Forumsvar skapade
-
Tack mumin och du hade helt rätt, andra halvåret gick ju mycket lättare ! 🙂
Så efter 20 år som nikotinslav har man alltså klarat sig helt utan för första gången i 1 år. Det kanske lite konstiga med detta långa uppehåll nu är att jag egentligen aldrig ställt in mig på att sluta helt, för jag tror jag hade blivit smått galen av tanken över ”aldrig mera en snus”. Har ju kvar en hink med ca 800 portionsprillor i garderoben, detta långa uppehåll var alltså en ren spontanimpuls (även om tanken kanske funnits där i bakhuvudet rätt så länge innan). Men det verkar funka att ta ”En dag i taget” för mig i alla fall, det får fortsätta tills vidare liksom. Kanske avspeglar det en insikt man har att jag är en ”nykter nikotinist” resten av livet. Har dock luktat lite i hinken ibland för att kolla reaktionen, men har inget sug längre alls för att stoppa in dom och det luktar inte längre speciellt ”gott” alls, en lite konstig upplevelse som inte motsvarar nostaglikänslorna alls.
För det enda som finns kvar är alltså något slags nostalgi-minne av den härliga och uppiggande känslan man ju fick ibland, men på något sätt har det nu kopplats bort ifrån att ta in en snus i munnen (och även från snuslukten alltså). Kanske är det för att jag fortfarande inte har slutat snusa dom nikotinfria snusarna, så att dom har ersatt allt som kopplas samman med vanligt snus, det nikotinfria luktar och smakar ju helt annorlunda. Men jag ju vet också att denna nostalgi är till största delen ett falskt minne, för det negativa övervägde det positiva i 95% av tiden när man tog skiten på slutet, dvs i ”kedjesnusarberoendefasen”. Den senare insikten är nog det viktigaste man måste ha tror jag, för att man ska låta bli att börja igen. Sen även att inte tro på lögnen att man skulle kunna ”småsnusa” lite ibland, för det existerar inte heller, punkt slut! 😀
Tillbaks från semesteräventyren och ekorrhjulet drar igång. Inga symptom eller niktotinsug kvar alls nu, I am clean man! Och det var i just detta skede som jag började småsnusa igen vid mitt senaste sommaruppehåll för 8 år sedan, av ren idioti. Men denna gång lurar jag inte mig själv igen med att jag skulle kunna köra ”2-3 prillor per dag” som en liten livskrydda, för jag ökar ju sedan till 5-10 st inom typ 2-3 veckor, sedan 10-20 st och till sist 25-35 st maxdosen inom ett par månader, helt ”automatiskt” hehe. Använder dock alltjämt nikotinfria snusen, ett par prillor per dag, dom får hänga med ett tag till som substitut för säkerhets skull. Nu siktar jag på halvåret ! 🙂
Tack irenepanik, nej jag vågar inte släppa den nikotinfria ännu, siktar nu på efter 100 dagars tröskeln någon gång 🙂
Har varit grymt stressigt senaste 2-3 veckorna med jobb deadlines, skolavslutning, semesterplanering, strul med tonåring, så den nikotinfria nappen har inte varit helt fel puh. Har dock inte samma desperata behov längre, man får liksom inte den där abstinensen längre ju, så det känns inte som någon katastrof när det är tomt under läppen längre. Mest en slags lyx jag ”unnar mig” numera egentligen.Enda problemet som dykt upp nu ca senaste veckan är någon slags okontrollerad muskelryckning i högra ögonlocket däromkring. Tidvis väldigt störande och irriterande, har aldrig haft något liknande tidigare. Såklart känns den som att det skulle försvinna direkt med en liten snus haha, helt sjukt. Tippar på att det kommer lägga sig när jag får lite ledigt och varvar ner här efter midsommar.
Firar 12 veckor iaf idag och siktar nu på den stora hundringen i sommar, och det förhoppningsvis utan ögonryckningar 😉 😉Önskar alla kämpar en skön midsommar och må fan ta nikotindjävulens långsamma dödskamp !
Man ska inte se det svart-vitt, det är ju grått hehe. Tvångstanken ”aldrig mer 1 snus” är livsfarlig tycker jag, tänker mera en dag i taget så får man se … får man ett bakslag är glaset halvfullt, mycket vunnet med ett / flera uppehåll oavsett längd tycker jag. Varje snus/cigg man besparar sin kropp är en vinst ! 🙂
Här rullar det vidare en dag i taget. Magen o sömnen tycks harmoniseras allt mera är väl det jag främst märkt av senaste tiden. Ja faktiskt, ingen mera huvudvärk, inget sug i frontalloben och ingen brutal trötthet längre heller (som jag skrev om senast, hade faktiskt glömt bort det om jag inte skrivit ner det). Något slags psykologiskt småsug (men med betydligt mindre ’intensitet’ än första de 2-4 veckorna såklart) kan ibland infinna sig vid stress eller när något annat kroppsbehov uppstår – men som det ju sagts av många andra här kan man ju inte bedöva bort hunger, sömnbehov, stress osv längre utan man får lära sig konfrontera det hela utan nikotinnappen.
Kör fortfarande nikotinfri snus, betar av samma batch på 40 dosor som jag köpte när jag började sluta, men i en allt långsammare takt för jag förbrukar allt mindre av det också. Nu siktar jag vidare mot 100 dagar om en dryg månad, för det kommer att kännas grymt stort.
