[cumulusnimbus]

Grattis!

Du har en fantastisk vår framför dig. De nästa 164 dagarna kommer att bara flyga iväg. På rulle i nedförslutan. När man gjort ett år så har man gjort allting man vanligtvis gör under ett år, men den här gången utan snus. Grymt bra jobbat!

[cumulusnimbus]

Tack Mumintrollet!

Jag stod faktiskt bredvid en kollega som grävde ut det absolut sista lössnuset ur en dosa General, där det nog var mer vax än snus i den minimala prilla han lyckades göra. Utanför snöregnande det och jag tyckte det bara luktade riktigt äckligt och tyckte lite synd om honom eftersom han med största sannolikhet snart skulle vara ute i ruskvädret på väg mot Pressbyrån. Jag har funnit min inre styrka och slipper do my walk of shame…

Flatpicker gav nyckeln:

”Det jag menar är hjärnan belöningssystem är ”beroende” av yttre påverkan när allt kommer omkring. Vi behöver yttre faktorer som triggar igång den. Jag kan tex. komma på att jag mår bra som fan när man får igång en rolig diskussion tillsammans med vänner och skrattar tillsammans. Jag får en kick och blir på gott humör. Hade jag suttit där själv utan någon att prata med, något att läsa, titta på eller äta så hade jag inte fått nån kick. Mitt beroende i detta fallet är socialt umgänge eller något att syssla med.

Den insikt som jag vann då och uttryckte i mitt svar till Flatpicker har blivit min ledstjärna, min viktigaste lärdom under det här projektet. Jag svarade:

”Det är nog precis som det är. Den yttre påverkan som triggar belöning ska ersättas med skratt tillsammans med vänner. Närhet. Träning. Socialt umgänge med personer som gör en glad. Njutningen av välkokt mat. Lek med barnen. Kantarellplockning. Grillkvällar. Alla lågintensiva vardagskickar som tillsammans adderas ihop till en livskvalité som tillförda kemikalier inte kan ge. Att slutligen växa upp och fatta att det inte behövs nervgift för att uppleva adrenalin/ dopamin/ endorfinkickar i vardagen för att må bra. Att ge kroppen och själen tid att öva upp känsligheten för vardagskickarna. Sensitivisering för de små triggarna av kroppsegna signalsubstanser, istället för habituering till överdoser av yttre tillförda kemikalier som tjuvkopplar belöningssystemen. Att fatta att rytmer är cirkadiska och lära sig leva med både anspänning och avspänning. Att inse att dalarna behövs för att topparna ska upplevas som toppar och ge den belöning som man så intensivt jagar. Att hitta balansen igen som man sabbade med kemikalier redan när man var tonåring. Att förlåta sig själv och gå vidare. Att förstå att det här handlar om en grundlig make-over som kommer att ta sin tid. Att aldrig glömma att masterdrogen snus varit motorn i allt detta destruktiva. Genom att hålla det utanför sitt liv så faller så småningom pusselbitarna på plats i stort sett av sig själv. Det är inte bråttom, vi har resten av livet kvar att skapa livskvalitet för oss själva, våra kära och för våra vänner. Det är vi värda”.

[cumulusnimbus]

Du kan vara lugn, du kommer inte att vara i det stadiet så länge till.

Alla är vi förstås olika, men ändå kan man se vissa mönster. Första veckan är förstås helt i en klass för sig när nikotinet går ur kroppen, när man är som ett kortslutet flipperspel. Sen kommer en tung tremånadersperiod när nikotinreceptorerna degenereras. Dag 40 och 100 tycker jag var viktiga. Runt 40 så torskar många och efter 100 är man framme i en rent psykologisk fas. Som ett sorgearbete vid en skilsmässa eller när någon anhörig dött. Man kan säga att förstå året kommer att bli första kräftskivan, julmiddagen, sportlovsturen, midsommar osv. utan snus. Sen efter ett år har man gjort allt en gång… Ett långt fade-out där man knappt märker att det går längre och längre mellan gångerna man tänker på snus. Man påminns speciellt vid stressituationer som du beskrev, och man blir ju faktiskt snarare ineffektiv av snus än tvärt om. Ungefär som en tjackpundare som snott en Volvo 240 och i topptempo skruvar sönder den totalt, för att sen inte palla att sätta ihop den igen 😀

Det är dock fortfarande viktigt att sätta upp delmål, 6 månader 200 dagar, 9 månader 300 dagar, 1 ÅR osv.

