Forumsvar skapade
-
Tack för peppen, Jallaz och mumintrollet. Efter att ha skrivit förra inlägget satte jag mig och läste gamla veterandagböcker för att söka inspiration. Som redan har sagts så är det väldigt vanligt med en tuff period här omkring och sedan blir det lättare när hjärnan har ställt om nikotinreceptorerna. Detta känner jag ju till sedan tidigare men det gick in i skallen mer när jag läste dagbok efter dagbok där denna period var kämpig och sedan kom glädjen tillbaka tillsammans med stoltheten över att ha stått emot snustrollet. Efter att ha läst det känns det ju verkligen idiotiskt att ge upp nu när jag är så nära nerförsbacken. Jag roade mig med att plotta jobbiga dagar hos åtta dagboksskrivare (iceman, Perseus, mumintrollet, sverker, messi, VanQuijote, BobaFett, LinaMie) för att se hur denna ”snustrollets andra andning” ser ut. Resultatet ses i bilden nedan, och lustigt nog hamnar den absoluta peaken där flest har det jobbigt vid 35-38 dagar, dvs precis där jag är nu. Denna lilla kvasivetenskapliga undersökning stärkte motivationen igen!
http://s28.postimg.org/y5422jmb1/snussug.png
Förutom att läsa gamla dagböcker fick jag enorma cravings och gick loss på smörgåsrån, lakrits, tuggummin och bebisens majskrokar innan jag slutligen tog kastrullen med överbliven gröt från frukosten och slevade i mig utan tillbehör… när jag mådde lätt illa av grötfull mage släppte äntligen det värsta suget.
Hoppas det VanQuijote! Senaste två nätterna har faktiskt varit bättre, inatt vaknade sov den lilla obrutet mellan kl 23 och kl 5. Jag tog mig också ett återfall i lakrits- och salmiaksmaskande, åkte iväg och köpte 4-5 olika sorter som jag har frossat på. Det känns lite stabilare nu i meningen att jag just för tillfället är längre från ett återfall till snusdosan. Samtidigt känner jag att den stora motivationen har runnit av mig, känner inte samma starka övertygelse längre att jag ska vara snusfri så det finns en risk att jag trillar dit nästa gång vardagslivet går i moll. Många tankar från snustrollet om att jag ska tillåta mig att snusa under de värsta småbarnsåren och sluta sedan när det blir lite lugnare. Något som kanske är ett tecken på att snustrollet har flyttat fram sina positioner är att tankarna inte längre handlar om ”bara en , sen inget mer” utan ”börja igen nu, sluta senare”.
Samtidigt vet jag ju förstås förnuftsmässigt att suget kommer minska framöver och att jag gått igenom det värsta redan. Det är skönt att slippa tänka på var snusdosan är hela tiden och jag slipper lägga en massa onödiga pengar på denna last. Himla dumt att börja igen nu. Men det hänger på en skör tråd. Tanken att redovisa att jag börjat igen här på forumet samt berätta för min fru att jag fallit till föga är en del av det som håller mig tillbaka. Igår när suget var som värst var det också tröskeln att ta med båda barnen ända till affären som höll mig ifrån det.
Ja, ni märker att mitt snusslut hänger på en skör tråd just nu och jag kan bara hoppas att jag klarar det. ”Nyslutarentusiasmen” har lagt sig och nu är det en hård strid på kniven mellan ett försvagat snustroll som gör attacker och en försvagad motivation som behöver hålla sig i för att inte tappa balansen.
Känner igen mig mycket. Senaste dagarna har varit mest elände med lite ljuspunkter av normalt mående mellan varven. Både jag och frun har konstant sömnbrist då bebisen sover riktigt dåligt just nu, så det är nog en delförklaring, men känner också att det inte är hela anledningen. Som idag fick jag sova 1 ½ timme på förmiddagen för att ta igen lite sömn, men mådde ändå kasst när jag vaknade igen. Sur och jävlig och allt känns meningslöst. Svårt att fatta ens de enklaste beslut för att det känns som att allt är skit oavsett. Snustrollet skriker ”gå och köp en dosa så du får må som folk igen!”.
Kämpa på!
