Slutar efter 44 år med Ettan lös

[Perseus]

Apropå snus och på resa. Jag minns särskilt en resa till Riga. Normalt sett köper man enkelt snuset på båtarna på Östersjön och så trodde jag även denna gång. Inga problem till Finland eller Tallinn. Riga hade jag aldrig varit till men same same tänkte jag.

T o m på båten gjordes det reklam i trapporna om General Snus.
Väl i taxfreen fanns det inget snus men tänkte väl inte så mkt på det i fyllan och villan första kvällen Det löser sig. Jag hade ju en halv dosa kvar och i Riga skulle det lösa sig. Trodde jag.
I Riga finns det inte snus. Åtminstone inte då när jag var där för ett par år sedan. På alla mackar jag frågade runt på tittade de hel oförstående på min sinande snusburk. Då började ångesten komma. Heldag och en hel partynatt och morgon kvar innan vi kom till Sverige på typ 5 prillor? Mission impossible?

Jag sjönk så lågt att jag på toaletten i hytten la ut dasspapper på den öppna hyllan under handfatet och sparade prillor där för att återanvända senare. Fy f-n vad låg jag kände mig då. För att inte tala om skammen när sambon såg vad jag höll på med.

Det var inte detta som gjorde att jag valde att hoppa av nikotintåget men en av de starkare orsakerna var att slippa planera mitt liv med snuset som utgångspunkt. Jäkligt skönt idag!

• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av Perseus.
• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av Perseus.
• Det här svaret redigerades för 9 år, 1 månad sedan av Perseus.

[iceman]

Dag 167. När jag började snusa tog det ungefär ett år med sakta ökande konsumtion innan jag fattade att jag var fast. I början räckte en Ettan lös i en vecka. På slutet gick det åt 1 – 1.5 dosor per dag. Alltid dubbelprillor. Försökte att inte kedjesnusa men vid stressiga perioder hemma framför datorn eller bilkörning blev det kedjesnusande. Snusade ofta inte bland vanligt folk.

När det var riktigt illa kunde jag somna med dubbelsnusen inne. Vaknar mitt i natten och mår pyton. Var är dubbelsnusen? Letar febrilt bland sängkläderna efter den. Lyfter på kudden – inget svart och kladdigt där. Hittar den inte – måste fundera, la jag ut innan jag somnade? Nej jag hade snus inne – måste ha svalt den.

Finns det någon snusfri gräns när man är säker? Baserat på dagböckerna här, litteraturen och vad jag sett i verkliga livet är svaret NEJ. I alla fall inte om du snusat i flera år. Med mina 44 år kommer jag att vara en ”nykter nikotinist” resten av livet. Om man inte testar förstås. Då kommer man otroligt snabbt tillbaka till ruta 1 – full snusning. Läs nybrocorners dagbok här. Han föll tillbaka efter 810 dagar. Själv har jag klarat 270 dagar en gång tidigare innan jag åkte dit. Därför har jag nu min regel om absolut nolltolerans mot nikotin i alla former för all framtid.

[iceman]

Dag 170. Inget speciellt att berätta. Inget svårt sug efter snus, ingen grå vardag, snusmonstret sover. Livet känns bra. Monstret finns där någonstans men gömmer sig allt mer.

Vilken skillnad mot de första 90 dagarna. När hjärnan snurrade på högvarv efter snus. Drömde om snus, tänkte bara på det svarta guldet 24/7. Fick spjärna emot för att ha kontrollen över snusmonstret. Käkade vanliga tuggummi som besatt för att lura snusmonstret. Jag lyckades.

Inga nyheter är goda nyheter i denna f.d. snusarnas bransch. Ni som kämpar – jag vet hur svårt ni har det. Tufft. Men håll ut så väntar himmelriket. Jag kan inte lova 72 jungfrur (eller något annat för er kvinnor 🙂 ) om ni kommer vidare. Men ni kommer få ett bättre liv och fundera varför ni inte gjorde detta tidigare.

