[abrakadabra]

Nope, inte polis, väktare eller stormtrooper. Yrke är rätt ovesäntligt egentligen.
Dagens funderare: kan man snusa i alla yrken?? Finns det något yrke där det inte går? Lämplighetsfaktorn finns ju.. Typ lärare, prälle (prällen med prillan), eller tv-hallåa. Men om man skiter i just lämpligheten och bara ser till möjligheten. När KAN man inte snusa i jobbet?

[abrakadabra]

Ny utmaning. Första helgen på resande fot utan snus… Känns som om jag missat packa något skitviktigt. Typ högerarmen.

[abrakadabra]

Kom igen nu!
Vi är fasiken bättre än den dör j***a snusen, usch vad trött jag är på den! Ibland känner jag bara att allt är så töntigt, att jag ens går runt och fortfarande tänker på det, ödslar tankar och känslor och låter snuset styra och ställa. Va fan liksom!! Snusjävel – skaru ha spö???
Vi måste plocka fem pannbenet nu. Jag har också haft en jobbig kväll. Allt har känts fel och jag har känt mig rätt så värdelös. Letat efter något som får mig att må bra. Men det är inte snuset!
Lekte med tanken, att jag tar en snus: blir det bra då? Blir det verkligen bra?
Vad vill jag egentligen? Jo, vara lycklig och snusfri. Då tar jag tag i det jag kan påverka just nu, snuset. Lyckan kommer när jag är redo att inte skylla allt på snuset.

Kämpa nu!!!

[abrakadabra]

Dag 6 börjar nu!
Det går bra. Lita andra rutiner, mycket mindre slöande. Jag gör liksom saker direkt, blir inte sittandes, små-njutandes. Snus i morgonrutinerna brukar ju vara en av anledningarna att gå upp ibland… Idag var jag klar kanske 30 min tidigare än vanligt? Tog en Onico efter kaffet. Kändes som en kram, en dunk i ryggen;)

Nu fortsätter vi kämpa på snusmumrikar!
Såg en man i ett väntrum igår. Han tog en Gbg Rapé. Du måste också sluta en dag tänkte jag. För vi KAN inte snusa hela livet! Så är det…

[abrakadabra]

Skönt att höra misja! Jag räknar med att jag kan bete mig på fredag helt enkelt:)

Mitt största aber just ni är rastlösheten. Förut kunde jag sitta ned eller slänga mig i soffan, ta en snaus, slappna av och bara hänga. Det får absolut inte nu. Jag måste göra något hela tiden. Får ingen ro!
Aja, bara ringa en vän och hitt på nå då!

[abrakadabra]

Jag gjorde som du! Trillade dit igen… Men blev så j-a förbannad att jag slutade dagen efter igen och nu har det gått mycket bättre än första försöket.
Hur kändes det när du snusade igen? Kunde du njuta? Jag var beredd på den bekanta njutningen men skuldkänslorna och ”förnuftet” sa att det hör är fan inte vad jag vill.

Det är ju inge så att världen har gått under nu… Det är fortfarande du som bestämmer helt och hållet.
Ta ett ordentligt snack med dig själv. Vad vill du? Sen gör du det du kommer fram till. Lite jävlar anamma!

[abrakadabra]

Klarade av att somna om. Men det var lite trixigt. Kroppen känns trött men någonstans är fortfarande ON knappen på liksom? Ledig idag, tog en löprunda och det är det bästa jag har just nu. Vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade träningen.

En fråga: Ska på en en viktig intervju/möte på fredag. Är inte nervös inför själva mötet i sig, men börjar seriöst bli nervös utifall jag ska balla ut eller inte kan bete mig? Tänk om jag bara tappar tråden, fumlar, blir irriterad eller agerar osammanhängande? Jag är ju ”normal” idag

[abrakadabra]

Bra jobbat! Tänk… 3 veckor!:)
För mig funkar det likadant med träningen nu. Måste ha grispass och måste slita för att få nån form av lugn och ro i kroppen. Har märkt att jag njuter lite av att vara så där ”äckligt hälsosam”. Jag har även kommit på att D-vitamin behövs… Dvs jag måste ut i solen. Jag försöker göra saker jag vet är bra för mig och när jag är mitt i det så styr jag tankarna till det positiva och bort från snuset.
Haha vad flummigt detta låter!
Hur som helst, skitbra jobbat och fortsätt kämpa på!!!

[abrakadabra]

Men åh. Vaknar mitt i natten och kan inte somna om… Nu är klockan 03:28!
Varför är det så här för? Borde inte kroppen vilja sova nu?

[abrakadabra]

Snart är dag 3 överstökad! Känner mig lättare i huvudet faktiskt. Som om molnen skingras och jag inte längre än ”salongsberusad”. Så de ä ju bra re!
Fick en disa Onico av min vän. Tog en efter middagen och det kändes så tryggt. Så barnsligt egentligen… Men jag kände mig tillfreds och glad över att jag fixar det här utan nikotinet. Känslan under käppen var densamma och det är den jag saknat mest idag iallafall.
Har läst mycket om Onico-beroende här också. Allt med beroende klingar illa. En del i att jag vill sluta är just att det inte är snyggt med en prilla helt enkelt. Ser inte bra ut på mig. Men kan jag ta en Onico när jag behöver i lugnan ro nu i början så låt gå.
Önskar jag kunde låta bli allt, men jag behöver en kram (snuskänsla) ibland. Den ska bort så småningom, men ok, låt gå nu i början.

Hoppas alla mår bra och kämpar på där ute i det nikotinfria!

[Författare]

Inlägg