Snart dags!

[irenpanik]

Tack hanna100, mumintrollet och Sorgen!

Nu har jag ju också försökt återgå till lite bättre vanor. Än så länge är det faktiskt lättare än vad jag hade trott det skulle bli, tror timingen var bra (efter katastrofveckan, inte före! 😉 ). Är inte manisk på något vis för det ska ju vara hållbart, men försöker hitta tillbaka till mer hälsosam kost och trycka in ännu lite mer motion så man kan börja bli av med överskottsvikten. Men räknar med att det kommer ta tid, ingen spurt utan ett maraton!
Att skära ner på godiset känns inte ens en bråkdel så svårt som snuset! Tänker på det några gånger varje dag och funderar på om jag ska dra iväg och köpa mig lite kakor eller en chokladkaka, sen klurar jag ut något mindre onyttigt att äta eller unna mig istället. I helgen t ex blev det färska bär och melon och en skvätt honung i téet.

Sorgen; ja det är väl så jag får göra. Jag tycker ju det bästa med sommaren är att hinna med att njuta av solen och att vara utomhus, få nya intryck och hinna umgås med vänner och bekanta. Kräver väl bara bättre planering som du säger, för att man ändå ska hinna njuta av sommaren.
Håller tummarna att det felinprogrammerade i hjärnan hinner försvinna mer innan semestern, så det inte känns så avigt att försöka planera inför positiva sammanhang.

[irenpanik]

Tycker äntligen att obalansen i hjärnan och under läppen har börjat lätta. Sådär så man inte känner av det riktigt hela tiden, även om det fortfarande är nära till hands. Som just nu t ex har jag fått lite återfall och känner mig helt snurrig i skallen som jag kunde göra när jag gick på Champixen. Därav att jag kom att tänka på att skriva här! 😛

Är just nu ganska manisk med träningen, alla pass inräknade så har jag tränat ca 1,5 ggr/dag senaste 11 dagarna, och jag har börjat stå framför datorn på jobbet istället för att sitta. Satsar på i snitt ca 500-1000 kcal förbrännt per dag genom träning och extra vardagsmotion.
Det är såklart klurigt att öka på så mycket och ändå försöka hinna få vila emellan, att man varierar träningen såpass. Benen är alltid möra någonstans! 😛
Hade tänkt lägga in en vilovecka från konditionsträningen vid behov lite längre fram så man hinner återhämta sig. Men det vore trevligt att få en kick-start i viktminskningen. Hittills går det trögt. Max ett par hekto minus, och 0cm runt midjan! 😮 Trots att det hunnit gå 2 veckor sen jag skärpt till rejält med kosten och ökat motionen. Hoppas det släpper snart!

[Sorgen]

Verken du eller jag behöver göra mer framsteg i år. Vi har varit snusfria över 100 dagar. Den prestationen är så stor så det är svårt att inse! Skönt att det börjar lätta för dig!

Mvh Sorgen

[Vante Ante]

Heja ”irenepanik”!

Du har en stor medvetenhet & har börjat ägna din tid åt
dig själv.
Jättebra 🙂

Som du säkert vet; så ”väger muskler mera än fett”

Fortsätt så 🙂

Vante Ante

[irenpanik]

Sorgen, du har så rätt, har nog inte insett storheten riktigt ännu! Tror inte jag vågat ropa hej än när man fortfarande känt sig kvar i kampen.

Tack för pepp Vante Ante!
Om inte annat så är fett inte lika farligt om man kompenserar genom att träna, försöker jag trösta mig med (samtidigt som en del kläder krympt lite väl mycket! 😉 ). Bara att köra på så borde det ju hända något med midjemåttet också förr eller senare.

Jätteintressant är att sen jag började stå upp vid datorn på jobbet så har jag inte alls haft ont i magen som jag brukar! 😮 Kan också bero på ett kosttillskott med bl a mjölksyrabakterier jag började ta, båda grejerna började jag med strax innan mag-ontet började avta. Ryggen och nacken mår också väldigt bra av att sitta mycket mindre (fötterna /hälsenorna not so much…)
Detta med magen är det jag kämpat för hela tiden, och nog sjutton tror jag snus-stoppet har varit en förutsättning för att bli bättre! Äntligen ett megahopp framåt mot det ”stora” målet, att göra det jag kan för att må bättre! 🙂

[irenpanik]

Lite över 4 månader då! Tänk vad mycket fortare tiden går nuförtiden.

