[cumulusnimbus]

För inte så länge sedan så kändes det väldigt lätt att öppna den här sidan och skriva något om snusslutandet. Nu är det annorlunda, det känns som om jag inte har något att skriva. Snus är inte längre något viktigt i mitt liv och jag känner att jag inte längre har något väsentligt att bidra med till siten.

Spotta ut. Skölj. Stoppa inte in något med nikotin igen så länge du lever. Klart.

Det var ju busenkelt…

[cumulusnimbus]

I 40 dagar varar fastan Frille… Där du nu är är en extremt viktig brytpunkt. Gång på gång är det just här som många blivit tagna på sängen och kastat in handduken. De som gått vidare märker i efterskott att de varit precis innan ett jobbigt krön efter en brant uppförsbacke… Sen kommer en skön nedförslöpa där du kommer att glida fint ner mot 100. Ut och motionera så höjer du dina dopaminnivåer, så blir din resa enklare. Kör hårt, det här fixar du!

• Det här svaret redigerades för 8 år, 2 månader sedan av cumulusnimbus.

[cumulusnimbus]

Sabotageprogrammen slår på när många jobbiga saker sammanfaller. Inte heller ovanligt att man slår krokben på sig själv när man är nära något utsatt mål. Ibland är rädslan för att lyckas större än rädslan för att misslyckas av någon konstig anledning. Som om man av outgrundliga orsaker inte förtjänar den nyvunna självkänslan som slutandet har givit…

En snus eller en cigg kan inte spelar någon roll tänker man. När sen en pytteliten spricka i glaciären har skapats, så sitter man sen som ekorren i Iceage och krampaktigt famlar efter sin nöt, medans sprickan blir större och större för att slutligen rämna…

Gång på gång kan vi läsa om det här, men det verkar som om var och en själv måste dunka huvudet i väggen för att på djupet fatta. Har man använt nikotin i många år så har man utvecklat ett missbruk. Nikotinreceptorer i hjärnan finns kvar. Basala delar av hjärnan har byggts om och det finns ingen reparatör som kan återställa det man förstört. Det enda som gäller att fatta att man varit fångad i en apdålig relation med snustrollet, kommit till ett vägskäl, valt väg, och gått vidare utan att se sig om. Och sen aldrig glömma bort det…

Grymt bra gjort Boba Fett att vända i dörren, du förtjänar bättre än så!

[cumulusnimbus]

Det är så lätt att tro att det inte går att sluta efter att man gjort samma misstag flera gånger på raken. Att resignera och acceptera att det till slut kommer att stå på ens gravsten att här ligger en snusare…

För mig tog det 38 år innan jag på djupet fattade att jag faktiskt höll på att snusa ihjäl mig. När det känns som att man man står på gravens kant och att det bara finns två vägar att gå, ett steg framåt och fritt fall ner i oändligheten, eller en 180 graders vändning för att få vara med ett litet tag till… Då blir det busenkelt att sluta… Det enda jag ångrat var att jag inte tog tag i det mycket tidigare, för det är dumt att börja snusa, men riktigt stenkorkat att sluta snusa mer än en gång.

Kör hårt Mic, jag ser fram emot dina månadsrapporter.

[cumulusnimbus]

Härligt att se att det gått så bra. Rätt inställning från början och du grejade det.
Stort grattis!

[cumulusnimbus]

Det kan komma jobbiga perioder även flera år efter att man slutat. De svackorna blir dock svagare och kortare med tiden. Som du skriver, det hjälper att skriva av sig här och kolla in vad veteranerna skrivit. Gå längre bakåt i tiden och läs även vad andra än de du nämnde har skrivit. Det finns väldigt mycket lära av andras försök att sluta.

Sen är det så att alkohol och nikotinbruk hänger ihop. Nästan alla alkoholister till exempel, är även först nikotinister. De flesta som är narkomaner är sen oftast nikotinister och har alkoholproblematik med. Droger tjuvkopplar hjärnan på likartade sätt och man kan omedvetet blandmissbruka det mesta. Tyvärr är det så att snus ofta är inkörsporten till ett blandmissbrukarbeteende där olika komponenter kan vara en del av cocktailen. Kaffe-, socker-, nervtabletter-, sömntabletter-, spel-, sex-, träning-, alkohol-, narkotikamissbruk eller vad det nu kan vara…

Att skippa det man känner är ett problem är nog klokt. Att vara vaksam och lagom med annat med. Att köra perioder med fasta av det mesta är även ett bra sätt att lära känna sig själv och fatta hur olika substanser och beteenden påverkar en.

Att bestämma sig att köra en drive och samtidigt öka träningen, äta supernyttigt, skippa alkohol, kaffe och socker i x veckor ger en nytändning och stärker en att komma ur svackor. Skriv även av dig igen när det känns kämpigt.

Kör hårt, det här fixar du!

[cumulusnimbus]

Missade 1500 med 3 veckor… Tiden mellan jag skriver i min egen tråd går allt längre för varje gång. Känner att jag liksom inte har så mycket att skriva om längre. I stället upprepas historierna som av en senil farbror på släktträffen.

Det som en gång var så centralt har bit för bit suddats ut och snus berör mig inte längre, mer än att det normala är att jag tycker att det luktar äckligt och att snusdrägglande är direkt frånstötande.

Visst är det skönt att glömma hur man fick kämpa, men vad jag inte har glömt är att jag många gånger i högmod underskattat ett till synes utslaget snustroll. ”Nu är jag frisk, stark och i kontroll, så jag kan unna mig något lite när det är party” De partyna har tyvärr sen varat i flera år… Snustrollet piggnar snabbt till igen från dvalan, om det bara får pyttelite hopp om framtiden igen.

Väck aldrig det troll som sover… så blir minuter till timmar till dagar till veckor till år

[cumulusnimbus]

Tresiffrigt, inte illa! Stort grattis!

[cumulusnimbus]

Kanonbra sammanfattat. Många dyker upp här för att sen försvinna igen. Man vet då inte om de resignerat och gått in i dimman igen eller om de brytit sig loss och inte behöver forumet längre.

När jag som nybakad slutare läste veteranernas inlägg så gav det mig mod att våga tro på att det faktiskt går att sluta. De flesta som slutar har en kedja av misslyckade försök i bagaget och det är ju inte precis uppbyggande för självförtroendet. Samtidigt som man velat har man gjort något som varit ineffektivt och det ligger där i bakhuvudet och gnager. Snustrollet är inte sen att förstå att just det är dess triumfkort. Veteranerna hjälpte mig och det känns skönt att kunna ge något tillbaka.

Samtidigt var det förskräckande att se att många bröt även efter mycket lång tid. Jag själv hade hållit upp i 1.5 år vid ett tillfälle för att sen falla pladask igen utan att riktigt fullt ut förstå vad som hände. Att hänga kvar och påminnas av andras kamp gör att man aldrig glömmer igen. För mig är det en hjälp, när man börjar underskatta snustrollets grepp, är man farligt ute.

Det är svårt att sluta, men samtidigt busenkelt. Spotta ut, skölj, låt bli att lägga in nytt nikotin så länge man lever. Klart.

[cumulusnimbus]

Hej mic, välkommen tillbaka.

Det krävs övning ett antal gånger innan det slutligen händer. Den här gången fixar du det.

[Författare]

Inlägg