Efter året är det black swan händelser som är farliga. Plötsligt slår blixten ner från klar himmel och man bryter foten, blir sparkad ur bandet, hunden måste avlivas, mor får cancer, frun vill skiljas och barnen får klamydia, typ på en gång… Många tar dessa tragedier som en ursäkt att börja snusa igen, men problemen blir ju inte mindre för att man lägger till ett missbruk som grädde på moset…

Efter två år känns det som man faktiskt har grejat det. Ett grymt bonus som man inte räknat med är att man skaffat sig strategier för förändringsarbete och personlig utveckling, genom erfarenheterna man vunnit genom snusresan.

Liksom man tidigare varit expert på att hitta smitvägar ner i dekisträsket, så kommer ett nytt självförtroende och en initiativsförmåga att jobba hem nya projekt. Att sköta sin hälsa, sin motion, vårda sina relationer, läsa och utvecklas, bli en klippa som cheferna vet levererar osv.

Snuset lägger sig som en våt filt över en och stoppar så mycket processer som kan leda till potentiell lycka och framgång. Det gäller att aldrig glömma att livet är för kort för att snusa bort. Att komma till ett avslut med sorgearbetet, säga FU till snustrollet, och sen stärkt gå vidare…

Thats it…

[cumulusnimbus]

Jag trodde det issen… Stort grattis!

[cumulusnimbus]

Härligt! Och nu kommer våren så snart så då är det bara att ligga på rulle och räkna dagar. Efter 50 kommer 100 i ett nafs.

[cumulusnimbus]

Hjärtrusningarna och den ökade pulsen ger sig när du ligger i din grav. Och dit kommer du snabbare med snus än utan. Samma sak med avslappning, du blir inte avslappnad av snus, det är faktiskt tvärtom.

En halv stock har gått åt, gör dig själv en tjänst och spola ner den andra halvan på toaletten. Nolla räknaren och kör på utan snus igen.

[cumulusnimbus]

Gott Nytt År alla snusslutare,

En dag som denna är det många som ser fram emot det nya året med ett nytt nyårslöfte, att sluta snusa. Grattis till ett bra beslut i sådana fall!

Vad de flesta vet, är att många inte lyckas inte med att hålla sina nyårslöften, men på detta forum finns det flera exempel på motsatsen. Grattis till er alla som firar jämt! En stor anledning till att det går så bra att sluta snusa för oss som läser, skriver och kommenterar här på forumet, är det enorma stöd som alla fantastiska snusslutare här ger.

Nikotin är enligt vissa forskare ett nervgift som ger abstinenssymptom i klass med heroinavtändning. Hos snusmissbrukare är det inte ovanligt att det finns en snus inne hela, eller nästa hela, dygnet om. Det gör att nikotinhalten i en snusares blod är upp till tre gånger högre än hos en rökare. Inte konstigt då att vi mår lite mysko ett tag efter att vi slutat…

Eftersom nästan all internationell forskning kring nikotin fokuserats kring rökare, och vi skandinaver i stort sett är ensamma i världen med att missbruka snus, så finns det en enorm okunskap kring var ett snusmissbruk innebär för oss som fastnat i Swedish Matchs spindelnät.

Därför ska vi inte vara förvånade när vår omgivning inte förstår vidden av hur heroiska vi är när vi bryter med snuset. Alla vi här på forumet däremot, förstår mer än väl vilka hjälteinsatser som pågår…

Det är busenkelt att sluta snusa: spotta ut, skölj och sen är det klart! Det svåra är att inte börja igen…

Här får vi stöd av varandra, vi är alla i olika faser av slutandet, veteranerna kan varna för blindskär framöver i resan och nya vänner påminner oss alla om vilken kamp det är som väntar om vi sänker garden igen. Missbruket är bara en snus bort, oavsett hur länge vi än har lyckats hålla oss borta från nikotinet.

Vinsterna är för mig förvånansvärt många fler än på den lista jag själv skrev när jag slutade. Alla fördelarna på min lista visade sig var sanna, som bonus tillkom många positiva överraskningar som jag var helt omedveten om för 3.5 år sedan. Fast den utläggningen förtjänar ett egen inlägg längre fram.

Nu kommer ljuset, ha en fantastisk vår!

• Det här svaret redigerades för 8 år, 11 månader sedan av cumulusnimbus.

[cumulusnimbus]

Bakom varje framgångsrik man står en förvånad svärmor… 😉
Kämpa på!

• Det här svaret redigerades för 8 år, 11 månader sedan av cumulusnimbus.

[cumulusnimbus]

Grymt jobbat Perseus!

[cumulusnimbus]

3 månader och sen 100 dagar är grymt bra mål. Efter 100 kände jag att jag var över puckeln ordentligt. Vist svänger det upp och ner men det blev enklare och enklare efter det. Tänk även på att vi precis haft vintersolstånd och större delen av befolkningen mår skräp med eller utan snus. Nu blir det ljusare och du kommer att snusfri uppleva en av de bästa vårarna på länge. Garanterat!

[Författare]

Inlägg