[Bulel]

Nu firar jag en vecka nikotinfri imorgon och avslutar veckan med ett test utan dess like. Fest med en massa nikotinister. Må självkontrollen vara med mig ikväll, och låt världens prillor ruttna och försvinna.

[Bulel]

Det känns som att det svåraste med att undvika snuset måste ligga i att hålla sig borta även när livet är jobbigt och man behöver intimt stöd som aldrig förr. Själv så tror jag att mitt beroende har varit det som känns som en varm filt över hjärtat när man känt sig ensamt inför världen. Jag beklagar verkligen det som är med din farfar, och jag är glad över det faktum att du är så stark att du pallar igenom jobbiga stunder utan denna varma filt.

All lycka till dig Sorgen!

[Bulel]

Tack för svaret! Jag återhämtade mig ikväll med att dricka en öl, och blev förvånansvärt påverkad av den. Det är som att bristen på snus gjort kroppen till en trettonåring med första folkölen i hand. Jag ska verkligen se över det där med att börja träna. Mycket i det som hållt mig fast med nikotinet i alla dess former är synen på mig själv som en dekadent människa som inte nås av tränings- eller hälsohetsen. Att nu lägga av med snus för att bli mer hälsosam ger mig då också ett inre motstånd till att förändra något annat i mitt liv, även om det kan hjälpa mig med att förbli nikotinfri. Jag vill alltså inte lägga tid på att äta eller röra på mig, bara för att det går mot min egen självbild. Även fast jag har allt att vinna på att lägga ner denna dumma självbild och ba växa upp och förstå att min identitet är byggd på lathet och självberättigande. Jag lägger därmed helt enkelt till dekadensen till listan på saker jag behöver komma över tillsammans med snusmonstret.

Tack!

[Författare]

Inlägg