[Boba Fett]

46 dagar nu. Det har rullat på rätt bra i några dagar, så pass att jag inte varit så noga på att ha ingefära, tuggummin eller annat tuggsubstitut hemma de senaste dagarna. Men igår hände en grej som tog mig lite med överraskning. Efter middagen när jag skulle slänga på en kanna kaffe så var kaffet slut, och sambon sa något obekymrat om att vi fick köpa det nästa dag. Där och då, när jag inte kunde få mig en kopp starkt kaffe, blev det plötsligt fullt utslag på snussugen. Så jag började rota efter ingefära i kylen, men den var slut. Och påsen med tuggummi jag haft i jackfickan va också slut. Plötsligt började jag känna mig smått desperat, med växande spänningshuvudvärk. Fast det var inte direkt så att jag längtade efter smaken av snus, jag var mer liksom inträngd i ett hörn och med en sjudande irritation som kändes helt befängd men samtidigt var för stark för att bara kunna skaka av mig. Till slut hittade jag ett gammalt tuggummi som låg löst i fickan och började tugga på det. Då började det värsta sjunka undan så smått.
Nu har jag fyllt på lagret med både ingefära, tuggummin och halstabletter, och tänker att det nog är klokt att ha lite sådana substitut nära till hands ett tag till.
Och kaffet då? Jag sprang ner en halvtimme senare och köpte ett paket på kvartersbutiken för smått hutlösa 50 spänn.

[Boba Fett]

I dag utbrast min kontorskollega ”nej, nu skulle det smaka finfint med en snus. Eller vad säger du?”. Sen plockade han fram en dosa och viftade inbjudande med den. Det är den första så tydliga provokation jag utsatts för sedan jag slutade. Men till min förvåning kände jag inget särskilt. Viss överraskning, förstås, över själva provokationen. Men det fanns ingen krok som drog mig mot dosan, ingen framvällande lust att tacka ja och ”bara ta en”. Så det var inga problem att tacka nej, det krävdes ingen förhandling med mig själv.
Nå, jag kanske ändå ska vara lite tydligare med kollegorna om hur seriös satsningen är, för att undvika fler liknande situationer framöver. Eftersom jag är pappaledig merparten av veckorna i höst har jag inte träffat dem så mycket på sistone.
Har förresten bestämt mig för att jag ska göra mig av med Knox White-dosan som hängt med oöppnad sedan jag spottade ut min sista snus för 38 dagar sedan. Det känns inte som den fyller någon funktion längre. Den bara liksom ligger där och påminner mig om att jag brukade snusa. Och det kommer jag faktiskt ihåg ibland ändå.

[Boba Fett]

Hahaha, bebisens majskrokar! Been there 🙂 Fortsätt kämpa! Och jag tycker absolut att du ska belöna dig själv nu, på något påtagligt sätt, för alla de dagar du redan gjort. Kanske ett restaurangbesök, en bio, en konsert, en flaska fin rom, ett nytt tv-spel eller vad du nu gillar. 37 dagar, det är fantastiskt bra gjort och det är värt att fira. Och som både Jallaz och Mumintrollet påpekar så finns det ju egentligen inget i snuset som är bra, eller som kommer att lösa livets upp- och nergångar. Det är en drog, som skapar ett stenhårt beroende som ständigt måste tillfredställas bara för att du ska hålla dig på en normalnivå där du mår någorlunda okej och balanserat. En riktig skräpdrog, med andra ord.

[Boba Fett]

Hepp! Plötsligt, när man sitter och funderar på om man kanske skulle skära till en bit ingefära, eller om det möjligtvis är dumt att fortsätta med detta substitut, så dyker en sådan här länk upp i Facebook-flödet. NU vet jag förvisso inte hur mycket stöd dessa påstådda positiva effekter har i rejäl forskning. Men går det att hitta tio skäl, så borde ju åtminstone några av dem vara korrekta. Kul för oss nyblivna ingefära-junkies, med andra ord 🙂
http://www.newsner.com/2015/11/det-haer-haender-med-din-kropp-naer-du-aeter-ingefaera-varje-dag/

[Boba Fett]

