- Detta ämne har 274 svar, 31 deltagare, och uppdaterades senast för 3 månader, 2 veckor sedan av
.
-
57 dagar
Dagarna 51 till 55 var MYCKET tunga och svåra. Till och med så svåra att det började dyka upp tankar i huvudet som sa ”skit samma, vad gör det om du snusar?” och ”varför inte bara kapitulera, du är en snusare och kommer alltid vara det!” osv. Och då – när viljan inte längre var stark som sten – då kom tvivlet och sköljde över mig tillsammans med irritationen. Jag kan bara sammanfatta vad jag skrivit tidigare: Om inte viljan finns då blir det väldigt jobbigt.
Men viljan är tillbaka och dag 56-57 har varit något lättare.
Slutsnusarn: Tack för orden!
65 dagar…
…sedan jag pensionerade snusdosan.
Inatt hände det för andra gången på 65 dagar – drömmen om att man trillade dit igen. Jag drömde att det fick räcka nu och att jag faktiskt kunde ta EN snus. Jag tog två, eller rättare sagt favoriten – en dubbel portion på höger sida. Jag minns att det kändes så mycket och så starkt att jag fick ta ut snusen efter ca en minut. Efteråt var det bara tomt. Den uppgivna känslan kom smygande och ångesten steg för varje sekund som passerade. Jag var på ruta 0 igen, hur kunde jag??? Hur skulle jag orka mobilisera igen? Sen vaknade jag som tur var…
Statusen på slutaprojektet är annars att det går även om det sedan ungefär dag 50 går lite upp och ner. Just nu upp. Jag tycker dock lite synd om min fru. Jag tror att hon innerst inne vill att jag ska börja igen även om hon aldrig skulle säga det rakt ut och jag förstår henne. Hon vill ha tillbaka sin ”gamla” man som var klippan i hennes liv (även om jag såklart fortfarande är det) och som var balanserad och lugn. Hon har nu istället fått en mer nervös version som är mer vimsig och lätt frånvarande, har närmre till känslorna (vilket iofs inte är negativt) och som rent allmänt är lite vilse i sig själv. Men är det verkligen bara snusets fel att det är så? Mitt svar är JA.
Jag hoppas, hoppas, hoppas bara att jag kommer komma till andra sidan som en bättre version av mig själv. Incitamenten att börja skulle annars vara för lockande.
Men! Jag ska fortsätta kampen!!!
Tack, har hållt upp förr under kortare perioder och vet vilka diskussioner som kan uppstå mellan reptil och pannben lite längre fram.
Somnade jäkligt snabbt inatt men sov ganska oroligt, märks att något händer i kroppen. Är det inte märkligt hur många som drömmer mardrömmar av att börja snusa igen?
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.