Med snuset är det bara tanken: ”jag kan ju uppenbarligen behärska det, då kan jag väl ta en snus så och då” jag tänker. Det kanske är sant, men det finns ingen anledning att fresta lyckan. När jag inte slutar sover jag bättre, jag äter bättre, och därigenom tränar jag bättre. Denna heliga treenighet gör att jag mår bättre. När jag mår bättre kan jag göra andra runt om kring mig gladare. Då blir jag också gladare och världen blir en lite bättre plats. Nu måste jag ha mat.
.
