[cumulusnimbus]

1200

[cumulusnimbus]

Inlägget var förstås menat till sverker

[cumulusnimbus]

Just i den fas av slutandet där du nu befinner dig, är när väldigt många kastar in handduken verkar det som. Vetskapen att hjärnan degenererar nikotinreceptorer och att den processen har sitt maxläge kring 40-50 dagar, hjälper föga när de låga dopaminhalterna gör att man blir så deprimerad. Lösningen är bara en snus bort viskar snustrollet, och det är i det här vägskälet som den stora sorteringen sker. Man eller mus?

Även om det känns tufft just nu, så kan jag liksom många andra intyga att det är snusmonstrets sista stora offensiv och att om det huvudslaget vinns, så kommer dusterna därefter bli sällsyntare, kortare, svagare och lättare att vinna.

Mer än du tror står på spel och vinsterna är större än vad du kunnat gissa. Gamla vanor går att bryta och det är värt det…

[cumulusnimbus]

Trött såhär i höstmörkret, kanske lite snus skulle pigga upp?

Eller kanske en vecka all-inclusive med sol, pool och sandstrand på ***** hotell? Dyrt? Nej det kostade bara lite drygt 100 dosor Ljunglöfs Ettan, om man snusar som jag gjorde, dvs. en dosa lössnus per dygn. Hundra dosor blir då 100 dagar eller lite drygt tre månaders snusfrihet…

Många här har beskrivit det på liknande sätt, att just efter 100 dagar så är man över krönet och har blivit en icke-snusare.
Få se nu vad är mest värt, fyra liknande resor om året eller årsabonnemang hos Swedish Match?

Om snustrollet själv får välja…

[cumulusnimbus]

Grattis! 100 dagar är en så stor bedrift!

[cumulusnimbus]

Grymt duktigt! Grattis!

[cumulusnimbus]

Det var ingen spark Jallaz. ja möjligen en liten uppåtknuff med Dr. Martinkängorna då…

Det tog mig 38 år och sjuttielva utbrytningsförsök innan jag kom loss. Jag är väldigt medveten om att 3 år av 38 år är en kort tid satt i perspektiv, så jag tar inte för givet att jag är ”botad”. Snarare som Issen beskriver, det suger till ibland men jag väljer att inte agera på det. Det finns inga garantier att det kommer att vara så för evigt och jag vaktar mig själv jäkligt noga.

Jag läste mycket om blandmissbruk och det fick mig att fatta att min hjärna fungerade som ett kommunicerande kärl. Det jag förlorade på gungorna tog jag igen på karusellerna. När jag drog ner på snus ökade jag kaffe istället. Istället för snus blev det socker osv. Träning blev träningsnarkomani med efterföljande skador osv. Aldrig riktigt lagom med någonting. Det kan vara bra att ta helvita perioder i samband med snusstopp. Dvs. ett tillfälligt stopp för kaffe, snabba sockerarter, alkohol, toksatsningar på motion, nätpoker eller vad man använder att kompensera med.

Idag är jag väldigt lagom. För jag vet att allt annat försätter mig i riskfyllda situationer både med nikotin, min hälsa, min ekonomi och mina sociala relationer. Jag äter bra mat och väljer mina sockerbelöningar kräset, dvs. längre mellan gångerna, mindre mångder och aldrig frosseri. Alkohol samma sak, dricker knappt någonting längre och mängderna är i de sällsynta fallen mycket begränsade. Motionerar på gym 3 gånger i veckan och det är inga HIIT toksatsningar med tillhörande koffeintabletter. Jag dricker kaffe varje dag, men tar dagens sista kopp i samband med lunchen. jag försöker sova mina timmar och äta regelbundet.

Bottnarna och topparna har kapats och jag börjar fatta att det är såhär det egentligen ska vara. Observera BÖRJA förstå, för efter 38 år i turbo-bergochdalbana så blir det ryckiga livet det nya normala och man glömmer bort hur himla bra man faktiskt kan må. Att upptäcka den där unga grabben igen som man var innan man började bygga om belöningscentran i hjärnan.

Där är du snart med och jag ser fram emot Jallaz-kommentarer på snusforum som får mig att asgarva, en lång tid framöver.

• Det här svaret redigerades för 9 år, 3 månader sedan av cumulusnimbus.

[cumulusnimbus]

Jallaz, när tänker du bestämma dig? När jag slutade snusa så var du då i mina ögon en veteran på slutasnusa.nu. Sen dess har det velats fram och tillbaka. Efter 66 dagar är det mesta grovjobbet gjort och det är egentligen bara kvar att sopa upp resterna av det utslagna snustrollet. Det sitter en liten sabotör i hjärnan som vill att man ska misslyckas. Det enda man behöver göra att bestämma sig att följa de två gyllene reglerna:

Regel 1. Stoppa inte under några som helst anledningar in någonting med nikotin så länge som du lever
Regel 2. I alla övriga fall så gäller automatiskt regel nummer 1

Av någon outgrundlig anledning så behövs regel nummer två även om den är helt ologisk. För snustrollet ÄR ologisk även om det kan verka vettig efter en virre eller två… Om man vill blir bortfintad och grundlurad, så kommer man att bli det.

Att börja snusa är dumt. Att sluta snusa mer än en gång är faktiskt stenkorkat…

Lägg ner frossandet och ta långa promenader. Ta det lugnt med kaffe och alkohol några månader sen är det klart en gång för alla. Det fixar du lätt.

[cumulusnimbus]

Grymt bra jobbat! Grattis!

[cumulusnimbus]

Självklart så kan man klara av att sluta snusa på egen hand, men fallgroparna på vägen är många och genom att delta här och lära sig av andras erfarenheter, så ökar chanserna att man ska lyckas. Inga garantier kan förstås ges, alla är olika och måste hitta sin egen väg ut ur snusträsket.

Den trista verkligheten är att endast ett fåtal kommer i slutändan att vara framgångsrika i sitt utbrytningsförsök. Vägen till ett snusfritt liv är längre än man först tror, och det stöd man kan få av andra slutare, de enda som på djupet kommer att förstå de processer man går igenom, är ovärderligt.

Kör hårt och oavsett om du går solo eller plöjer berättelserna på forumet och blir aktiv här, lycka till med ditt slutande

[Författare]

Inlägg