Snart dags!

[irenpanik]

Lustigt fenomen- mina kaffekoppar på jobbet med Ikaffe (havremjölk som man kan skumma) slår igång dopaminreceptorerna så jag känner mig drogad.
Undrar om det kan ha att göra med att jag käkar tabletter med rosenrot + SHR5 (vad det nu är) som höjer dopaminnivåerna, eller om man bara är extra känslig för allt som kan trigga igång receptorerna.
Det är jättejättestor skillnad i hjärnkontoret om jag sitter med en sån kaffekopp i näven mot en med vanlig mellanmjölk i. Med vanlig mjölk känns hjärnan mer normal och suget under läppen minskar. Utan kaffe alls känner jag mig snäppet ännu mer normal men blir trött.
Måste kanske försöka sluta med kaffet helt för att inte dra ut på beroendet onödigt länge. Men det tar emot, för missbrukarskallen tycker att om man blir trött på jobbet och kan ta något som vänder det så ska man göra det. 😛

[irenpanik]

Mindre än 2v kvar till 100 dagar nu! 😀 Och inte många dagar kvar till 3 månader!
Vid 100 dagar tänkte jag fira, vet dock inte hur än. Och efter det tänkte jag ta tag i sockeröverskottet jag tillåtit mig på senare tid. Beach-formen är redan körd med +8kg, men det har varit skönt att inte behöva vara restriktiv med ”allt” samtidigt.

Jag provade pausa med Rosenrot-tabletterna och ja, nu känner jag mig lite mindre konstig av kaffet. Fast det kan vara en tillfällighet, att det där suget skulle gått ner lite under den tiden ändå. Märkte hur låg/deppig jag känner mig nu utan rosenroten som hjälpmedel. Jag var inte direkt glad när jag åt dom heller så därför undrade jag väl lite om dom ens gav någon effekt, men kontrasten är tydlig. Velar lite med om jag ska tjura på utan dom och hoppas att dopaminnivåerna i hjärnan rättar till sig snabbare när man inte tillför dom så mycket, eller om det är bättre med hjälp ändå så man slipper känna sig så nere och apatisk mest hela tiden. Hursomhelst lär det väl rätta till sig någon gång förr eller senare!

[irenpanik]

3 månader idag! 😀
Siktet är dock inställt på 100 dagar, vilket borde bli söndag om lite över en vecka.

Har fortfarande en del abstinens kvar. Antingen är det jag själv som drar ut på det genom andra laster (kaffe, sötsaker) eller så har nog Champixen fördröjt nedmonteringen av dopamin-receptorerna i hjärnan. Det går åt rätt håll men så långsamt att jag knappt märker någon skillnad. Håller verkligen tummarna för den magiska 100-dagarsgränsen! Men fruktar att jag kanske gjort att det kommer ta längre tid. :/ (Champix)

[hanna100]

Hurra! 3 månader är stort! Och bara saker och ting blir bättre och abstinensen minskar går det ju åt rätt håll. Du kommer ju inte ha abstinens för alltid även om det drar ut på tiden. Tar du fortfarande Champix? Är inte helt på det klara med hur medicinen fungerar och blir lite nyfiken.

[irenpanik]

Tack! 🙂
Nej jag tog Champix i 8 veckor, började ca en vecka innan jag skulle sluta snusa (man ska börja 1-2 veckor innan så man liksom fasas över på medicinen så slutandet inte känns lika jobbigt).
Folk verkar reagera väldigt olika på Champix, för mig vad den ingen hit, men den kan ha hjälpt på så vis att man tänker mindre på snus även om man mår dåligt under avvänjningen.
Nikotinreceptorerna i hjärnan lär väl ha haft att göra under tiden jag tog medicinen även om det var betydligt mindre än om jag hade snusat.

