Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
cumulusnimbusMedlem
Vad som är lurigt med snus är att det är ganska svårt att bevisa samband mellan snus och sjukdomar. Dels är det många faktorer som samverkar, så det blir svårt att föra undersökningar i vetenskapliga bevis. Sen är det också relativt få som snusar i världen, så det blir svårt att visa på samband, eftersom undersökningsmaterialet blir så litet. Om man jämför med rökning och lungcancer, så är det lätt att leda det i bevis, eftersom det är så många som röker.
Jag är övertygad att det finns en massa andra sjukdomar som är förknippade med snus förutom bukspottscancer. Förmodligen kommer det att visa sig att diabetes och alla läskiga följdsjukdomar till det kan kopplas till snus. Hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck kan ha många orsaker och snusning är förmodligen en starkt bidragande faktor. Det finns förmodligen goda skäl att vara paranoid, nikotin är ett nervgift som påverkar kroppens hormoner och hjärnans transmittorsubstanser på ett väldigt läskigt sätt.
Har funderat kring varför man som ung börjar att snusa och har först efter jag blev förälder förstått vuxnas ansvar. Barn ska inte behöva se en snusande mamma eller pappa, de blir nikotinister av det. För mig som i min familj haft flera generationer snusare före mig, var det nästan en självklarhet att bli snusare.
Nu när jag slutat tänker jag som så att om mina barn senare i livet är korkade nog att börja med nikotin, så ska de i alla fall inte haft mig som role-model. Jag har då även möjlighet att vara ytterst kritisk och mässande på ett väldigt trovärdigt sätt.
cumulusnimbusMedlemGrattis till 20 månader! Det har varit härligt att följa din resa och jag ser fram emot att fortsättningen. Skidstadiet har jag ännu inte kommit till, kanske dags även för mig att prova på det nu när dagarna börjar bli så fina…
cumulusnimbusMedlemVäldigt väldigt kul att höra! Stort grattis!
cumulusnimbusMedlemSnus-kaffe-alkohol-socker-motion…
Sett i perspektiv efter snart 56 månader, är att när jag var mitt i snurren, så förstod jag väldigt lite av vilka mekanismer som höll mig kvar i snusberoendet. Alla har förstås sina egna unika krokar, men jag hoppas att kanske mina misstag kan hjälpa andra att hitta sina egna unika vägar ut ur snusträsket.
När jag läser min egen tråd ser jag att jag under resans gång provat mig fram efter alla möjliga vägar, men att en sak varit konsekvent: inget nikotin in i systemet under några som helst villkor. Det finns inga undantag, det finns ingen situation där snus gör situationen bättre, varken kort- eller långsiktigt.
Utöver snus har jag under perioder även fimpat kaffe-alkohol-socker samt börjat motionera. När jag uteslutit en substans i taget, så har jag bit för bit lärt mig vad koffein, etanol, glukos och endorfiner gör för mig. Så småningom har jag även lärt mig hur jag använt mig av denna cocktail för att tjuvkoppla och reglera min hjärna.
Socker plockade upp mig ur blodsockerdippar, nikotin fick mig att hålla farten uppe, koffein förstärkte nikotinets effekter, brist på motion gjorde att när arbetsdagen var över var jag helspeedad och lågdosering av alkohol kapade toppen, så jag kunde slappna av och somna.
Likväl vaknade jag mitt i natten, bytte snus, började dagen med en stor mängd svart kaffe, skippade frukost och sen socker, mer kaffe och kedjesnusning där prillorna avlöste varandra. Vid lunchen var jag totalt utsvulten så jag tryckte i mig för mycket mat, fick paltkoma och löste det i sin tur med mer kaffe och mer snus. Afterwork var jag gärna med på, en cigarett till det, alternativt var ett glas vin ur boxen alltid gott till kvällsmaten och så spann det på.
