Välkommen! › Forum › Dagbok › Som en Bumerang…
- Detta ämne har 3 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 14 år, 2 månader sedan av Victory.
-
FörfattareInlägg
-
3 augusti, 2010 kl. 13:09 #68167SnusisnabelnMedlem
Ja, så är jag här då nu igen, lite som en Bumerang återkommer jag till att sluta snusa. Ballonghuvudet är på plats, har svårt att koncentrera mig på vad jag skriver och räknaren tickar just förbi 13 timmar.
Jag minns fortfarande tydligt den där gången i åttan när jag stoppade in mitt livs första prilla i form av en liten rullad kula Export. Kazaam! Stjärnor och lycka, yrsel och välmående från den dagen jag klev på snuskarusellen. I dag är jag betydligt äldre och betydligt mindre välmående. Kanske kan jag även inspirera någon här till att bli en snusfri snusare.
Mitt problem är att jag är för smart/dum för mitt eget bästa. Jag har utvecklat och finslipat konsten att sluta snusa genom åren men aldrig lärt mig att sluta börja igen. Som längst så har jag hållit upp i över 1,5 år. Varför i rödaste helvetet börjar jag då igen???
Jo i o f s är ju demonen ibland väldigt begåvad i sin retorik:
– Tjena, vilken underbar upplevelse du har just nu och vad bra du mår utan snuset! Jag fick en idé om vad som kan göra stunden ännu bättre…
Visst, ni känner säkert igen fortsättningen. Snusdemonen tycks alltid dyka upp när det uppstår en svacka i ens omdöme. Kanske har jag också väldigt svårt att acceptera att behöva leva med denna Snusdemon för resten av livet. Allen Carr har fulländat min teknik för att sluta men jag tycks ha glömt eller förträngt väsentliga delar av budskapet efter bara några månader.
Men nu är det dags igen, jag har slutat och räknaren närmar sig 14 timmar.
Anledningen till att jag slutar den här gången är en uppsättning ålderskrämpor. Pinsamheter som impotens och hudfläckar till följd av cirkulationsstörningar blev för mycket. Jag har tidigare accepterat blottade tandhalsar, dåligt luktsinne, dålig lukt, dålig sömn, dåligt humör m m. Det enda jag inte tillåtit mig är att ha en dålig kondition. Därför har jag tränat som en dåre för att kompensera för konditionsnedsättningen från nikotinet.
Jag ska försöka acceptera att bli en snusfri snusare och leva resten av livet med min demon.
Jag önskar er andra som försöker samt mig själv, lycka till!
5 augusti, 2010 kl. 19:04 #73748henkeohenkeKeymasterIntressant läsning! Kan absolut förstå den förrädiska tanke som dyker upp när man har varit snusfri en längre tid. ”Ta en, det är ju inga problem, det är skönt, och du är ju inte beroende längre”. Önskar dig lycka till och det vore kul att läsa vidare om hur det går!
10 augusti, 2010 kl. 01:03 #73749klas77MedlemTack för ett kul inlägg, Snussnabeln! Riktigt kul läsning med ditt minne av din första snus, tror inte att jag själv kommer ihåg det lika väl, åtminstone inte första gången jag provade den gången jag började, däremot kommer jag ihåg första gången jag provade utan att för den skull börja, tror inte att jag hade en tanke på att börja utan mer som ett väldigt ungt mandomsprov, ca 13 år var jag och bakade en snus som ganska fort gav yrsel och jag lyckades behålla den inne några minuter och sen kräktes jag, konstig grej! Ingenting att börja med varför börja med något som gör en yr och som man sen kräks av. Sen började jag en gymnasieutbildning några år senare, en praktisk inriktning, en ganska typisk ”snus” miljö, från att ha haft klasskompisar där kanske en i klassen snusade till att börja i en klass där ca 50% snusade, verkade plötsligt som något som kanske var bra, provar igen, lite försiktigare denna gång eftersom jag kräktes sist jag provade, och efter att ”smakat” några gånger så var det riktigt schyst, härligt med den där kicken, perfekt för att hålla sig vaken på lektionen!
Nu 16 år senare är det inte lika kul!
Nu är klockan 3 på natten, snart 5 snusfria dagar, svårt att sova utan snus, förbannade gift! Inte så att jag vill ha snus på natten, utan jag tror att det har att göra med en förändrad puls! Det här är tredje försöket under dessa 16 år, hoppas det går bättre denna gång! Tror det, känner mig rätt taggad, längtar till den första månaden som snusfri, dax att försöka lägga sig igen
5 september, 2010 kl. 09:22 #73750VictoryMedlemklas77! Du slutade 2 dagar innan mig. Hur känns det nu? sover du bättre?
Jag börjar känna att ”den akuta fasen” är över, man har liksom kunnat ”börja leva” igen men är fortfarande förvånad över hur abstinensen ändå hänger kvar som en diffus värkande saknad..
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.