[sverker]

Himmelriket känns väldigt avlägset. Jag tror inte att jag någonsin uppnår det, svarta guldet finns i min hjärna alla dagar och framförallt nu efter att ha varit heltidsanställd i 47 år. Efter att ha jobbat kväll och natt med det så funderar jag om allt brännande slit är värt det här, det går upp och ner ideligen men framsteg skönjer jag även om det är svart just nu.

Frustrerande är det – ingen lätt uppgift men jag har gett mig fan på att ro det i hamn. Nej, du har rätt att inte fundera på varför jag gör det här. I min bild så finns det varken jungfrur eller matroser, det är en kamp som för mig känns oändlig. Reptilhjärnans klurighet gör mig vansinnig. 🙁

[cumulusnimbus]

Just i den fas av slutandet där du nu befinner dig, är när väldigt många kastar in handduken verkar det som. Vetskapen att hjärnan degenererar nikotinreceptorer och att den processen har sitt maxläge kring 40-50 dagar, hjälper föga när de låga dopaminhalterna gör att man blir så deprimerad. Lösningen är bara en snus bort viskar snustrollet, och det är i det här vägskälet som den stora sorteringen sker. Man eller mus?

Även om det känns tufft just nu, så kan jag liksom många andra intyga att det är snusmonstrets sista stora offensiv och att om det huvudslaget vinns, så kommer dusterna därefter bli sällsyntare, kortare, svagare och lättare att vinna.

Mer än du tror står på spel och vinsterna är större än vad du kunnat gissa. Gamla vanor går att bryta och det är värt det…

[cumulusnimbus]

Inlägget var förstås menat till sverker

[sverker]

Tack för uppmuntran Cumulusnimbus det behövde jag. Visst går det att bryta gamla vanor, som det är just i denna period så känns det inte så. Ibland så är jag nära att ge upp men som ni skriver handlar det om att vänta ut den här tunga tiden när dopamin nivån ligger nere i fotknölarna. Och vad jag känner när jag läser hur andra lyckats, så varför skulle inte jag göra det. Om jag ser det i ett längre perspektiv så är ju den här tiden relativt kort. Ska lägga fokus på något annat för att inte hamna i grubblerier, som inte löser någonting. Jag fortsätter och lever på hoppet om att ljusare tider kommer, och att det är värt allt slit för att bli fri 🙂

[LinaMie]

Iceman!

Det gör mig så glad att kika in och se dig still going strong(er than ever!) stadigt på väg mot 200dagar!

Well done!

[iceman]

@LinaMie: Du gör mig så glad när jag hör av dig igen. Länge sen. Du har varit en av mina förebilder som peppat mig så bra. Det är så roligt att vi båda lyckats så bra med att sluta snusa. Aldrig mer snus. Kram.

[iceman]

Dag 181. Passerar 6 månader vilket är en milstolpe för mig. Nästa milstolpe är 9 månader – mitt förra ”slutasnusa rekord”. Kanske 200 dagar är värt att fira också.

I somras reste jag till Medelhavet med en medbjuden för pengarna jag skulle spara in till 180 dagar. Nu är jag plus/minus noll ekonomiskt så det blir väl utrymme att fira mer framöver för alla pengar som sparas in. Känns bra att använda pengarna själv istället för att regeringen försnillar dem på massa tokerier.

Suget är i stort sett borta. Jag aktar mig noga att inte åka på några minor som att ”bara testa en”. Ett svårt beslut innan jag slutade var att lova mig själv att ALDRIG ta nikotin mer. Kändes otroligt svårt att ta detta beslut. Fick ångest när jag tänkte på konsekvenserna. Efter 44 års kedjesnusande är detta ett enormt stort beslut. Men jag insåg att utan detta beslut skulle jag misslyckas.

Mentalt är det stor skillnad på att bestämma sig för att ALDRIG mer ta nikotin och alternativet att sluta tills vidare men kan tänka mig att prova någon igen.

[Författare]

Inlägg