Medelålders och fet av den combon, och sen var det bara diabetes, cancer, stroke eller hjärtinfarkt att vänta på. Take your pick…
Jag vände innan något hemskt hände och jag hoppas än idag att jag inte får betala retroaktivt av att jag misskött min kropp så länge. Idag reglerar jag mitt kaffe-alkohol-socker-motion och jag tror det har förbättrat mina odds rejält…
Både med att fortsätta att vara snusfri och att undvika läskiga sjukdomar…Det är lätt att ”summan av lasterna är konstant” sätter in när man slutar snusa och jag har inte varit något undantag från den regeln. Kaffe ersatte snus, socker blev en tröstare, alkohol gav en paus från eländet och tokträning gav endorfinkickar, men också skador.
Idag är det mycket mindre kaffe men det skulle kunna vara mindre, framför allt under eftermiddagarna… Socker kommer nästan uteslutande från långsamma kolhydrater. Det går månader mellan gångerna då jag dricker alkohol, eftersom jag tycker det sabbar min träning så mycket. Träning har blivit min nya passion och jag har lärt mig att hålla igen på den så jag inte skadar mig.
Nolltolerans mot nikotin. Nästan ingen alkohol. Reglering av kaffe. Socker från långsamma kolhydrater. Regelbunden motion på en sansad nivå som gör att jag håller mig skadefri…
Vet inte om det fungerar för er andra, men för mig fungerar det och så har det gjort i snart fem år. Jag mår otroligt mycket bättre och ser mycket yngre och friskare ut än vad jag gjorde för över 10 år sedan. Självklart går livet upp och ner för mig som för alla andra, men snuset är ur ekvationen, förhoppningsvis för alltid. Snuset var masterdrogen som sakta förgiftade mig och gjorde att allt det andra i cocktailen kom på köpet och blev giftigt det med…
Resan är tuff, men få som väl ger sig ut på den ångrar sig. Ni som funderar, det finns ingen rätt tidpunkt att sluta snusa, alla tidpunkter är dåliga, så ni kan lika gärna börja på en gång. Ni som kämpar, ni gör rätt, det är bara att fortsätta att hålla i, så släpper det fortare än man tror. Ni som har slutat, glöm aldrig hur det egentligen var, om ni gör det, så finns alltid forumet som kan påminna er om att det finns inget bra med snus… Inte en enda bra sak faktiskt…
- Det här svaret redigerades för 7 år, 11 månader sedan av cumulusnimbus.
cumulusnimbusMedlemHärligt mumintrollet! Målet är ju att vi alla ska bli veteraner även om vi är totalt oerfarna av att sluta snusa. Som du skriver, så behöver man inte ens veta orsaken varför man slutar eller varför man mår som man gör. Det gäller bara att fatta ett beslut och sen konsekvent följa det. Själv har jag gjort en massa komplicerade kopplingar som spänner över fysiologi, psykologi och sociologi, men det är egentligen inte nödvändigt för att sluta. Helt irrevelant faktiskt…
Man blir inte sjuk av att sluta snusa. Man blir inte fet av att sluta snusa. Det finns ingen speciell tidpunkt som är bra att starta sluta, alla datum för det är dåliga enligt snuslogiken. Man klarar deadlines och stress fastän man slutar snusa. Man klarar att bibehålla goda relationer till andra fastän man slutar snusa. Det finns inga godtagbara ursäkter för att inte sluta snusa eller för att börja snusa igen.
Om man vill sluta snusa så gör man det bara, biter ihop ett litet tag och sen håller man sig borta från nikotin i alla dess former. Stödet av likasinnade på forumet hat för mig varit helt avgörande för att jag lyckats med att bryta mönstren.
Jag har så många att tacka som då i början av min resa var veteraner och visade med sina goda exempel att det faktiskt går. En del tackar för draghjälpen och checkar sen ut när de känner sig klara, andra återvänder då och då och tar på sig veteranrollen och visar de nya som sliter och våndas att det faktiskt går. jag hoppas få se dig många gånger framöver här i forumet mumintrollet. Dina inlägg är alltid läs- och tänkvärda. Lycka till med din fortsatta resa.
cumulusnimbusMedlemAvsaknaden på svar beror nog mest på att det här forumet inte är speciellt aktivt…
jag har skrivit en hel del om detta i min tråd ; ”Det var ju busenkelt” och det finns faktiskt förklaringar till varför man går upp i vikt.
