Slutar efter 44 år med Ettan lös

[iceman]

Dag 153. Fem månader. På väg mot nästa milstolpe ett halvår. Någonstans runt 90 – 100 dagar släppte suget och attackerna. Snusmonstret försöker någon gång säga något men han har inte varit framgångsrik. Nu har jag lärt mig att inte bli övermodig och tro att jag kan testa en snus.

Bilkörning är det svåraste där jag kan fortfarande kan känna ett sug. Blir jag trött eller hungrig finns ju ”lösningen” enligt snusmonstret på nästa mack i form av svart guld.

[mumintrollet]

Grattis med 5 månader!

Har flertalet gånger läst igenom denna dagbok, den har varit väldigt detaljerad och värdefull i min egen fight.

[Vante Ante]

Jag gillar verkligen Dina kommentarer 🙂

De är så rätt, raka & helt underbart sanna.
Jag förstår till fullo varför du heter ”Iceman”

Tacksam för Din närvaro här inne.

Ha de/
Vante Ante

[iceman]

Tack mumintrollet och Vante Ante! Veteranernas dagböcker hjälpte mig mycket i min svåra kamp att sluta. Vill ge tillbaka och inspirera och hjälpa andra som finns kvar i snusträsket. Det går att sluta och resultatet blir bättre och större än man tror.

[iceman]

Dag 156. Ska ut och flyga utomlands igen. Underbart att slippa räkna ut hur många dosor som ska med för att täcka behovet. Slippa fibbla in och ut snusen på flyget. Alltid dubbelprillor. Det gällde att förse sig med tillräckligt med servetter att lägga det förbrukade lössnuset i. Spypåsen var en bra soppåse för detta. Hade lärt mig konsten att lägga ur en rinnande Ettan lös som var som svarta öar mellan tänderna. Springa till toaletten för att lägga ut var för jobbigt speciellt för medpassagerarna.

Tänk vad mycket i tankearbetet som ägnades åt att få sina fixar på resor. Nästan dygnet om. Blir nästan lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på snustiden. 44 år är en lång tid. Men idag är jag FRIIIIIIII och slipper tänka på detta.

Snusmonstret kan fortfarande vara och peta på mig om någon bredvid mig har snus. Snusmonstret: ”Be att få en prilla – det spelar ju ingen roll, utan egen dosa riskerar du inte att börja igen” Jag svarar: ”haha – det går jag inte på. En prilla är lika med totalt återfall. Håll käften nu!”

[mumintrollet]

Väldigt bra inlägg 😀 satt och skrattade gott.

Detta är nog något av det jag kommer att sakna minst med, kombinationen resor+snus var ett elände att lösa. Det var faktiskt en stark bidragande orsak till mitt plötsliga beslut att sluta, det blev för tungt att klura ut gång efter annan.
Det var även alltid lika behagligt att knalla förbi tullgubben i något land där de knappt vet vad snus är, gärna med mera snus än landets tillåtna införselkvot för tobak. Sen var det alltid lika tungt när man märkte att snuset inte kommer att räcka till resan ut, för ett stressmoment.
Flyglplans griseriet var en höjdpunkt i sig 😀

Skönt att inte behöva ödsla energi på detta längre.

[iceman]

mumintrollet: På mina utlandsresor tidigare var det ett stort problem när jag märkte att jag bara hade två dosor kvar och fem dagar till hemkomst. Jag snusade ju nästan mer än vanligt på resorna, 1- 1.5 dosor per dag. Så vad skulle jag göra? Ransonera hårt eller gå all-in och få lida ett par dagar utan snus? I början valde jag ransonering men de sista tio åren gick jag oftast all-in. Tyckte ransonering i sig var lika stor plåga eller större än att vara helt utan. Därför valde jag cold turkey som metod för att sluta. Det har jag inte ångrat.

