[Flatpicker]

Det är svårt att lägga av allt. Frågan är om det är så bra att gör allt på en gång. Kaffet känner jag att behöver på morgonen. Det kickar igång humöret en del. Man kan ju testa att ”rena” sig från all stimulansia ett par dagar. Man mår såklart skit rejält då om man inte har något att trösta sig med.

En träningsplan är dock suveränt. Jag tränar styrketräning på gym sedan många år tillbaka. Lägger man upp en plan och ett program, 2-3 dagar i veckan så hjälper det en att vända fokus. Då kommer kosthållning och allt sånt mer naturligt. Tyvärr har jag slarvat fruktansvärt mycket med träningen den senaste månaden. Ingen träning alls under semestern. I alla fall inte på gymmet. En del cykling har det blivit men inte mer. Vet inte varför det blivit så. Lathet antar jag, eller så har man inte haft tid. Jag har lovat mig själv att jag måste ta tag i den biten nu när jobbet börjat igen. Framförallt så måste jag ta mig i kragen med alkoholen. Det är det denna dagbok handlar om. ATT FÅ ORDNING PÅ TILLVARON! När jag kommer hem på eftermiddagen så ska jag göra något vettigt. Träna, öva mitt instrument eller fixa med hemmet. Inte sätta sig med en öl framför datorn och sega ihop fram till middagen.

Nu har jag fått bort mitt snusslarvande så nu ska jag ta mig fan få bort det andra slarvandet också!!! Alkohol endast på helger i måttlig mängd, regelbunden träning och sköta om kroppen.

[Flatpicker]

Jag tömde bag-in-boxen igår, efter jobbet innan tjejen kom hem. Sunkigt eller hur? Nu var det bara 2-3 glas, men ändå. Jag brukar bli så trött och tjurig strax innan jag ska gå hem. Fram till sista fikat på eftermiddagen brukar jag vara på strålande humör, men de sista timmarna är så sjukt sega och då kommer de mörka tankarna fram. Trötthet, apati och depp i en liten salig blandning. Satte mig vid datorn där hemma och smuttade på ett glas. Kändes bra. Inget nikotinsug. Blev lite lätt berusad. Skäms när jag tänker på det. Varför är man en sådan junkie på att berusa sig? Det är skönt att slippa nikotinsuget men jag önskar jag kunde släppa alkoholen också. Jag dricker inte varje dag, men jag skulle lätt kunna göra det om jag inte la band på mig. Det är särskilt när tristessen sätter in. Om jag ska pyssla med något, något av mina hobbies eller nått med hemmet. Klippa gräs, snickra något eller så. Då kommer suget efter en öl. ”Åh vad gott med en kall öl nu”, brukar jag tänka.

Tyvärr så sjunker humöret efter en stund när jag tagit några öl eller en snus (nikotin). Det är som om jag låg på +1 på en skala. När jag tar en öl eller en snus hamnar jag på +10 för att efter en stund när ruset lagt sig hamna på -3.

[Flatpicker]

nybrocorner: Jag bor nära dig. Inte i Nybro men väldigt nära. Vi borde träffas och ta en öl ihop. Snacka ihop oss.

[Flatpicker]

Nu är vi inte riktigt i samma sits du och jag eftersom du precis har lagt av efter att ha hållt på regelbundet i hela ditt liv. Jag har ju egentligen bara lagt av mitt fuskande. Ett fuskande där jag tuggat lite Nicotinell (2-3 st) till vardags och tagit några snusar på helgerna till ölen. För mig är det nog lite lättare denna gång än för dig som måste bryta ett långvarigt beteende. Men jag minns hur djävligt det var när jag la av efter att ha hållt på regelbundet i 15 år. När jag la av att snusa då, 2010, kom jag på en idé. Det fanns en jättedyr gitarr jag ville ha. Jag tog ett lån av min mor och köpte denna drömgitarr. Jag hade aldrig haft råd med den annars. Sen betalade jag av 1000-1500 kr varje månad, lika mycket som jag snusat för. Detta fick mig verkligen motiverad att hålla mig borta från snuset. Jag fick en tydlig bild av ”värdet att inte snusa”. En kompis till mig gjorde samma sak men han köpte en liten segelbåt som han länge hade drömmt om.