Man går upp i vikt fört att man äter mer och förbränner mindre. Bägge dessa saker händer då man slutar med snus.
Vid hunger utsöndrar magsäcken saltsyra som skapar ett sug efter mat. Om magen är tom sjunker magens pH. Snus innehåller svagt basiskt natriumkarbonat som neutraliserar magsyra. Man märker inte att magen är tom när man snusar, därför stoppar man inte in mer mat.
Nikotin triggar levern att sönderdela lagrad glykogen till druvsocker. Då höjs blodsockerhalten och man känner sig piggare och andra funktioner som triggar ätbeteende inaktiveras.
Nikotin är centralstimulerande och ökar sympatiska nervsystemets aktivitet, cellernas förbränning ökar.
När man slutar snusa ökar pH i magen, blodsockret blir lågt och förbränningen minskar. Samtidigt gör abstinensen att man lätt byter ut drogen mot andra droger, typ socker. Summan av lasterna är konstant…
Ät nyttig mat LCHQ (Low Carb High Quality) och börja träna/öka träningsfrekvensen/träningsaktiviteten är lösningen. Lite energi in, ökad förbränning och ersätt drogen med kroppsegna endorfiner.
jag är själv numera 12 kilo lättare, har ökat muskelvolym, sänkt fettprocenten, ökat konditionen rejält och min biologiska ålder har gått bakåt i tiden. Blodvärden har förbättras och livskvaliteten har ökats på alla sätt.
Det hade aldrig gått om jag inte hade slutat snusa… Man går alltså ner i vikt av att sluta snusa, men bara om man gör det på ett mycket medvetet sätt. För mig var snusslutandet en inledning till en livsstilsändring som varit det bästa jag gjort för mig själv i hela mitt liv.
Kan jag kan efter 38 års misskötsel av min kropp, så kan alla. Det är inget att vänta på, det är bara att köra…
- Det här svaret redigerades för 8 år sedan av cumulusnimbus.
cumulusnimbusMedlemGrattis! Nu kan du glida ovallat hela vägen i den långa nedförslutan fram till årsdagen. Visst kommer det uppförsbackar, men ingenting i närheten av vad du precis klarat av. Hundra är stort!
cumulusnimbusMedlemTror du är över krönet Mic…
Det blir aldrig värre än bakslaget runt 40 verkar det som. Sikta på att klättra över hundra, som är en bagatell jämfört med vad du nu precis klarat av, sen blir det en riktigt lång nedförsbacke till årsdagen.
Det kommer att gå!
cumulusnimbusMedlemKloka ord här. Visst är det enkelt att sluta, men så svårt att inte börjra igen…
cumulusnimbusMedlemHej Mumintrollet,
Ja det stämmer att det i extrema lägen kan komma påminnelser om snus. Vad som skiljer mellan 800 och 1600 är att det går mycket längre mellan gångerna och att det inte alls går lika djupt. Jag tar det dock på stort allvar eftersom jag torskade efter 550 dager förra gången jag slutade och att det tog mer än ett halvt liv innan jag förmådde att bryta igen.
Jag tror att det jag skrev om 10 år handlade om erfarenheter hos före detta kokainister. Vi får hoppas att det inte gäller snusare med… Annars får du och jag titta in här om 10 år och ge svaret på den frågan 🙂
Jag tycker det liknar ett exponentiellt avklingande. Första 3-4 dagarna är extrema nästa 100 jobbiga och sen börjar en utdragen avklingning. Kurvan går asymptotiskt mot noll, men kommer aldrig helt riktigt fram. Kanske det är så att det till slut går så lång tid och är så svagt, att det kan avrundas till noll. Om det sen tar 3600 dagar eller mer eller mindre får visa sig. Vi har hela resten av livet på oss att undersöka det!
-
FörfattareInlägg