[Flatpicker]

Tack för att ni tar er tid att skriva här! Jag är enormt tacksam för ert stöd! Just nu känns det inte som att det är snuset som är problemet. Det är nått annat, men jag vet fan inte…

Jag kommer inte att skriva här mer på ett tag. Kanske aldrig mer… Vi får se.

[Flatpicker]

Jag tänker inte börja snusa. Ser lika lite mening med det som något annat här i världen. Jag orkar inte prata med någon om det heller. Vet inte vad jag ska säga. Finns inget att säga… Jag har gett upp hoppet helt enkelt. Vill ingenting längre…

[Flatpicker]

Tillbaka på jobbet igen. Fy fan vilket mörker.

Tränade flera timmar igår och har ont överallt idag. Det hjälpte lite men inte mycket. Igår kväll hade jag så tråkigt att jag höll på att gå under. Tjejen var jätteledsen. Jag kunde inget göra åt saken.

Fy fan, ingenting är bra längre. Allt är så fruktansvärt trist… Ser ingen mening med att gå upp på morgonen längre. Jag skiter i det här nu….

[Flatpicker]

Idag stannar jag hemma från jobbet. Ringde in och sa att jag var sjuk. Har inte det minsta dåliga samvete. Idag ska jag ta hand om mig själv. Träna stenhårt fram till lunch och sen äta nått riktigt gott. Jag känner redan att jag mår bättre. Är stundtals fruktansvärt sugen på snus men det känns bara bra. Då vet jag i alla fall vad det är som saknas mig. Det jobbigaste är när man mår dåligt utan att kunna sätta fingret på exakt VAD det är som är fel.

Nu blir det hårdträning!

[Flatpicker]

Sitter på jobbet och ska strax åka hem. Ikväll ska vi träna igen! Härligt! Första gången på över en månad. Tidigare tränade jag i stort sett 4 dagar i veckan i flera år. Nu är det dags att hitta tillbaka igen. Hitta motivationen. Man har lagt på sig några extra kilon, sakta men säkert. Hoppas styrkan sitter i.

[Flatpicker]

Jag är nu nästan helt säker på vad som är mitt problem. Jag köpte en bok för några år sedan som heter ”Om Alkohol”. Det är en populärvetenskaplig bok om alkhol, dess effekter på vår kropp och själ. Mycket lättläst och skriven med glimten i ögat. Det var särskilt ett stycke text som fångade mitt intresse. (Jag har inte boken framför mig nu så jag undviker att citera medicinska termer.) Det stod att vissa personer har en lägre halt av ett visst ämne i kroppen/blodet (vi kan kan kalla det ”ABC”). Personer med lågt ABC har lättare för att utveckla ett beroende av stimulansia som alkohol och andra droger. Dessa personer är oftast äventyrslystna, spänningssökare, idrottsmän, musiker, konstnärer, forskare, författare och liknande. Personer med lågt ABC får ofta utlopp för sin kreativitet och spänning i och med sin livsstil och arbete. Om man inte får utlopp för detta i sitt liv tenderar man att hamna i nedstämdhet och deppression. Tar man till berusningsmedel som alkohol, nikotin eller andra droger har dessa lättare att fastna i ett starkt beroende. Den andra gruppe, personer med HÖG halt av ABC i kroppen är lugna, trygga. Trivs bäst med lugnet hemma. Inga spänningssökare alls. Ingen fallskärmshoppning här inte! Dessa dricker väldigt måttligt och är sällan rökare eller snusare.

Jag tror bestämt att jag tillhör den förstnämna skaran. Jag blir väldigt lätt uttråkad och känner mig som lyckligast när det händer roliga saker. Fest, resor, ny gitarr eller annat. Just nu känner jag mig fullständigt fast på ett jobb som jag avskyr. Jag blir enormt rastlös när det inte finns något kul på gång eller något att göra. Jag skulle inte säga att jag är en spänningssökare på det viset att jag ständigt vill riskera livet i diverse actionsporter. Det är mer så att jag ständigt söker kickar i vardagen. En liten utflykt in till stan och gå på restaurang eller bio kan ge mig en kick. Att få ett paket på posten kan också ge mig en ”kick”. Så här har det varit ända sedan jag var barn. Jag minns så väl när jag hade brevvänner i yngre tonåren. Jag fick en jättekick när det låg ett par nya brev på köksbordet när man kom hem från skolan. Om det inte fanns något brev när jag kom hem kunde jag bli jättedeppig och uttråkad. Hela kvällen var ”förstörd”.

