Slutar efter 44 år med Ettan lös

[freedom123]

Grattis till 200 dagar!!! =)

[iceman]

Dag 212. Dagarna rullar på och jag tänker inte på snus alltför ofta. Är förkyld och lite hängig. Ett kort ögonblick sa snusmonstret till mig att jag kunde lindra besvären med en – ni vet vad-. Blev ett gapskratt och nej tillbaka. Vad jag kommer ihåg från 44 snusår var att snus smakade sämre när jag var sjuk.

Anmärkningsvärt hur nervgiftet nikotin lyckades programmera om min hjärna. Snus blev lösningen på allt. Elände – trösta med snus, trött – pigga upp med snus, fest – njut extra med snus, ofokuserad – tag en snus o. s. v. Mest handlade det om att undvika abstinensen. Min hjärna vande sig och det behövdes dubbelprillor nästan hela tiden bara för att inte må dåligt.

Fast att pigga upp sig med snus vid bilkörning fungerade rätt bra. Men det gör väl amfetamin också som jag inte skulle kunna tänka mig att ta.

Räknade ut att jag snusat för ca miljon kronor i dagens penningvärde under mitt liv. Kunde haft roligare för pengarna. Men jag ska inte gråta över spilld mjölk utan se hur mycket pengar jag får över nu. Använder ”överskottet” till att resa till värmen då och då. Att själv njuta av de pengar jag ”sparar” har varit en del av min ”slutasnusa” strategi. Jag = vinnare, staten = förlorare.

[iceman]

Dag 219. När blev jag icke-snusare? Jag menar inte när slutade jag snusa utan när började jag se mig själv som en icke-snusare. En mental fråga. De första 100 dagarna kände jag mig som en snusare som kämpade dagligen för att hålla upp. Någonstans mellan 100 – 200 dagar började jag inse att jag slutat och var en icke-snusare. Enstaka tankar på snus kan fortfarande dyka upp. T.o.m. enstaka tankar på att nu ger jag upp och tar en dosa. Speciellt när det är jobbigt i livet eller jag kör bil. Men dessa tankar slås lätt bort.

Efter 200 dagar går det lätt. Mitt mantra ”EN SNUS = TOTALT ÅTERFALL” ska jag bära med mig resten av livet. Det är mitt skydd för att åka dit igen. För jag är övertygad om att efter 44 års intensivt snusande blir jag fast direkt om jag bara tar en enda.

Priset för att misslyckas går upp allt efter som tiden går. Att få återfall efter 10 dagar är inte lika illa som att få återfall efter 219. Ett misslyckande nu skulle kosta mycket mer. Det skulle ta mycket lång tid innan jag skulle orka försöka sluta igen. Om någonsin!?

[mumintrollet]

Alltid kul att läsa dina inlägg, du har varit en av mina förebilder här iceman.
Det med att en snus = totalt återfall ska jag också bära med mig resten av mitt liv.
Även om det teoretiskt skulle kunna lyckas är det aldrig värt att prova. I tillägg måste jag erkänna att allt eftersom tiden gått så har jag blivit mera och mera nikotinhatare så i mitt fall skulle det nog inte ens bli aktuellt längre.

[iceman]

Dag 220. Mumintrollet: Varför fortsätter en pundare att använda heroin när han förlorat sitt jobb, vänner, tänder o.s.v? Är det för att den sista silen/puffen var så fantastisk? Nej, pundaren jagar inte den sista silen/puffen utan den första som var fantastisk och tog honom till himlen.

Så risken att ta EN snus efter långt uppehåll är att den blir fantastisk. Du blir hög och kan inte motstå en till (efter några veckor). Men sen går det snabbt utför som med pundaren.

Nikotin är MER beroendeframkallande än heroin. Men det finns att köpa i kiosken/bensinmacken så du kan alltid få tag i det. Sen är nikotin bättre än heroin då du inte går ner dig lika mycket. Det går utmärkt att jobba och missbruka snus.

[cumulusnimbus]

Med heroin går man ner sig rejält men en kortare tid, man dör helt enkelt ganska snabbt av det. Med nikotin går man ner sig relativt sett mindre, men man hinner å andra sidan hålla på så mycket längre innan man dör av det. Eller tvingas att göra något åt det.

Lev hårt och dö ung. Eller lev sunt och länge. Eller lev mittemellan förgiftad ganska länge…

Det gradvisa förfallet är förrädiskt. Efter ett tag glömmer man bort hur det ska kännas när man mår normalt. Nikotindämpningen blir det nya normala. Zombien som glömmer att den är en zombie…

[iceman]

Dag 221. Man dör sällan av heroinet om man inte tar en överdos. Man dör av saker runt omkring för att man missköter sig. Heroinet blir det viktigaste i livet och man är beredd till fruktansvärda saker bara för att få sin fix. En heroinist som får sin dagliga dos kan leva ganska länge. Men abstinensen är svår även om man inte dör av den.

Nikotin ökar risken för att dö. Alla dör inte av det. Rökaren kan dö av tjäran, inte nikotinet. Nikotin höjer blodtrycket och pulsen. Detta borde rimligtvis öka risken för stroke/hjärtinfarkt för en snusare. Sen kan man fungera socialt bra fast man är nikotinmissbrukare. Går utmärkt att sköta sitt jobb också. Själv hade jag inga problem att sköta jobbet när jag snusade.

Men som du skriver cumulusnimbus så blir man sakta avtrubbad av snuset. Lite zombie fast det inte märks så mycket utåt. Livet blir att undvika abstinensen. Allt måste planeras för detta. Varje utlandsresa krävde minutiös planering för att undvika att bli utan snus. Först när man slutar snusa så ”vaknar” man till ur lilla zombiedvalan. Fast det tar några månader att vakna. Då först inser man att nikotinet på sikt gjorde missbrukaren (=jag) till en liten zombie. Men förfallet var så sakta och gradvis att det inte märktes.

[Vante Ante]

Tack för Du delger iceman.
Jag uppskattar verkligen dina inlägg här.

Få förstår hur svårt slutandet kan vara.
& det där med ”heroinet”/tillvänjning.
Vet inte många vad det
egentligen innebär. Tack.

Ljus över Din 1,a Advent/
Vante Ante

[iceman]

Dag 226. Ska ut och äta middag och dricka öl med en vän. Det gör att jag skärper mig lite extra innan jag går ut. Tänker att nu får jag absolut inte ta en snus. Under inga förhållanden. Alkohol ökar inte snussuget för mig men kan sätta ner omdömet. Så fast det gått 226 dagar är jag på min vakt. Basta!

[iceman]

Dag 231. Varför finns jag kvar här när jag är f.d. snusare? Varför inte glömma slutasnusa.se?

1. Hålla motivationen uppe. En gång åkte jag dit efter nio månader. Faran är inte över och det gäller resten av livet.
2. Skriva dagbok. Läser någon gång ibland min egen tråd. Får mig att se vilket helvete jag gått igenom men också bli stolt över att jag lyckats sluta efter 44 år.
3. Vill dela med mig. Andra veteraner här stöttade mig i min svåra kamp. Det hjälpte verkligen. Inte mer än rätt att försöka hjälpa några andra att sluta. Jag har lagt ner många, många dagar på att lära mig om nikotinets skadeverkningar, läst böcker om hur man slutar röka, läst dagböcker om de som lyckats/misslyckats sluta, psykologi o.s.v. ”It takes one to know one”.

Tyvärr har sajten börjat degenerera på senare tid. Fungerar tekniskt dåligt med många avbrott. Kan bli slutet för slutasnusa.se.

[Författare]

Inlägg