Inget nytt med abstinensen faktiskt. Känns som sagt som att det är Champixen jag fortfarande känner av. Stundvis riktigt jobbigt men går inte att jämföra med i början av snusstopp-resan och precis efter jag hade slutat med medicinen.

Har varit lite i överkant duktig med träningen så efter inte en enda vilodag på 2 veckor och knappt någon ”ren” vilodag på ett par v till så började jag bli lite orolig för hälsenorna och ena handleden. Så nu blev det tvångs-helvila ett par dagar. Känner mig jättelat nu men ändå har jag hunnit med 5 träningspass + ett ridpass denna veckan. 😛 Man blir snabbt beroende!

Har en veckas semester nu då jag egentligen skulle ha dragit iväg på festival. Nu blev det inte så, har därför planerat att åka iväg och ta en längre trail-run-tur i ny fin miljö. Bra som träningsmotivation också om man ska iväg fler gånger, för man lär ju kunna få ut mer av en sån grej ju bättre ork man har.

[irenpanik]

Skallen är fortfarande inte på topp någonsin i princip, vilket är jobbigt när man kommit såhär långt. Har såna obalanser i huvudet (som om vissa områden är överaktiva, kanske läkeprocessen eller kemiska obalanser efter Champix:en) att jag lätt blir rastlös och frustrerad och får ångest-liknande anfall, har nära till hands att bli arg, riktigt hjärnkokande och pulshöjande arg i flera timmar ibland. Kan delvis bero på stress också för det har varit rätt så rörigt på jobbet och inte konstigt om man blir åt det deppiga/stressade hållet när man gått och mått mer eller mindre dåligt under så lång tid.
Egentligen är det inte just någon skillnad mot hur det var tidigare, men nu tycker jag det är mer anmärkningsvärt att det inte gått bort efter snart 5 månader.

Hursomhelst så tänker jag då inte ta någon snus för det utan får likt en religiös finna tröst i hoppet om att det en dag har blivit bättre på den punkten också, även om jag inte vet när.
…och tröst i att det bara är 4 arbetsdagar kvar till semestern!

[mumintrollet]

Bra kämpat irenepanik!
Jag menar jag känner igen mig i vad du skrivit och du ska inte behöva oroa dig allt för mycket.
Så här skrev jag själv för ca 4 månader sedan:

Dagarna 90-180 Acceptera att du stundtals känner dig mycket lägre än vad som blivit dokumenterat här. Tyvärr tangerar man de värsta dagarna helt upp till 5 månader efter slutandet fast djupdykningarna i regel bara varar korta stunder.
Traditionella suget saknas, men det känns ibland väldigt ”fel” uppe i hjärnan.

Själv slet jag ganska länge och hade svårt att acceptera det eftersom det fanns väldigt lite skrivet om det här. Det var inte lika ofta som under första delen av resan, men det var inte kul alls när låghetskänslan kom.
Efter 180-200 kom den riktigt stora vändpunkten för mig och efter det har det varit ett enda långt segertåg.

Kriga på!

[Sorgen]

Jag följer din resa Irenepanik, Tack för du delar med dig!
Hjärnan är plastisk & formbar – strävar alltid efter jämvikt. Håll ut!
Ett råd jag kan ge är att tänka lite extra på kosten. Jag vet att du redan gör det men du kanske inte tänkt på att äta mat som innehåller mycket Tryptofan. Det är byggstenen till lyckohormonet serotonin.

Hittade en bra artikel: http://ladenberg.se/tag/tryptofanrik-kost/

Allt gott
/S

[LinaMie]

Grym är du! Bra jobbat och fortsätt så.
Aldrig nånsin bara en enda snus så klarar du dig resten av livet!

Hej dig och sjukt bra jobbat!

LinaMie

[Författare]

Inlägg