Ja, jag hoppas du har rätt Mumintrollet. OCh faktum är att jag haft ett par riktigt hyggliga dagar nu sedan sist jag skrev. Så det är inte bara gråtoner. Snarare spräckligt, med både ljusglimtar och dova, murriga fläckar.
Men 30 dagar i dag! På sitt sätt känns det obegripligt. Jag har aldrig tidigare, inte sedan tonåren, varit nikotinfri så här länge. Det känns stort. Det känns som ett viktigt första delmål i kampen mot nikotindjävulen.
Jag firade det lite redan i går, faktiskt. Eller, egentligen var vi ute för att fira min sambos födelsedag. Men mina 30 snusfria dagar inkluderades också på ett hörn i firandet. Det blev en helkväll på en kanonbra libanesisk restaurang, med säkert 13-14 rätter som passerade förbi och ett gott vin till det. För smaklökarna var det rena himmelriket. Framåt nattkvisten rullade vi hem, proppmätta, rundfotade och glada.
Just det, att fira hållpunkter i snuskampen med restaurangbesök, ska jag absolut försöka fortsätta med. Dels är det ett trevligt sätt att uppmärksamma att smaklökarna återvänt till livet. Dels är det ett fint sätt att inkludera eventuella partners, eller familj och vänner, i snuskampen.

[Boba Fett]

Ja, usch, att ta sig en snus så att man kan bli som folk igen, den känslan har snurrat mycket i huvudet de senaste dagarna. Det börjar också gå upp för mig nu, på allvar, att ett tungt skäl till att det är så svårt att bli kvitt snuset är att det är så djävulskt lätt att börja igen. Verkar som om vi är inne i liknande svackor, DrSnus. Jag känner igen väldigt mycket även i det du skriver. Är själv också hemma pappaledig med småbarn, en niomånadergrabb som vaknar någon sväng varje natt, så en del av de mer snusstressiga prövningarna kommer helt klar från olika tålamodskrävande situationer med barnen.
Men det är nog bara att kämpa på, som du säger. Snart en månad nu för din del, det är lysande bra jobbat!
Och det är på något sätt skönt att höra, som du säger VanQuijote, att det brukar komma en psykiskt tuff period i det här skedet. Jag nämnde det för min sambo också, efter att ha läst ditt inlägg. Det blev enklare för oss att prata om mitt svajiga humör då, när det gick att koppla till andras erfarenheter också. Så tack för den!
Och när det gäller ingefäran. Haha, ja, härligt att det inte bara är jag som noterat att det är skillnad på ingefära och ingefära. Än så länge har jag dock bara upptäckt att vissa bitar haft en stöddigare bränna och mer långvarig smak än andra, men jag har inte klurat ut om det går att skilja på bra och dåliga bitar innan köp. Jag går mest på de rötter som ser roligast ut.

[Boba Fett]

Nä, nu har jag haft ett par ruttna dagar, där mitt humör åker jojo och jag känner mig både nedstämd och irriterad utan några större skäl till det. Jag vet inte om det kan handla om dopaminbrist? Men snussuget har kommit tillbaka med förnyad kraft, och jag känner att jag plötsligt har taggarna mer utåt mot sambon och vännerna. Det känns lite som om bägaren för tålamod har sprungit läck, och i situationer där tålamodet skulle behövas (i vissa samtal med sambon, när barnen ska kläs på osv) kan jag nästan känna hur det forsar bort mellan mina fingrar. Det är jobbigt att hantera, jag har varit den tålmodige i familjen tidigare.
I morse fann jag mig själv tänka att jag kanske borde unna mig en liten dosa, eller kanske ett paket cigg. Tanken fladdrade mest förbi, men under några sekunder där var hjärnan bara allt för beredd att hålla med. Vilken skruvad tanke ändå, att unna sig för att man varit duktig med att sluta.
Nåja. Jag ska inte. 23 dagar nu, och jag har börjat upptäcka att det finns olika kvalitet på färsk ingefära.

[Boba Fett]

Ja, ni har säkert rätt Kistatarzan och Vante Ante, att det handlar om försvar och missriktad lojalitet, för att slippa ta tag i det egna beroendet. Att man är i olika faser – mer eller mindre benägen att prata om att sluta osv – förvånar mig egentligen inte heller. Jag menar, det tog ju mig en lång, lång tid att bli redo att sluta själv. Men just min polares grepp att börja bortförklara mina upplevelser och erfarenheter som något lite udda och misstänkt, som antagligen inte skulle drabba honom på samma sätt, det är lite svårt att hantera. Men att le ofta är ett väldigt bra råd, det försöker jag tillämpa i stort och smått 🙂

Kämpa på Kistatarzan! Fem dagar utan snus nu? Då borde du ha tagit dig igenom den gräsligaste abstinensfasen. Kanske har du redan börjat känna positiva hälsoeffekter? Annars kommer de snart, jag tyckte själv det var väldigt häftigt och påtagligt hur händerna blev varma igen. Och förstås smaklökarna, att äta riktigt gott och skämma bort sig själv ett tag är ett tips. Jag känner mig också mer fylld av energi nu, liksom mindre säckig på kvällarna.
För egen del känns det som om sömnen också börjar ordna upp sig. Jag ska kanske inte ropa hej riktigt än, men de senaste dagarna har jag sovit riktigt bra. Tre veckor utan nikotin idag. Tror det får bli bubbelvin med sambon för att fira i kväll.

