Forumsvar skapade
-
Läste om kokainmissbrukare som slutat och de verkar följa ett mycket liknande mönster som snusare. Först en fysisk abstinens som är över efter en vecka, sen tre deppiga månader när receptorer degenereras, sen resten av första året när allt görs för första gången utan kokain. Slutligen kan det komma plötsliga sug i upp till 10 år efteråt…
Och där får vi hoppas att nikotin och kokain skiljer sig… På tio år kan man snubbla många gånger…
Att aldrig glömma att man är en nykter snusare som bara är en snus borta från träsket och insikten att man klarar av att låta en plötslig våg skölja över sig. Det går över snabbt och varje gång kommer man ur fighten som en vinare och vet att man numera kan spöa den forne mobbaren när som helst. Så får det vara för resten av livet, för att börja snusa är dumt, men att sluta snusa mer än en gång i sitt liv är stenkorkat…
Allt sitter i huvet och fungerar likadant likväl de första 3-4 dagarna som efter flera år. Man kommer till ett vägskäl, väljer en av vägarna, vandrar på och ser sig sen aldrig om igen och velar om man valt rätt stig. Att bestämma sig att nu fan får det vara nog och hålla sig till det.
Vägvalet är det rätta för oss alla, vi har bara kommit olika långt för att vi inte startade samtidigt.
Tog träningsuppehåll över helgen, sov ut, käkade kolhydrater och så var man på banan igen. Ibland behövs det en påminnelse om varför man slutade. De inprogramerade belöningslooparna i reptilhjärnan är nog där för att stanna. Det går nog inte att göra något åt, 38 års duschande med nervgifter sätter sina spår. Däremot kan man bli medveten om vad som triggar igång krokodilen och lära sig att bli förutseende. Dessutom så varje gång man väljer att inte ge efter för impulsen att tjuvkoppla dopaminduschen, så blir man starkare och starkare. Beslutsamhet och tro på sig själv, att man faktiskt klarar det, räcker väldigt långt. Och förhoppningsvis får det förbli så livet ut. Jag kan glädja alla nyblivna slutare med att det blir lättare och lättare ju längre tiden går.
Plötsligt hände det… Vaknade kallsvettig ur en dröm där jag i drömmen drabbades av akut nikotinsug och var på väg ut genom ytterdörren för att köpa snus. När jag vaknade av drömmen var jag kvar i känslan och kände under ett kort ögonblick ett rejält verkligt sug. Det har gått över ett år sen något liknande hände.
Nu för tiden så känns dessa händelser inte speciellt hotande, jag blir mest påmind om hur fångad reptilhjärnan är och att den fortfarande kan triggas av vissa uppsättningar av stimuli. Jag vet att: Stopp, Tänk och sen Agera fungerar fortfarande för att stoppa dessa impulser…
Vad som triggade mig känner jag igen nuförtiden. Jag är övertygad om att vi alla har våra egna unika mönster, och genom att bli medveten om dem, så blir vi enormt mycket bättre rustade.
I mitt fall handlade det om att jag har tränat extra hårt minst fem dagar i veckan under en längre tid. Detta har kombinerats med lågkolhydratkost där var femte dag medvetet har varit en undantagsdag. Dessa dagar har jag tillåtit mig snabba kolhydrater som ris, bröd, pasta, potatis och även en viss mängd socker.
Allmän utmattning av den håra träningen, en begynnande förkylning, trötthet efter en extra stressig arbetsvecka med mycket kaffe och en fredagsöl med arbetskamrater efter jobbet, sammanföll med min kolhydratsdag…
En kedja av händelser och faktorer kan samverka och skapar ibland extra djupa svackor och då kan snustrollet plötsligt försöka sig på en blixtattack, även efter lång tid. Det har det inget för… Nuförtiden vet jag hur reptilhjärnan fungerar och att om man bara ignorerar impulsen så går det snabbt över.
