[Flatpicker]

Skitbra jobbat! Jag har lagt av tidigare och tycker själv att jag hållt uppe lång tid men jag inser att jag faktiskt aldrig klarat av ett helt år. Men, det ska jag nu. Jag ska klara av att vara snusfri i tusentals miljarder år framöver.

[Flatpicker]

Nu har jag fått en tid hos en samtalsterapeut. Det känns bra men jag är lite orolig över att jag inte ska bli nöjd. Jag hoppas på att få bra vibbar av den jag ska prata med.

[Flatpicker]

Jag har nu under två dagar kännt ett ganska påtagligt sug efter snus. Vi höll på att måla i hallen igår och jag hade konstant värk i bröstet hela tiden. Jag kände mig orolig i kroppen och nedstämd. Jag kom underfund med, efter en stund att jag verkligen ville åka och köpa snus. Så har jag inte kännt på flera veckor. Ju mer jag tänkte på det så kände jag att om jag la in två portionssnusar så skulle all min oro, ångest och mina problem lösas upp. Frågan jag fortfarande brottas med är om det är snuset (nikotinet) i sig som är problemet eller om jag mår så dåligt hemma och har en historia om att bota detta genom att stimulera hjärnan med nikotin och alkohol.

Jag drack två små folköl (33 cl 3,5%) innan maten. Nä, jag kan inte hålla mig borta från det. 😥 Det kändes gött i kroppen en stund men sen kom oron i kroppen, trycket i bröstet och irritationen. Usch, vad jobbigt det känns. Jag hoppas att detta tar slut snart. Ett konkret snussug hade varit så lätt att leva med men denna subtila ångest tar knäcken på mig.

[Flatpicker]

Jo, jag läser här. Skriver inte så ofta i min egna Dagbok men kommenterar och tipsar andra ibland. 118 dagar utan nikotin nu. Jag säger nikotin för de sista månaderna var det mest nikotintuggummi som var min last. Snusade dubbla General mini extra strong i smyg för min sambo på helgerna. Jag känner mig till 90% fri från snusbegäret. Har ingen längtan att börja snusa eller ta en snus men brottas dagligen med saknade efter ”kickar”. Mitt snusande under detta år var allt som oftast för att ge mig själv kickar.

[Flatpicker]

Det låter bra Nybban! Jag har också kännt mig ganska väl till mods de senaste dagarna. Testade ett glas vin igår när jag kom hem och kände mig uppjagad. Efter ett glas ångrade jag mig. Det kändes fel att ”berusa sig”. Jag har inte heller druckit kaffe på tre dagar nu också och det har verkligen hjälpt mitt humör. Jag läste nånstans att koffein kan ge ångest och humörsvängningar. Jag tror nog att jag ska sluta med kaffet. Jag känner inget behov av det alls.

[Flatpicker]

Det du måste fokusera på i första hand är den psykologiska biten. Du måste inse till 100% att du VILL sluta att snusa och att snus inte tillför dig någonting. Det är ett gift som du är beronde av bara för att du skapat detta falska beroende. Man tycker att man mår bra när man tar en snus men i själva verket stillar man bara abstinensen. Folk som inte snusar mår lika bra som den som snusar men den som snusar mår dåligt om de inte snusar.

När du lyckats komma underfund med detta så är det bara att lägga av, cold turkey. Se inte bakåt, känn ingen sorg eller förlust över snuset. Känn att du är fri från en bojja som hållt dig fången i alla dessa år! Abstinensen blir alltid värst för dem som sörjer. Jag har hört att man ska ”ta en dag i taget” men jag tror snarare att man ska ta in och bearbeta hela sin framtid nu med en gång. Om man ”tar en dag i taget” och kämpar på så kommer det alltid vara en ständig psykologisk kamp som kan vara i flera månader –> år. Den fysiska abstinensen är över på 3-5 dagar, men om du ”saknar” ditt snus kommer du aldrig att bli fri.

Själv är jag fri från snuset och saknar det inte alls. Nu brottas jag med spriten och kaffet. Alla har vi våra demoner.

Lycka till! Detta fixar du!