Jag har inte tänkt på det på detta sätt innan, men det stämmer så väl. Jag är en sådan junkie på att få humörstoppar. Snuset och alkoholen har kunnat ge mig detta på ett mycket lätt och effektivt sätt och därför är det så svårt att släppa taget om det.

[Flatpicker]

Härligt Nybro! Ibland kommer de där lyckorusen av sig självt. När man inser att de bara kommit utan hjälp av stimulansia så blir man ännu gladare!

[Flatpicker]

Har hälsat på mna föräldrar den här helgen. Det är alltid skönt att komma hem ett par dagar och umgås med dem och äta gott. De börjar bli till åren nu och jag märker att mn far tacklar av allt mer. Känner ett vemod även idag. En klump i magen. Jag är inte nöjd med tillvaron. Jag funderar allvarlgt på att kontakta sjukvården och se vad man kan göra. Jag kanske behöver nått. Medicin, D-vitamin, samtalsterapi… vad vet jag? Men, jag väntar nog några veckor till. Jag har ju varit nikotinfri i över en vecka nu. Egentligen är det 12 dagar idag men jag tuggade ju lite på ett Nicotinell i lördags morse så det är bara en vecka om man ska vara helt ärlig. Alkohol ska jag också se till att skippa nu ett tag. Ibland tvekar jag på om det kan vara nikotinet och alkoholen som orsakar min oro, tristess och ångest. Jag vill verkligen att det ska vara så, för då kan jag ta itu med problemet. En rot till det onda som jag kan slita upp och kasta bort. Det är därför jag väntar lite innan jag kontaktar sjukvården. Det kanske ordnar upp sig ändå. Det som skrämmer mig är att det varit så här så pass länge. Visserligen har jag bara hållt uppe med nikotnet en vecka nu, men det har kännts så jobbig till och från i över ett halvår, även när jag snusade lite i smyg då och då.

Snusromantiken kom över mig nu när jag sitter hemma hos mor o far. Sitter här vid datorn som jag gjort så många gånger förut. Förr när man var här hemma, la man in en stor lös prilla och hällde upp en stor mugg kaffe. Livsandarna kom tillbaka till min kropp och dagen började bra. Just nu önskar jag verkligen att jag kunde återvända till den ”tiden”. Då var man lycklig och sugen på livet. Man var inspirerad och positiv. Blotta tanken på detta gör mig faktiskt lite lyckligare. Nostalgisk. Jag är tyvärr en sådan person som gärna blickar bakåt. Jag har svårt för förändringar generellt. Jag tyckte det var jobbigt att flytta hemifrån och börja plugga på annan ort. Jag var lvrädd att jag aldrig skulle återvända hem igen. Att jag skulle bli kvar i nån stor stad. Jag minns när jag var liten och fick ett nytt rum här hemma. Jag var jätteglad för att få ett större rum men när det väl var klart så kände jag mig otrygg och längtade tillbaka till det gamla, lilla rummet. Det kanske är just detta som fortfarande spökar. Min ständiga längtan tillbaka till svunna tider. Snuset tillhör svunnen tid. Aldrig mer i min mun. Men ack, mitt hjärta skriker efter det just nu. Det känns verkligen som att det skulle lösa ALLA mina problem just nu…. 😥

[Flatpicker]

Du har en tuff resa framför dig och din vilja kommer att sättas på prov många gånger. Hjärnan försöker alla möjliga knep för att få dig att lägga in en prilla igen. Du kommer att klara detta om du bara stålsätter dig! Vi är många hjältar som kämpar så du är inte ensam. Att sluta snusa är det bästa jag har gjort! Nu tycker jag till och med att det är kul att kämpa emot.

[Flatpicker]

Som snusare har man ständigt förhöjda dopaminnivåer i hjärnan och när man lägger av sjunker de under det normala värdet. Då kan det blir riktigt nasty att leva. Gud vet hur jag led när jag la av. Kan man bara acceptera detta faktum och klara sig igenom stormen till nivåerna är uppe på det normala igen så är man en vinnare.

Mitt dilemma är att jag hamnade i ett återfall för lite över ett halvår sedan. Har mått superdåligt av att småsnusa i smyg så jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv och bli fri från alla dessa cravings jag har efter nikotin, alkohol och sånt. Att ta en snus då och då har bara triggat min abstinens och jag har hamnat i en deppression med humörsvängningar och ångest.

[Författare]

Inlägg