Trappar ned på snuset,hård kamp väntar..

[snushuligan]

hej alla, får ta och skriva min historia då..

Har snusat i ca 9år, blir en dosa ettan-lös om dagen. Jag har tom en prilla under läppen när jag är på väg att sommna på kvällen och morgonprillan är ju som att vara i paradiset.

Snuset har blivit som en jävla ”kompis” som man inte kan vara utan, ni vet säkerligen vad jag menar. Har försökt ett antal gånger att sluta, som högst har jag varit utan 3 månader men började sen igen, och var utan förra veckan i ca 2 dagar men ofrivilligt pga av brist på pengar att köpa snus för. Vart otroligt irriterad och sov i princip hela dagen från klockan 12 till 09 nästa dag, helt otrolig trötthet, man vill ju bara sova..riktig skum känsla måste jag säga, går inte helt och förklara.

Iallafall så har jag insett idag att jag inte kommer att ha råd att köpa en dosa snus om dagen och MÅSTE sluta med SKITEN, har bestämt mig för att börja trappa ned.

Min plan är att ta en prilla under längre mellanrum, jag har inge problem med att vara utan snus några timmar så det är planen iallafall. Ska försöka att få en dosa att räcka i 2 dagar istället för 1 dag. Och sen ska jag försöka trappa ned ännu mer och sedan försöka sluta helt.

Jag reggade mig här för att iallafall försöka få lite pepp och motivation:)

[kalk]

Jag gjorde som dig, gick från en dosa per dag till en dosa på 3 dagar.

Efter det hamnade jag i en olycka och bröt käken = massa skruvar och grejer i munnen och skruvar precis i ”snushålan” på båda sidor = väldigt svårt att snusa.

Då jag vant mig vid en dosa på 3 dagar, funkade nikotinplåster med 21 mg…

Tog det i 6 veckor, trappade sedan ner till 14 mg och tog det i 3 veckor.

Allt gick bra, blev inte särskilt irriterad/trött eller kände sug eftersom jag i början trappade ner väldigt långsamt.

Nu trappade jag ner från 14 till 7 för snabbt och känner ständigt sug och är allmänt stissig…

Så mitt tips är: Trappa ner på snuset LÅNGSAMT, det vinner du på i längden. Gå sedan över till plåster och trappa ner LÅNGSAMT där också!! Ge kroppen tid att ställa om sig ordentligt innan du går vidare. Du kan känna att ”detta var ju inga problem” och överskatta din förmåga, och därmed vilja trappa ned lite fortare – gör inte det.

Detta är i vart fall vad som funkar för mig!

[Författare]

Inlägg