[Flatpicker]

112 dagar idag. Jag vet inte riktigt vad den siffran betyder. Jag känner ingen sorg över att inte ha nikotin i mitt liv längre. Men varför känner jag stundtals sådan ångest, obehag och hopplöshet? Helgerna är värst. På jobbet känns allt ok. Det blir värst på lördagmorgonen. Jag kan må jättebra och vara glad som en lärka på fredagkvällen (utan alkohol) och säga till mig själv att jag verkligen hoppas få ha humöret kvar dagen efter. Dagen efter är det dock som bortblåst. Då kan jag inte för mitt liv begripa varför jag var så glad innan.

I morse vaknade jag med ett leende. Det känndes kanon. Några minuter senare när jag stod i badrummet, och trängdes med min sambo och insåg att vi inte hade tid att äta frukost hemma innan vi skulle lämna hennes bil på verkstan innan jobbet, kom det dåliga humöret tillbaka. En strumpa som låg på golvet retade upp mig så till den milda grad att jag slängde ut den genom fönstret. Tryck över bröstet och allmänt illamående höll i sig i ca 1 timme. Nu har det släppt igen. Åh vad knepigt detta är!!!!

Jag hade visserligen ett sug efter snus i helgen när jag besökte mina föräldrar. Det suget orsakade dock ingen irritation eller nedstämdhet. Det känndes mer som ett starkt godissug.

Jag ska testa att skippa kaffe nu och se vad som händer. Det kanske är som vissa andra av er säger att det drar igång ett sug. Ett sug som inte jag kan tyda som snussug utan bara blir förvirrad ångest i mitt huvud.

[Flatpicker]

101 dagar idag. Känner inget sug alls längre.

[Flatpicker]

100 dagar idag.

Jag vet (eller jag hoppas att jag vet) att jag är på rätt spår. Jag har mina sorger och de blir inte lättare att bära med nikotinet eller alkoholens hjälp. Jag hoppas kunna hålla mig ifrån alkoholen en tid framöver. Jag dricker inte mycket men jag känner att jag inte kan klara mig utan den. Ölen. Det känns som att avhållsamhet berövar mig något bra. Jag vill inte vara beroende av den.

Jag läste i en bok att de som verkligen insett att de vill sluta med en drog inte upplever några abstinensbesvär. Abstinensbesvären kommer av den ångest som längtan efter drogen ger. Om man inte längtar efter drogen så uteblir abstinensen. Jag vet inte om detta är 100% sant men det ligger nog en hel del i det. Det gäller väl helt enkelt att i botten av sitt hjärta inse att drogen inte tillför något positivt. Vi som snusar och / eller dricker alkohol är ju inte lyckligare än de som aldrig tagit nikotin eller alkohol. Anledningen till att vi inbillar oss att vi mår bra av drogen är för att den dövar abstinensen vi skaffat oss genom vårt beroende. Vi tror att vi känner en genuin njutning när vi stoppar in prillan eller sänker en kall öl men det vi i själva verket känner är en lättnad över att vi tog bort vår abstinens för nån timme till. Precis som heroinisten på tunnelbanetoan, som fumligt petar in den smutsiga nålen i sin arm och får ett saligt rus, petar vi in dubbla portionsnusar och inbillar oss att vi är livsnjutare. Same shit, different name.

[Flatpicker]

Jag läste i en bok att de som verkligen insett att de vill sluta med en drog inte upplever några abstinensbesvär. Abstinensbesvären kommer av den ångest som längtan efter drogen ger. Om man inte längtar efter drogen så uteblir abstinensen. Jag vet inte om detta är 100% sant men det ligger nog en hel del i det. Det gäller väl helt enkelt att i botten av sitt hjärta inse att drogen inte tillför något positivt. Vi som snusar och / eller dricker alkohol är ju inte lyckligare än de som aldrig tagit nikotin eller alkohol. Anledningen till att vi inbillar oss att vi mår bra av drogen är för att den dövar abstinensen vi skaffat oss genom vårt beroende. Vi tror att vi känner en genuin njutning när vi stoppar in prillan eller sänker en kall öl men det vi i själva verket känner är en lättnad över att vi tog bort vår abstinens för nån timme till. Precis som heroinisten på tunnelbanetoan, som fumligt petar in den smutsiga nålen i sin arm och får ett saligt rus, petar vi in dubbla portionsnusar och inbillar oss att vi är livsnjutare. Same shit, different name.

[Författare]

Inlägg