar emot. Lite överraskande har jag funnit att alkohol INTE ökar mitt snussug. Sen kan för mycket alkohol sätta ner omdömet så en viss försiktighet är nog bra.
20 augusti, 2015 kl. 07:37 #86200icemanMedlemDag 122. Fyra månader idag. Det går ganska lätt nu. Suget har minskat och jag tänker bara på snus då och då. Ofta efter maten eller kaffet. Bilkörning är nog enda gången jag verkligen saknar snuset nu.
Det känns som ”något” saknas ibland men inget allvarligt. Vid 90 dagar började det gå markant lättare och snusmonstrets attacker minskade. Nu gäller det mest att inte bli övermodig och tro att jag bara kan ta en.
Hälsovinsterna med att sluta har varit stora, större än jag förväntade. Puls och blodtryck är klart bättre. Men jag har också blivit lugnare, sover bättre, magen fungerar perfekt och självförtroendet har gått upp. Tandköttet var aldrig något problem tidigare. Sen är det så skönt att slippa tänka på att alltid ha med sig dosan. Slippa abstinensen när jag inte kunnat snusa på några timmar. Slippa paniken när sista dosan tog slut på semestern utomlands när inget snus fanns att köpa och det var tre dagar kvar till hemresa.
Har lyckats minska mitt tuggummimissbruk (vanliga) till bara några få per dag. Vikten är på väg ner efter semesterns resor med alltför mycket mat och öl.
20 augusti, 2015 kl. 09:06 #86201jallaz 6.1Medlem4,6,8,11 månader är faktiskt om du frågar mig en dj….ligt lurig tid i slutandet(den tiden brukar jag trilla dit igen utan att veta hur det hände????),MEN,man får inte glömma–Man är inte över bron(man är nog aldrig riktigt över)..Man ser sig själva som ”man i huset” o jag kan sluta om jag vill…
Varför inte snusa lite, ja kan ju sluta igen!!!Det svårsta med skitet är att säga till sig själva och verkligen förstå det
jag kan aldrig mer snusa,
jag är nikotinist,
det är en drog,
jag är en nykter snus-junkie……Det kommer nog alltid finnas ett litet fragment av nikotinmonster i mina gener som väcks av minsta svaghet, BEWARE
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.