[iceman]

Dag 161. ”Sluta snusa – det är lättare än du tror” står det i rubriken här. Själv tror jag det är tvärtom ”Sluta snusa – svårare än du tror”. Anledningen till att de flesta misslyckas med att sluta snusa är att det är svårare och kräver mer kraft än de flesta tror. Underskattning alltså.

Det är absolut inte omöjligt att sluta snusa men det kräver stor motivation. Motivation kan man bygga upp genom arbete. Kunskap, mental träning innan man slutar och sen vara beredd på vad som komma skall. Kampen och kriget som varar i 100 dagar. Kriget har olika intensitet och det finns dagar då inte ett skott skjuts. Man ska också vara beredd på de stora vinsterna med att sluta. Du kommer att spara mycket pengar, få en markant bättre hälsa och få bättre självkänsla. De som skriver på denna sida är de mest motiverade. Övriga som inte skriver gör många halv- och helhjärtade försök att sluta men misslyckas oftast.

Vet inte hur många misslyckade försök att sluta snusa jag gjort tidigare – men det är många. Jag underskattade svårigheterna med den psykiska kampen. Gick den lätta vägen när det tog emot. Tar emot gör det många gånger när man slutar. Denna gång lyckades jag då jag var noga förberedd. Visste att jag kunde ”vänta ut” svårigheterna och att de skulle gå över av sig själv. Jag ”vet” att tar jag bara en enda snus så är jag helt fast igen. Skrämmande men viktig kunskap. 44 år av intensivt snusande sätter sina spår. Men idag är jag FRI och ska så förbli.

[sverker]

Bra skrivet iceman. Jag tycker också att det borde stå ”Sluta snusa – det är svårare än du tror”. Det kräver en enorm kraft och energi för att lyckas med det, har jag själv märkt de senaste dagarna. Själv har jag inte varit så medveten om vad som skulle komma, men det gick att klara sig ur den här senaste psykiska prövningen, som var extremt jobbig. Motivation har jag men jag tar inga längre beslut än en dag i taget. Passar mig bäst, och tror att jag har lättare att lyckas sluta om jag kör det racet.

Någon större kunskap mer än att ha läst veteranernas dagböcker har jag inte, har inte sysslat med mental träning heller men har lyckats stå emot ett fullskaligt krig i min hjärna under de senaste 3-6 dagarna, när kriget har växlat i intensitet. Hoppas på att klara morgondagen också. Vet också att EN enda snus skulle få mig fast igen. Skrämmande sanning.

[iceman]

Dag 164. Går ganska lätt nu. Visst kan jag ha ibland ha en tanke att ”det skulle vara gott med en snus”. Men det stannar där. Slår bort tanken som naturligtvis inplanterats av snusmonstret. Något stort sug finns inte längre. Bilkörning kan fortfarande kännas lite tungt som jag skrivit om tidigare.

De första 100 dagarna var annorlunda. Vissa dagar kunde suget vara enormt. Jag tänkte på snus HELA tiden. Så mycket att jag nästan kände mig mentalt handikappad. Särskilt tungt var det runt dag 40 då allt blev grått. Sen blev det sakta bättre men fortfarande kom en del svåra attacker. Fast dessa attacker kom mer och mer sällan och för varje attack från snusmonstret som slogs tillbaka kände jag mig starkare. Segern visade att jag hade makten och det stärkte självförtroendet. Efter dag 40 fanns också bra dagar utan större sug. Kunde glömma snuset för många timmar.

En annan upptäckt var att alkohol INTE ökade snusbegäret. Tvärtemot mot vad jag förväntade mig. Jag var ändå restriktiv med alkohol första tiden – alkohol kan sätta ner omdömet. Jag hade i förväg, baserat på litteraturen jag läst, bestämt mig för att ALDRIG mer ta nikotin efter dag 0. En enda snus skulle betraktas som totalt återfall. Denna regel följer jag stenhårt.

[Författare]

Inlägg