[drjake]

Fem veckor snusfri. Fyra veckor nikotinfri. Det går upp och ned. Mår generellt bättre nu. Inte lika irriterad etc. Framförallt när jag kan träna hysteriskt. Spontankörde Vasaloppet öppet spår tex.

Men. Mitt problem är nog att jag kör ingefära/papper, och att jag gör det mer och mer. Tror det försvårar att bli av med abstinensen. Nu kan jag nästan längta efter att lägga in några skivor ingefära till morgonkaffet. Klart det är bättre än snus – men själva mindset, att man måste förgylla vissa stunder i livet (ffa avslutningen av måltider) med att lägga något under läppen.

Så bör väl skära ned på även detta, även om det känns surt…

Kämpa på alla därute!! Det blir bättre!

[drjake]

Idag två veckor nikotinfri, tre veckor snusfri. Det går ändå ganska ok. I alla fall de senaste dagarna tycker jag det har känts som det har lättat lite, känner mig inte fullt lika påverkad. Mycket träning och mycket ingefära och papper under läppen. Har funderat en del på det där att stoppa ett substitut under läppen. Hade gärna skitit i det, och visst håller man kvar vid själva vanan. Men det hjälper ändå såpass mycket och är inte jätteorolig för att det ska vara sätt att locka tillbaka mig till snuset. Och det är i stort sett gratis och jag stödjer inte Swedish match. Vad har ni andra för erfarenheter av substitut?

[drjake]

Tack så mycket martinb och irenepanik! All stöttning är uppskattat! Det betyder faktiskt mycket att tänka på att många går igenom samma skit, eller redan har gjort det.

Typiskt att man skriver här när det känns som mest motigt. Har nu varit snusfri över två veckor och helt nikotinfri över en vecka. Tycker att det faktiskt har gått ganska bra. Fram tills för ett par sen. Nu har den fysiska abstinensen lagt sig tror jag. Jag kör på ingefära och papper under läppen. Småäter mycket. Halstabletter och all möjlig skit. Nu är jag i den fasen att det mest akut fysiska är borta. Men det här är nästan värre tycker jag – jag känner mig nedstämd, irriterad, ledsen, sur. Och sorgsen över att inte få ta en snus. Längtar efter det snarare än känner att jag måste ha nu nu nu.

Jag är inte kul att leva med. Varken för fru eller barn. Idag fick jag första ordentliga känslan av att jag kanske ska skita i det här, att ge efter. Kommer inte det, men har tappat den där självklara inställningen att det här ska jag bara klara…

Måste öka träningsdosen ännu mer. Funderar på att anmäla mig till Stockholm Marathon. Då kan jag köra riktigt långa löppass som suddar bort abstinensen…

Fan, nu är det inte kul alls…

[drjake]

Dag 2 helt nikotinfri. Inser att hoppet från bara 2-3 nikotintuggummin per dag till inget nikotin alls blev tuffare än jag hade räknat med. Först nu som jag har börjat bli så där slö i huvudet, trög. Och betydligt sämre humör nu, mycket vresigare. Kör papper under läppen, tuggar vanligt tuggummi och småäter. Det går inte att tjata för mycket om att träning är det enda som verkligen hjälper – som kan ge en timme av total frånvaro av snussug. Har börjat träna två gånger om dagen ibland, lite extremt men det är en extrem period.

Känner mig ändå vid ganska gott mod. Har ju klarat detta en gång tidigare. Då började jag efter fyra år. Första tiden är såklart värst, men samtidigt är i alla fall jag så besluten om att ta mig igenom det här. Det blir svårare, när snusfritt är normaltillstånd och inget man behöver kämpa för.

Men en dag i taget nu…

[Författare]

Inlägg