Detta kanske vore något att testa för dig? Vad har du för intressen? Vad drömmer du om? Detta kan vara din chans att förverkliga detta. Detta kanske kan få dig att tänka på annat.

[Flatpicker]

Jag förstår precis hur du känner och jag klandrar dig inte för jag har kännt precis likadant. Jag har slutat två gånger tidigare men alltid börjat igen efter något år med inställningen att jag minsann får unna mig vad jag vill. Det är det som varit så jävla svårt nu det senaste halvåret när jag smygnsusat och tuggat nikotintuggummin om vart annat. Har testat att sluta med det en gång i veckan men det har alltid fallit för att jag kännt mig ”tvingad” att sluta. Nu ser jag så klart och tydligt att min psykiska ohälsa det senaste året, med ångest och deppressioner, har berott på mitt slentriansnusande/nikotinnyttjande. Jag vill inte ta den här satans skiten längre och må så här dåligt. Nu när jag inser hur allt hänger ihop känns det så befriande. Även om humöret dippar ibland så vet jag varför och kan slå undan den tanken.

[Flatpicker]

”Och han får snusa och inte jag…”, skrev du.

Du får snusa! Du får snusa hur mycket du vill! Du bestämmer själv. Vill du börja ta din ”medicin” igen så är det helt OK för övriga världen. Släpp tanken på ”förbud” och fundera på varför du la av till att börja med så kanske du ser annorlunda på saken.

[Flatpicker]

På vilket sätt skulle ditt liv bli bättre om du började snusa igen? Du vet ju att det en dag är över och då kommer du att känna dig lika bra, om inte bättre än när du snusade.

Du borde börja aktivera dig i nått annat så att du inte tänker på snuset så mycket.

[Flatpicker]

Tog avsked av en gammal vän igår. Denne vän ska bo utomlands i ett år. Vi har träffats och umgåtts i över 30 år. Det kommer bli tomt nu. Ett hål i min tillvaro. Jag pratar inte om nikotinet nu utan en människa.

Hur mår man idag då? Lite uttråkad. En klump över bröstet. Lätt nervös känsla i magen. Jag gillar inte mitt jobb. Det är så sjukt långtråkigt och meningslöst. Jag vill göra nått annat! Kan man gå tillbaka 10 år i sitt liv och göra om en del saker? Välja andra alternativ. Vill jag ha snus? Nej, verkligen inte! Vad skulle det tjäna till? Vad skulle det göra? På vilket sätt skulle mitt liv bli roligare av det? Jag kan inte komma på nått. Varför känner man sig så uppgiven stundtals då, om det nu inte är snuset jag saknar?

[Flatpicker]

Man känner igen så mycket när man läser vad andra känner och går igenom. När jag la av med snusandet i april 2010 så genomgick ett rent helvete. Som tur var var jag singel och kunde sitta själv hemma och gräva ner mig och bearbeta min sorg. Nu är det annorlunda när man är sambo. Nu har ju jag inte snusat regelbundet en dosa per dag det senaste året utan mer slarvat men nån snus eller Nikotintuggumi per dag. Min mentala inställning till att lägga av helt med allt har hjälpt enormt. Det känns inte ens som en kamp den här gången. Humöret är bra och jag känner mig harmonisk. Det kanske kommer en käftsmäll snart men i så fall vet jag ju varför och då kan jag förbereda mig på det. Jag har dock svårt att se mig själv ”längta” efter snus just nu. Tanken på det får mig att må lite illa. När man snusar så sällan brukar man ju bara må dåligt om man får i sig nikotin.

[Flatpicker]

Jag fuskade härom dagen. Har haft lite besök i helgen av goda vänner. Jag hittade ett nikotintuggummi som jag slängde in för att ”piggna till” lite grann. Jag fick en väldigt olustig känsla i kroppen. Obehaglig, stressad och lite lätt ångest fick jag av den upplevelsen. Har nu varit utan nikotin i två dagar nu. Känner inget sug, inget obehag. Kroppen är i harmoni och humöret är jämnt. Varför har jag inte gjort detta tidigare?

[Författare]

Inlägg