Forumsvar skapade
-
Det blev ingen vidare bra kväll igår heller. (Förlåt att jag klagar och ältar så mycket). Jag blev på extremt dåligt humör efter gymmet igår. Det var jag som skulle laga maten och det tog så lång tid så jag fick inte i mig någon mat förrän kl 20.00. Inte så konstigt att man blir grinig egentligen. Endorfinerna från träningen är på väg ut, hungrig efter att ha fastat sedan lunch och så denna lustiga abstinens på allt ihop. Nä, det var verkligen ett avgrundsmörker igår. Gick och la mig tidigt. Att lägga mig på rygg och blunda brukar hjälpa mot den värsta ångesten.
När jag hade lagt mig igår började jag att fundera över mitt liv som nikotinist. Jag tycker att det varit så märkligt att jag mått så här dåligt av att lägga av att bruka nikotin efter att bara ha gjort det sporadiskt i lite över ett halvår. Det var då jag insåg att jag faktiskt aldrig varit helt nikotinfri så här pass lång tid sedan 1996, även om jag själv har trott det. Så här ser min nikotinhistoria ut:
1996 – Tog min första snus på skolans bibliotek och blev så illamående att jag blev tvungen att åka hem. Gillade dock ruset man fick så jag testade igen till jag hade lärt mig snusa.
2007 – En vecka innan midsommar la jag av och led alla helvetets kval. Misstaget jag gjorde den gången var att jag tog en cigarett av en kille som var på midsommarfesten. Alla problem rann av mig och sommaren var räddad. Dessa festcigg blev mer eller mindre ett måste. Det kunde gå 2-3 veckor mellan varje gång men såg ändå till att tillföra nikotin. Jag trodde allvarligt att jag hade det på en hanterbar nivå. Jag trodde jag var nikotinfri. Jag trodde verkligen detta.
2008 – Jag hade ett nytt jobb och jag hade börjat festsnusa / röka och fuska med nikotintuggummin. Jag trodde fortfarande att jag var fri. Jag ”mådde ju bra” och kände inget sug eller abstinens. Det var ju inte så konstigt eftersom jag fortfarande försåg mig med nikotin. Tjejen lämnade mig. Jag hade mer eller mindre slutat ta hand om min kropp. Jag hade gått upp i vikt och jag drack gärna ofta och mycket. När hon stack började jag i princip snusa på heltid igen. Nu var jag 100% snusare igen. Tillbaka i träsket.
2010 – Tjej nr. 2 lämnade mig och jag skulle åter igen ta tag i mitt liv. La av snuset efter påsk det året. Mådde fruktansvärt dåligt i en månad, sen började jag smyga in en och annan festcigg igen. Denna gången var jag fast övertygad om att inte börja festsnusa. Jag intalade mig att en cigg då och då vid festliga tillfällen skulle vara OK, men absolut inget snus. Nikotintuggimit kom åter tillbaka för att höja stämningen till vardags. Det var ju medicin så det var ju OK, eller hur? Duh!
😳Festsnusarna kom nu in i mitt liv med besked. Lärde känna en ny bästa kompis som snusade. Jag tog snus av honom så fort vi träffades och köpte alltid en dosa om vi skulle festa eller ut på gig. Allt detta i smyg från min flickvän som trodde att jag var helt nikotinfri.
2012 – 1 augusti. Efter att ha haft humörsvängningar och depp om vart annat sedan årsskiftet så bestämde jag mig för att lägga av helt. Jag hade smygsnusat hemma varje helg. General mini extra strong. Dom kunde jag ha under läppen utan tjejen märkte något. Skulle vi greja med något ute så slängde man bara in två små minis och så var situationen räddad. Man tog sig an alla göromål med ett leende på läpparna. Inte konstigt att man mår dåligt på helgerna numera. Här är vi nu. 28 november. 4 månader utan nikotin. Så här lång tid har jag aldrig varit utan. Jag inser det nu. Jag trodde att jag varit fri innan men det har varit en lögn. En lögn så stark att jag trott på den själv. Med denna insikt ska jag nu försöka blicka framåt. Jag förstår nu att det med största sannolikhet är nikotinet som spökar i alla fall när allt kommer omkring.