[irenpanik]

Nu mår jag rentutsagt skit! Fast mest i skallen, och mer av andra omständigheter än pga snusbrist.
Till stor del är det mitt eget fel, men man skulle mycket hellre få en andningspaus än en katastrofhelg! 🙁
Det känns som att jag är en katastrof-magnet när jag ska sluta snusa. Denna gången tänker jag absolut inte luras att tro att någonting blir bättre av att börja snusa igen, tanken har inte ens slagit mig men jag nämner det ändå om någon funderar på det med tanke på vilket forum vi är på. 😉
Men efter i helgen vågar jag fan knappt ta mig utanför dörren för att allt jag gör verkar ha potential att bli katastrof! 🙁 Det känns på sätt och vis som slöseri med energi att försöka lugna nerverna, ändra tankebanorna osv, när jag vet att jag inte hade tänkt såhär om inte snusbristen och Champixen hade sabbat hjärnan. Och förr eller senare lär det ju gå över av sig själv. Men helst FÖRRA VECKAN tack! 😛

Nu har jag t ex råkat ut för så mycket extra kostnader att den sista ”Plan C”-semestern måste strykas. Om jag ska ha råd att åka någonstans överhuvudtaget på semestern (annat än enstaka dagsutflykter till grannstaden typ) lär jag få försöka extraknäcka den första av de fyra semesterveckorna eller försöka sälja iväg grejer eller något i den stilen. Men det känns rätt meningslöst det också för om det fortsätter som hittills kommer det bara hända ännu något mer som snor åt sig dom pengarna också. 🙁

[irenpanik]

100 dagar!!! 😀

Jag trodde det skulle bli ett firande av att abstinensbesvären är borta, istället blir det mer en magisk gräns för att nä nu får jag ta och skärpa mig med substituten, slut på godis och flottig mat! Ett par månaders frossande är mer än nog, särskilt som jag ville sluta snusa av hälsoskäl. Men det har varit en mycket bra tröst, och tror faktiskt magen bråkat mindre på skräp-dieten än nyttig diet.

Den senaste veckan har verkligen varit katastrof. Punktering på bilen, förlorad väska, sjukdom inom familjen, skadad häst m.m.
Den negativa i princip deprimerade sidan hos mig säger ungefär som i mitt förra inlägg; nu vågar jag knappt existera för allt jag rör vid blir katastrof! (Och gör jag upp planer slutar dom ändå i katastrof, bättre att låta bli! -vilket resulterar i att motivationen rasar.)
Den positiva sidan som ändå blommar fram med jämna mellanrum, mycket tack vare finvädret nu på sistone, säger att alla dessa situationer har hittills *peppar peppar* ändå slutat bra. Bara en massa onödig oro/ångest oavbrutet i över en vecka, för så snart en grej löst sig har nästa dykt upp.

Jag har fortfarande den där sugande/svidande känslan under läppen, ofta huvudvärk, och märkbar obalans i hjärnan. Vilket inte går bra ihop med stress/oro. Bara att göra så gott man kan och köra på så borde det försvinna någon gång kan man tycka, men har som sagt varit riktigt jobbigt nu ett tag.

[hanna100]

100 dagar! Jag hoppas du verkligen gottar dig i hur bra jobbat det är! Personer som inte har varit nikotinberoende förstår ju kanske inte alltid hur svårt det är att släppa ”snuttefilten”. Men du har gjort det! Och du lever utan den.

Jag tror att vissa plågas av abstinens längre än andra. Men tillsist måste den ju försvinna! Kämpa på, en dag är alla tankar på snus borta. Och jobbiga perioder i livet följs för det mesta av lite bättre perioder. Man får försöka ta en sak i taget och inte glömma att ta hand om sig själv.

Hurra för 100 dagar!

[mumintrollet]

100 dagar är stort, grattis!

[Sorgen]

Åh jag känner din frustration Irenepanik! glöm inte bort att det Alltid löser sig. Du behöver väl inte åka iväg och spendera massa pengar på semestern. Det gäller väl bara att vara lite mer kreativ & hitta på sånt som inte kostar så mycket! Försök slappna av, gör det som får dig att bli lugn så tror & hoppas jag att det blir bättre.

Mvh Sorgen

[Författare]

Inlägg