• Det här svaret redigerades för 9 år sedan av Boba Fett.

[Boba Fett]

Dag 19. Känns rätt lugnt. Det har gått några dagar sedan jag senast kände något riktigt jobbigt snussug. I stället fantiserar jag väldigt mycket om mat. Just det här att smaklökarna vaknar igen har varit rena uppenbarelsen för mig. Och om ni frågar mig så är det ett tungt skäl att inte börja igen, ett skäl som jag ska försöka minnas i framtiden när lockelsen att bara ta en snus, eller en cigg, blir svår. Varför mula in munnen med nikotin när det finns så mycket gott att äta därute?

Jag har också en fundering, som ni andra sluta snusa-kämpar kanske har tankar om. Jag har försökt prata om mina avgiftningsupplevelser med ett par vänner som själva är aktiva snusare. Inte för att försöka tvinga dem att sluta, jag vet att det krävs egen vilja och övertygelse för det. Men för att jag tänker att de borde kunna relatera till mina upplevelser (vilket skulle kunna vara ett stöd för mig) och kanske också kan vara intresserade av och ha nytta av mina erfarenheter. Meen, reaktionerna har varit ganska märkliga. Särskilt en god vän (själv storkonsument av lössnus) har bemött mina erfarenheter med kommentarer av typen ”nej, det känner jag inte igen” och ”Jaha? Du blir nog mer påverkad än mig av snus” och ”du verkar göra en större grej av beroendet än vad jag gör”. Samma polare har också, lite förvånat, hävdat att det väl i princip är ofarligt med snus. Och han är tämligen obenägen att relatera till negativa upplevelser av nikotinbruk, som huvudvärk somliga kvällar när man snusat mycket osv osv. Det gör mig konfunderad. För själv vill jag hävda att jag var medveten om mitt missbruk och dess baksidor också långt innan jag spottade ut min sista snus.
Sen är det inte så att jag nödvändigtvis måste snacka hål i polarens huvud om snusande, han får ju självklart fortsätta snusa om han vill. Men han är en väldigt nära vän, så det faller sig naturligt att beskriva vad jag går igenom. Att då inte kunna mötas i gemensamma upplevelser är väldigt frustrerande.
Har ni också upplevt det, att det kan vara svårt att prata med nikotinister som själva inte lagt av?

[Boba Fett]

Det blev så fullt upp med förberedelser innan avfärden, och sedan med inspelning och häng under helgen, så jag har inte hunnit skriva här i dagboken på några dagar. Men ni hade helt rätt VanQuijote och Mumintrollet. Det var inte särskilt svårt att avstå i helgen. Jag kunde till och med följa med polarna ut på rökpaus utanför stugan, utan att själv be om cigg eller snus. I stället för nikotin fokuserade jag mer på matlagingen och såg till att vi fick riktigt gott käk, och lade också lite extra pengar på nötter och annat tilltugg.
Det är lite intressant, jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om nötter, chips eller liknande tilltugg när jag har druckit öl. Jag har ju redan haft mitt tilltugg, den eviga snusen. Men nu, utan snusen, öppnar det för nya möjligheter att faktiskt undersöka vad som är gött tillsammans men en kall öl. Paranöt till exempel, är den god till öl? Jag vet inte, jag känner den knappt. Men den tål att undersökas.
Jag upptäckte också en annan positiv effekt av att avstå nikotin i helgen. Tidigare gånger när jag spelat in musik har nikotinsuget ofta pockat på i bakgrunden. Typ, vi tar två tagningar till, sen får det bli en cigg eller en rejäl dubbelsnus. Särskilt när det varit knepiga grejer som ska göras så har snusen gått åt i en alldeles rasande fart. Den här gången var inte det störmomentet med, inget fipplande med snusdosan och inget spring för att röka. I stället kunde jag fokusera fullt ut på vad jag höll på med, och det kändes som om jag fick lättare att gå in helt i musiken.

[Författare]

Inlägg